Augustibebis 2012

Att oroa sig för mf är fullt naturligt ... det är ju inte helt ovanligt heller. Men risken ökar inte alls bara för att du fått ett tidigare. Blir man gravid strax efter ett mf verkar det snarare som om det är extra troligt att det går bra (något jag läste en hel del om när det hände mig våren -08).

Det är olika i olika landsting hur de ser på förlossningar efter snitt. Men generellt är det faktiskt säkrare med vaginalt trots allt. Om inte livmodern är förtunnad eller det var ett gammaldags snitt så är risken för ruptur mycket liten. Själv ska jag kolla journalen från mitt snitt och kanske prata med den ansvarige läkaren - jag har ju fött så många barn, så jag vill vara säker på att min livmoder inte är förtunnad av det skälet. Är den det så väljer jag planerat snitt. Att jag inte lutar åt snitt "helt enkelt" är för att återhämtningen tar så lång tid jämfört med att föda "som vanligt".

Googlar du på VBAC ser det väldigt mycket ut som om riskerna faktiskt är mindre för komplikationer om man väljer vaginalt, trots det tidigare snittet, så ... 

Att oroa sig för mf är fullt naturligt ... det är ju inte helt ovanligt heller. Men risken ökar inte alls bara för att du fått ett tidigare. Blir man gravid strax efter ett mf verkar det snarare som om det är extra troligt att det går bra (något jag läste en hel del om när det hände mig våren -08).

Det är olika i olika landsting hur de ser på förlossningar efter snitt. Men generellt är det faktiskt säkrare med vaginalt trots allt. Om inte livmodern är förtunnad eller det var ett gammaldags snitt så är risken för ruptur mycket liten. Själv ska jag kolla journalen från mitt snitt och kanske prata med den ansvarige läkaren - jag har ju fött så många barn, så jag vill vara säker på att min livmoder inte är förtunnad av det skälet. Är den det så väljer jag planerat snitt. Att jag inte lutar åt snitt "helt enkelt" är för att återhämtningen tar så lång tid jämfört med att föda "som vanligt".

Googlar du på VBAC ser det väldigt mycket ut som om riskerna faktiskt är mindre för komplikationer om man väljer vaginalt, trots det tidigare snittet, så ... 

Isabelle föddes med planerat snitt pga sätesbjudning och den här gången hoppas jag på vaginal förlossning. Jag har dock en mycket positiv bild av återhämtningen efter ett snitt, men för min del verkar en vaginal förlossning en häftig upplevelse och något jag vill genomgå i mitt liv, även om det verkar skrämmande.

I början av graviditeten gick jag i mitt stilla sinne och hoppades att det skulle bli kejsarsnitt. Men under graviditetens gång förlikas man med tanken på att föda och jag kände mig väldigt peppad på slutet. När jag senare i v 37 fick reda på sätesbjudningen kände jag mig lite snuvad på konfekten.

Arba: jag har haft en ofostrig graviditet. Massor av symtom, ömma större bröst, illamående. Fina plus på stickorna. Men hade en konstig känsla som gnagde mig i bakhuvet, så jag tjatade till mig ett vul. Där fanns moderkaka, fostersäck, men inget foster. Så allt löpte på som en vanlig graviditet, men fostret glömdes visst bort. Så ja man kan ha många symtom..

Ja det är skönt att veta att "det tar" sig. Men man vill ju att pyret ska stanna =) Men det känns annorlunda denna gången!

