• Gadget

    Augustibebis 2012

    Är det fler än jag som precis har plussat och därmed räknat ut att beräknad födsel bör bli i början av augusti?

    Själv är jag i vecka 5 (4+1 om jag förstått hur man räknar. ) och plussade på BIM-1.
    Det är första barnet och vi har kämpat länge, blev gravida för ganska exakt ett år sedan men det slutade tidigt i ett MF tyvärr. Jag känner på mig och hoppas förstås innerligt att det ska gå bättre denna gången, om inte annat plussade jag då bara svagt trots att det var på BIM+3, fick negativt på varannan sticka och som sagt blödningar från början nästan. Och nu fick jag ett starkt plus på BIM-1 så än så länge känns allt bra.

    Hittills har jag lätt växtvärk i livmodern (typ mensvärk) som också strålar ut i ryggen vilket är vanligt för mig vid mens så jag hoppas det inte är något konstigt. Brösten är ömma och tunga och jag är fruktansvärt hungrig, redan kort efter att jag just har ätit. Ska försöka sprida ut maten till lite fler mål under dagen istället. Illamående känner jag tack och lov inte än.

    Hur mår ni och hur ser er historia ut? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-11-26 20:49
    BF-listan hittar ni här: www.familjeliv.se/Forum-2-113/m62259058.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-27 20:51
    Här kommer länk till bildtråden: www.familjeliv.se/Forum-11-220/m62673391.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-23 11:02
    Länk till den NYA BF-listan att använda istället för den gamla: www.familjeliv.se/Forum-2-14/m63163283.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-12 20:14
    Länk till lista över våra födda bebisar, tänk att den dagen skulle komma/kommer till slut! www.familjeliv.se/Forum-3-28/m64884035.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-12 15:29
    Här kommer länk till fortsättningstråden för oss som fått våra små, fast vi hänger säkert här också ett tag till.
    www.familjeliv.se/Forum-3-20/m66164958.html

  • Svar på tråden Augustibebis 2012
  • Novalina
    fru Elle skrev 2011-12-15 08:53:50 följande:
    Har fött båda mina vaginalt, har haft ett snabbt förlossningsförlopp, smärtan har varit fullt hanterbar och har kanske haft ont i ca 10 minuter. Har återhämtat mig snabbt och känt mig pigg efteråt. Med mina förlossningar i bagaget så vill jag helst ha en vaginal förlossning igen. Men man vet ju inte hur det blir, så för att inte bli allt för besviken på om det måste bli ett snitt så får jag nog försöka tänka mig det. Lite kort om mina förlossningar om någon orkar läsa:

    Första barnet så startade värkarna runt 01.00, kom in till förlossningen 05.20, först tar de CTG. 06.40 är jag öppen 1 cm och det är två cm kvar på livmodertappen. Då vi hade en timmes resa till förlossningen så skickar de inte hem oss, men de ber mig vila och säger att det kommer att dröja. vid 08.15 ringer vi på BM då värkarna har börjat ta i, ber mig vänta på en annan BM och den BM studenten som jag skulle ha. Kollar inte hur mycket jag är öppen, trots att jag ber om det. En kvart senare ringer vi igen, är då fullt öppen och blir snabbt inkörd till förlossningsrummet då dotterns hjärtljud är mycket låga. Som tur är går hjärtljuden upp, de sa sen att hon troligtvis blivit påverkad av de kraftiga värkarna. Krystvärkarna startar 09.00 och 09.12 föds dottern.  Har ingen aning när de etablerade värkarna kom igång. Men BM ansåg att det var en snabb förlossning. Om de hade skickat hem mig så hade jag inte hunnit in om jag hade åkt när värkarna ökade i styrka. 
     
    När sonen skulle födas blev jag ombedd av min BM att åka in direkt, stod även i min journal som förlossningen kan se att jag hade en snabb första förlossning. Vaknar vid 04.00 av en värk, går direkt in i duschen och hinner ha två värkar till. Väcker min man och ringer förlossningen och säger att vi är på väg. Kommer in 05.20 och är då öppen 6 cm. 05.40 föds sonen på en krystvärk. Går inte att hålla emot, krystvärken kommer så kraftigt.


