Augustibebis 2012

Naimisen:
Tack, är stolt över mig själv som lyckades! Det trodde jag aldrig.
Och min mage har varit bautastor med alla tre barn, och mycket hull kvar på magen efteråt, men det drog ihop sig bra när jag väl gick ner i vikt. Det man ska undvika vad jag förstått, är situps?
Mina boobs har också blivit skinnlappar. Speciellt när jag vägde som minst förra året *RYS*. Men det ska jag fixa till sen när jag sparat ihop till en bröstoperation. Man får väl unna sig lite upppiffning efter fyra graviditeter?  

Powerwalksbarnvagnsrejs låter kul, brukar se ett gäng (5-8 pers) ute och traska i rask takt här när jag är ute på mina långpromenader. Det är ju så mycket roligare att gå med nån än ensam.

Åh, vill också kunna ha möjlighet att få ut vb, men tyvärr finns det inte i vår kommun. 

Ellenbmt:
Min vän fick reda på sin ofostriga graviditet i v. 14. Då skulle hon på KUB och hade inte blödit nånting så hon blev chockad som f-a-n. Hon hade inte så mycket symtom alls under den graviditeten men trodde det var frid och fröjd. 

Nu är man gräsänka i en vecka, känns som alltid skittråkigt! Är van med att maken flyger mycket med jobbet och så men oftast är han bara borta i 1-2 dagar, nu är han borta i 7! BLÄÄÄ! Saknar han redan trots att han gick utanför dörren för 15 minuter sedan. Hoppas veckan går fort ändå.

ellenbmt:
Jag förstår precis vilken oro du har, kände exakt lika när jag väntade första barnet. Nån vecka innan rul ringde jag till min bm och sa att jag var så orolig och kunde knappt sova och äta. Så jag fick komma dit i v. 15 och lyssna efter hjärtat. Det kändes lite lugnare även om jag fortfarande var panikslagen efter det. Till och med på rul trodde jag inte på det "det är säkert nått redan inspelat de visar upp, allt för att luras!". Allt släppte när sparkarna och den riktiga magen kom runt v. 20.
Jag hoppas verkligen du får komma till din bm för koll, för det ÄR skillnad på oro och oro!  Alla är oroliga men vissa är ju mycket mer, och om din bm inte kan ta dina känslor seriöst borde du nog byta bm!

Dessutom känner jag inte heller nån kant, nått hårt i magen men inte den solklara kanten. Det har jag aldrig gjort såhär "tidigt" i graviditeten, utan brukar komma efter v. 15-16 nångång. 

Ellenbmt:
Vad glad jag blir för din skull att bm tog din oro på allvar så du får göra ul imorgon! Alla mina tummar hålls för dig/er då!

godisbit:
Nämen, sitter du där och glassar i solen, sicket lyx! Trodde inte ni skulle ha tillgång till nätsurfing när ni var borta. Vad har ni haft för er då förutom att sörpla i er goda drycker? 

Jannonym:
Lycka till! 

Fru elle:
Jag hade en planerad igångsättning med andra barnet. Det var för att han låg i tvärläge ända mot slutet, så det krävdes ett vändningsförsök och sen en igångsättning. Hade han snurrat på sig igen hade det nog blivit snitt den istället.

 

Novalina:
Låter lite som min första förlossning, som fick avslutas med snitt för att jag bara öppnades till 2,5 cm trots intensiva värkar. Då hade vi varit inne i närmare 42 timmar och låg på bf+20. Den graviditeten kändes LÅNG.
När jag väntade barn nr2 kände jag att jag ville ha en revanch och föda vaginalt. Visste att det fanns en ökad risk för att livmodern kunde brista men alla bm jag pratade med tyckte det var bra att jag valde bort snitt. 
Och visst var det lite kämpigt med tvåans förlossning men helt klart hundra gånger bättre än ettans! Personalen hade full koll på mig och var ofta inne och kollade till mig, kändes tryggt!

Om du vill ha möjligheten att föda vaginalt så go for it. Om du väljer snitt denna gång och sen får fler barn så har jag hört att det blir snitt automatiskt. 

jannonym:
Vad härligt att det gick bra idag! Grattis
Vi har bara berättat om bullen för svågern + sambo (godbit här i tråden) och min bästa väninna+make. Resten (Barnen, familjerna och vänner) får veta efter rul, förmodligen i påsk! Ojoj, vad jag smider planer...ett ul-kort i ett påskägg kanske? Hmm, vem vet  

Novalina:
Vet inte exakt varför men antar att stället där ärret sitter är extra känsligt och kan öppna sig igen. Men det spelar säkert roll hur många år det är mellan förlossningarna, hur läkningen gick osv. För min del läktes det på bra och det var 4,5 år mellan förlossningarna.
Känner igen det du skriver om att bli snuvad på det hela, det var därför jag inte vek mig en tum när det gällde en vaginal förlossning. Men snacka min frustration när han låg i tvärläge och vägrade lägga sig tillrätta trots att jag gick till bf+1. Ett sätesbarn KAN man ju föda vaginalt. Men ett barn på sidan? Hmmm, nä.
Men det gick tillslut och är så tacksam för det idag!
Med barn nr 3 gick förlossningen snabbare och lättare än den andra. Jag längtar till förlossningen nu, det ska bli så häftigt! Och hoppas som sagt att det blir en till vaginal förlossning för snitt är = blä! (för min del alltså) men är även medveten om att det kan skita sig också.

Rättelse, svågerns sambo heter godisbit här i tråden inte godbit