Augustibebis 2012

Grattis till alla som fått bebisar, så roligt att logga in och mötas av det!

Tjockisbullen & Karo77:
Lycka till, till er!

blomsterfröna:
Med min tredje så hade jag sd var 5-8 minut i en hel natt och visste inte om det var på riktigt eller ej då de kändes men inte sådär som jag mindes värkar i början. Men det var på riktigt och det förstod jag när vattnet gick efter några timmar med sammandragningarna och ca 4 timmar senare efter det började värkarna kännas lite mer men de blev aldrig tätare än 5-8 min mellan förrän vi hade varit inne på förlossningen någon timme. 

Idag var det bestämt att vi skulle ta en tripp till närmsta sjö med ett gäng sköna typer för att bada och möjligtvis spela lite minigolf. Men dagen hade nått annat inplanerat, nämligen ett spyende barn, så det var bara att ställa in. Så typiskt eftersom jag sovit HELA natten och var piggare än jag varit på 8 månader, tro det eller ej -men det är sant
Så det blev till att fylla upp poolen på framsidan och steka sig lite. Tyvärr lite för mycket så nu svider magen rätt ordentligt, ajaj! Men om jag ska se det från den ljusa sidan så slipper jag blända alla barnmorskor på förlossningen

Gaah, trodde nästan det var på gång igårkväll. Kraftiga sammandragningar som kom var 5:e minut i 2-3 timmar. Då tog jag två panodil och då blev de bara glesare och glesare, senast vaknade jag vid 2 tiden av en men sen har det varit lugnt på den fronten. 
Nåja, kanske lika bra då jag fick ännu en påminnelse om att jag MÅSTE packa BB-väskan + barnens sova-över-väskor idag! Får aldrig den där tummen ur alltså..

Grattis Sally till körkortet! Måste kännas stort!

Hoppas det gått bra för alla som är inne på förlossningen nu. 

Men vad det ploppar ut bebisar överallt! Ett stort grattis till alla er!  

Här är en till som hade svårt att sova inatt pga klockning av eventuella värkar. Men till min stora besvikelse klingade de också av, som de gjort de senaste dagarna... suuuck! De gör riktigt ont och är inga klena sammandragningar så man blir skitsne när de lägger av helt plötsligt. Nu har jag storstädat och gått upp och ner flera gånger i våra trappor, nu jäklar ska det väl ändå sättas igång? Är så vansinnigt trött på att vara gravid nu, jag som annars älskar att vara gravid. 3 -10 dagar kvar till bf (beroende på om man ska gå efter mina beräkningar eller efter rul), måtte tiden gå fort och hoppas verkligen på att bebis inte bestämt sig för någon övertid!

Har haft kraftiga och rätt så regelbunda (runt 7 min) sammandragningar/förvärkar i 4 timmar och vips så lägger de av, vafaaabian! De blir kraftigare för varje dag så en förlossning kanske inte ligger så sablars långt bort i tiden ändå men jag börjar ju faktiskt tröttna på att bli lurad av kroppen hela tiden. Kom igen nu liksom, uuuuut med dig bebis!! 

Var hos bm idag och bebis är fortfarande fixerad, skönt! Järnvärdet låg på 102 så lite järntabletter ska jag väl försöka trycka i mig, det hade jag totalt glömt bort att äta. Fick en fin komplimang idag av henne också, jag såg tydligen mycket smalare ut i ansiktet. Eller är det magen som gör att man ser smalare ut på den övriga kroppen? Mitt nya cravings sen några veckor tillbaka är dock bubbelvatten (ramlösa, loka m.m.) och massor av frukt. Inte så konstigt att vågen stått still i 1-1,5 månad kanske?

Hoppas ni andra har det bra med era magar! 

tjockisbullen:
Usch vad hemskt! Hoppas allt går bra. Hur har han fått hjärnhinneinflammation? 

FruKå:
Det är grymt irriterande! Speciellt när de varit såhär sen flera dagar tillbaka, morr! Fördelen är väl att de förhoppningsvis gör någon nytta än att bara spela en ett spratt Jag hoppas vår lilla kommer imorgon, 120808. Känns som ett bra datum! 
Hoppas det sätter igång för dig på allvar snart! 

Moha81:
Grattis! 

Grattis till alla som fått sina små, det riktigt haglar bebisar nu känns det som Så glad för er skull!
 
 

Trots att den "riktiga" bf är på torsdag så känns det som jag gått över tiden. Enligt mina egna beräkningar var i torsdags-lördags. Men nu kanske det är nått som händer, hade färdis igår (hej och hå vad det var lätt då, NOT! Haha, här kommer flodhästen liksom) och nu kommer det lite blod, dock inte så pass mycket att jag ringer förlossningen. Och det känns annorlunda i kroppen helt enkelt. Får se hur det artar sig under dagen.
Men med min tur så kommer väl bebis på maxad övertid, usch hemska tanke!

Jag har blivit lite nervös inför amningen. Fick sådana sår och pga det även panik när jag skulle amma yngsta barnet och är livrädd för att det ska hända igen. Visserligen var hon, och fortfarande är, ett riktigt matvrak och skulle äta heeela tiden. Har köpt purelan som nån tipsade om i tråden förrut så lite tryggt känns det ändå. Är amningsnapp nått som kan förhindra sår eller gör det bara att man får svårare att helamma? Nån som har erfarenheter?

tjockisbullen:
Härligt att det går framåt!  