     Upplever att jag har haft väldigt intensiva värkar i ca 10-15 minuter med båda barnen. Har inte behövt någon bedövning och har känt mig hyfsat pigg efteråt. Med sonen duschade jag redan på förlossningen. Har tagit ganska lång tid för att moderkakan ska komma ut, ca 45 min.


    Ååå, vilka drömförlossningar!! Såna skulle jag med vilja uppleva!
  • Novalina
    Gatto skrev 2011-12-15 09:26:41 följande:
    Alba: såg att du frågade om ofostrig, såg även att någon annan svarat men jag svarar också. Jag hade inga symptom alls den gången. Mer än ett ganska starkt streck när mensen var tre dagar sen. Det finns massor att läsa om detta, det är en vanlig anledning till missfall. Det ovanliga i mitt och annehs fall är att kroppen inte fattar utan behåller graviditeten ganska länge. Jag blödde inte heller men hade grymt ont och som anneh skrev en tanke att något var fel bak i huvudet. Åkte in till gynakuten och fick beskedet att det var tomt. Det händer för att det är kromosomfel eller andra svåra fel på embryot som gör att det återbildas. Tror att symptomerna på ofostrig är lika många och lika varierande som en frisk graviditet. Vissa känner allt och andra inget. Jag försöker tänka på att det är ju trots allt så att majoriteten av alla grav går bra och att det är vår tur denna gången.
    Tack för ditt svar.
  • Novalina
    Sandrina skrev 2011-12-15 09:37:16 följande:
    Jag förstår inte hur du orkar!!! Eller ni andra mammor som redan har barn.

    Själv orkar jag knappt med mig själv, haha! Försöker mest överleva dagen så jag får gå hem och sova någon gång!

    Får man någon slags övernaturlig kraft som mamma bär man fått barn? :)

    Beundrar er verkligen!!
    Själv har jag ju en 14 mån väldigt livlig son , men är dock själv ganska pigg och mår som vanligt unjefär.

    Jag brukar träna mkt, och det gör jag fortfarande - det gör även att jag blir piggare.

    Kan bli ganska trött av att bara gå hemma och plocka efter sonen, tvätta och fixa hemma annars.

    Jag mår inte ens illa *peppar peppar!*, men det gjorde jag inte en enda gång under grav. med sonen heller.

    Blir du piggare om du är ute och rör dej kanske? Provat?...

    Man kan även bli trött av att äta "fel".
  • Novalina
    BinniBoo skrev 2011-12-15 09:53:05 följande:
    Hej alla. Jag och min pojkvän fick ett chockerande besked i måndags.. jag var inne på rutinkontroll av mina cystor och läkaren frågade först när sista mensen var.. ja det var ju 6 veckor sen och den brukar alltid vara punktlig men gravid kunde jag ju inte vara då jag inte har några äggledare. Och så började han med det vaginala ultraljudet och var på samma plats och mätte och hade sig i flera minuter men sa inget. Sen efter jag klätt på mig igem satte vi oss ner för att diskutera läget. Han sa då att cystorna är borta och att han såg en tidig graviditet!! Jag bara satt och gapade och fattade ingenting. Det ska ju vara nästintill omöjligt!! När jag ringde och berättade för killen vart han minst lika chockad men han är glad över det och vill ha barn. Detta blir vårat första gemensamma, jag har ett barn sen innan. Så vi är båda väldigt glada över det chockerande beskedet :) Men vågar inte ropa hej än då det är så tidigt i graviditeten och jag opererades för tre månader sen (gystric bypass) så man är ju orolig för hur det kommer påverka då jag mår illa och spyr varje dag nästan...
    Ååå va roligt för er - GRATTIS!!!!!!! {#emotions_dlg.flower} Solig
  • fru Elle
    Novalina skrev 2011-12-16 14:07:22 följande:
    Ååå, vilka drömförlossningar!! Såna skulle jag med vilja uppleva!
    Ja första gången blev jag ganska överrumplad över att det gick så fort, när vi ringde på BM så började jag prata om vilka bedövningar jag ville ha. Var helt inne på att jag skulle ha så ont i 10 timmar till. Men det behövde jag inte, utan det var bara att fokusera på krystvärkarna. Andra gången var jag mer inställd på att det skulle gå fort. Hoppas på en smidig förlossning denna gången med.
    Molly 2008 och Harry 2010
  • Poison82
    Novalina skrev 2011-12-16 14:04:03 följande:
    Efter en sån upplevelse förstår jag verkligen att du vill föda vanligt. Jobbigt... Skäms