Hur var det, hade du ett barn innan?
Jag är 27 år och det är vårat första barn =)

Kram

Där är fler risker med ett nitt men alla får ju inte samma. Jag återhämta mig också jättefort efter snitt och det läkte ihop så himla fint att det nu 2 år efteråt knappt ens syns att jag blivit snittad. MEN, jag vill ALDRIG mer vara med om ett snitt. Iaf inte ett där jag måste vara sövande. Det var hemsk upplevelse när varken sambo eller barnmorskan fick vara kvar i rummet för att jag skulle sövas, jag började gråta och läkaren bara satte en mask över mitt huvud, spruta in medlet och sa godnatt.  Vakna upp sen i ett rum med en totalt främmande människa som sitter på en stol en bit ifrån, komma på att oj, jag har visst blivit mamma.... Sen när jag äntligen får se min son så känner jag ingenting.
Jag hoppas verkligen på att få föda normalt nästa gång

Har fött båda mina vaginalt, har haft ett snabbt förlossningsförlopp, smärtan har varit fullt hanterbar och har kanske haft ont i ca 10 minuter. Har återhämtat mig snabbt och känt mig pigg efteråt. Med mina förlossningar i bagaget så vill jag helst ha en vaginal förlossning igen. Men man vet ju inte hur det blir, så för att inte bli allt för besviken på om det måste bli ett snitt så får jag nog försöka tänka mig det. Lite kort om mina förlossningar om någon orkar läsa:

Första barnet så startade värkarna runt 01.00, kom in till förlossningen 05.20, först tar de CTG. 06.40 är jag öppen 1 cm och det är två cm kvar på livmodertappen. Då vi hade en timmes resa till förlossningen så skickar de inte hem oss, men de ber mig vila och säger att det kommer att dröja. vid 08.15 ringer vi på BM då värkarna har börjat ta i, ber mig vänta på en annan BM och den BM studenten som jag skulle ha. Kollar inte hur mycket jag är öppen, trots att jag ber om det. En kvart senare ringer vi igen, är då fullt öppen och blir snabbt inkörd till förlossningsrummet då dotterns hjärtljud är mycket låga. Som tur är går hjärtljuden upp, de sa sen att hon troligtvis blivit påverkad av de kraftiga värkarna. Krystvärkarna startar 09.00 och 09.12 föds dottern.  Har ingen aning när de etablerade värkarna kom igång. Men BM ansåg att det var en snabb förlossning. Om de hade skickat hem mig så hade jag inte hunnit in om jag hade åkt när värkarna ökade i styrka. 
 
När sonen skulle födas blev jag ombedd av min BM att åka in direkt, stod även i min journal som förlossningen kan se att jag hade en snabb första förlossning. Vaknar vid 04.00 av en värk, går direkt in i duschen och hinner ha två värkar till. Väcker min man och ringer förlossningen och säger att vi är på väg. Kommer in 05.20 och är då öppen 6 cm. 05.40 föds sonen på en krystvärk. Går inte att hålla emot, krystvärken kommer så kraftigt.

 Upplever att jag har haft väldigt intensiva värkar i ca 10-15 minuter med båda barnen. Har inte behövt någon bedövning och har känt mig hyfsat pigg efteråt. Med sonen duschade jag redan på förlossningen. Har tagit ganska lång tid för att moderkakan ska komma ut, ca 45 min.

Alba: såg att du frågade om ofostrig, såg även att någon annan svarat men jag svarar också. Jag hade inga symptom alls den gången. Mer än ett ganska starkt streck när mensen var tre dagar sen. Det finns massor att läsa om detta, det är en vanlig anledning till missfall. Det ovanliga i mitt och annehs fall är att kroppen inte fattar utan behåller graviditeten ganska länge. Jag blödde inte heller men hade grymt ont och som anneh skrev en tanke att något var fel bak i huvudet. Åkte in till gynakuten och fick beskedet att det var tomt. Det händer för att det är kromosomfel eller andra svåra fel på embryot som gör att det återbildas. Tror att symptomerna på ofostrig är lika många och lika varierande som en frisk graviditet. Vissa känner allt och andra inget. Jag försöker tänka på att det är ju trots allt så att majoriteten av alla grav går bra och att det är vår tur denna gången.

Jag förstår inte hur du orkar!!! Eller ni andra mammor som redan har barn.

Själv orkar jag knappt med mig själv, haha! Försöker mest överleva dagen så jag får gå hem och sova någon gång!

Får man någon slags övernaturlig kraft som mamma bär man fått barn? :)

Beundrar er verkligen!!