    Jag fick va vaken under hela snittet. Va en väldigt obehaglig upplevelse att vara bedövad så jag kände mej förlamad från bröstkorgen och ner. Jag darrade som ett asplöv, hackade tänder och frös.

    Sen fick jag ligga under en särskild värmefilt som de sprutade in varm luft under på nåt vis genom ett rör.

    Jag är dock tacksam att min son togs ut, för han låg i sk vidöppen hjässbjudning (tror jag det hette), vilket innebar att hans ansikte låg uppåt ist. för neråt, så han hade spetsigt huvud då han kom ut, såg ut som en liten tomte.
    Lär få gå på lite extrakontroller och sånt. jag tar hellere ett planerat snitt. Så jag kan få vara vaken liksom.
  • FruFoxy

    arba:
    Vad tokigt de kan ligga ibland. Min första låg i pannbjudning men det upptäcktes först vid snittet och där sa kirurgen "Kunden har alltid rätt, detta barn hade aldrig kunnat komma ut den rätta vägen". Det kändes SÅ skönt att han sa det för den bm jag hade stod i rummet och ville inte lyssna på en 20 årig förstabarnsmamma som klagade lite för mycket på värkarna. Att jag gång på gång sa att nått var fel ville hon inte lyssna på utan gav en klapp på axeln och sa "det ska göra ont när man föder barn". Grrr. Att jag bara öppnades 2,5 cm på 48,5 timme på bf+20 med pinvärkar from hell och inte nån bedövning tog, ja så skulle det tydligen vara. SUCK!

    Min andra låg i tvärläge ända till bf +1 då de vände han för andra gången och satte igång mig. Haha, låg som en räka längst upp! Fattar inte hur han får plats, för normalstor var han. 

    Min tredje var det iaf fason på och låg rätt

    Oj, vad mycket det blev, skulle egentligen bara skriva om pannbjudningen men ibland skriver man mer än vad man tänkt

    Tänka sig, jag bakade iaf! Fyyy på mig. Men det doftar gott här hemma just nu från apelsindrömmar och kokostoppar med vit choklad. Får massor av beröm från mina minsta som tycker det "duktar dååå dott!"
     

  • Mumbi

    Hej! Har ni berättat än? I vilken vecka för vem? Hur länge har ni som har barn sedan tidigare vänta innan ni berättar?

  • FruFoxy

    Mumbi:
    I den första sa jag dagen efter jag testade, i v. 5.
    Med den andra visste alla att vi försökte och vi hade försökt i 2,5 år så det var både väntat och efterlängtat. Berättade det i v. 6 (på julafton, sååå kul det var det året )
    Med tredje berättade vi i v. 6-7
    Och med denna (v. 7 nu) tänker vi vänta till mars, men det återstår att se Bara min man och ni som vet.

  • Sandrina
    Mumbi skrev 2011-12-16 15:01:10 följande:
    Hej! Har ni berättat än? I vilken vecka för vem? Hur länge har ni som har barn sedan tidigare vänta innan ni berättar?
    Jag är i vecka 7+1, har berättat för våra närmsta vänner, och så har jag berättat för några på jobbet (mest för det praktiskt ska funka).
    Annars väntar vi till julhelgen och berättar för familjen! :)
Svar på tråden Augustibebis 2012