Ninime:
Tack för ditt svar!
Hade totalt glömt bort bröstpump! Det var faktiskt räddaren i nöden under förra amningen, hur kunde jag glömma bort att köpa en ny sån? Blir till att besöka apoteket imorgon
Har du använt purelan? Och om du har det, hur tycker du att den fungerar? 

mijja12:
Lycka till

Det har fortsatt känts konstigt i kroppen hela dagen. Tror slemmisen har börjat gå och det är fortfarande lite blodfärgat när jag varit på toa. De kraftiga sammandragningarna känns nu även kraftigt när jag står upp och kommer var tionde minut ungefär. Åh, vad jag hoppas att det är bebis på gång! 

När ska man veta att det är på gång på riktigt när kroppen bara luras? Mmm, det tål ju att tänkas lite på.
Efter i måndags (om jag minns dagen rätt) så slutade sammandragningarna i vanlig ordning runt kl. 20.00 och jag blev så jäkla sur. Hela dagen igår var det lugnt som en filbunke i magen, men mot kvällen brast det till. Slemmisen vågade sig fram igen och sammandragningarna slutade för en gångs skull inte utan ökade i styrka. Så inatt har jag haft värkar var 6-10 minut hela natten och barnvakterna är förvarnade om att de kanske får sitta barnvakt idag.

Vågar ändå inte tro att det är på gång på riktigt än, trots att de gör vansinnigt ont. Och ondare kommer de göra, shit vad man glömmer hur ont värkarna känns! 

Pirrigt, tänk om man är fyrabarnsmor till kvällen/natten! Wohoo! 

Ha en bra dag allesammans! Kanske uppdaterar igen när/OM vi åker in  

Oj vad många det är som verkar vara på g! Undrar om det är fullt på förlossningana just nu Lycka till alla!

Min gårdag var verkligen fylld en stänk av hopp och en stänk av förtvivlan. Värkarna (ja, för nog är det riktiga värkar så som de känns! AJ!) rullade på regelbundet någon timme för att sen pausa i en timme- ibland två för att sedan starta igen heeela dagen. Skitirriterande!
Mot kvällen satte de igång igen och här sitter jag nu och klockar. De är nere på 8 min emellan och är runt 1,5 minut långa. Så även om det inte blev en bebis igår, så kanske det är en sån där punktlig bebis som ska komma på bf? Hade varit ballt!
Värkarna börjar bli olidliga och jag känner att jag snart behöver smärtlindring men jag ska kämpa mig igenom några timmar till och se hur värkarna artar sig.
Nu vill jag se ett slut på denna lilla resa och börja en ny!
 

Emelieoggbg:
Tack Jag kämpar på som in i bomben!

Sommaren12:
Åh, jag lider med dig! Jag håller tummarna för dig/er att det är på gång trots allt. Med min sista så hade jag väldigt oregelbunda värkar som inte blev tätare än 5-8 minuter, och de var inte direkt pissjobbiga heller förrän vi varit på förlossningen nån timme. Så misströsta inte, det kan vara dags ändå! Och blir det så jobbigt för dig att du har svårt att andas igenom dem trots dusch och värktablett så tycker jag du ska be dem om att få komma in ändå. Att stressa och få panik av att det gör ont försvårar bara öppningsarbetet. 
Mina tummar hålls som skrivet! Hejjahejja!

Jag har fortsatt klocka och de är tätare nu, mellan 2-8 minuter och gör djävulskt ont. Har duschat och tagit två panodil (för en timme sen) men det verkar inte stanna av alls, wiiie! Nu inväntar jag två värkar till, sen ringer jag mina päron som ska ta barnen så de inte åker till jobbet.
 

Har inte läst igenom alla sidor sen 1,5 dag tillbaka men gör det senare.

Mina värkar hade kommit igång igår natt/morse men avtog runt 7-snåret. Var så arg och ledsen. De kom mellan 10-40 min mellanrum bara. När klockan var 18.45 tänkte jag lägga mig ner och vila lite och då var det nånting som hände, fick två långa värkar på 2 minuter som kändes annorlunda. Kl. 20.00 lämnade vi barnen hos mina föräldrar och körde in till förlossningen. Där blev vi inskrivna strax efter 21.00 och lilla Molly föddes imorse 5.15! Sprack inget och hon kom ut på typ 4 krystvärkar, sen fick vi åka hem kl.13.00.

Lite öm såklart, men mest trött. Och nog är hon den lugnaste bebisen av de alla fyra! Precis som jag misstänkte eftersom hon var så otroligt lugn i magen. Får se om det håller i sig
Barnen är iaf helt tagna av henne, vi också. Lilla Mollypolly!

Lycka till alla ni andra som väntar på att få ut bebis, och grattis till alla er som hunnit få er! 

sommaren12:
Åh, vad härligt att nånting händer Lycka till nu! 

Tack för alla gratulationer! Det värmer

Lilla Molly är fortfarande en riktig mysbebis och gör inte mycket väsen av sig. Och när hon väl gråter är det väldigt tystlåtet. Så inatt sov jag från 22.00-0.00 vaken en timme för att amma. Sen vaknade av mig själv runt 7-tiden och tyckte hon skulle äta, så jag fick väcka henne. Sen åt hon igen vid 12 och nästa gång vid 17-tiden. Det är så jag nästan blir orolig att hon får i sig för lite men hon sover, skiter och kissar och tittar nyfiket omkring sig lite då och då så hon verkar må fint ändå Var likadant med barn nr2.

Måste ju säga att jag var så otroligt tveksam när vi åkte in att det verkligen var på gång. Det gjorde ju såklart ont men kom för glest (3-8 min mellan och vissa värkar var bara 30 sek långa, medan andra var 2 min långa). Regelbundenhet, vad är det liksom? Men när vi kom in var jag öppen 5 cm! Jag blev så chockad! Blev ingen punktlig bf-bebis, men nästan med 5 timmar in på den första "övertidsdagen".
Verkligen en annorlunda förlossning från start till mål. Härlig dock och en gnutta långtråkig då EDA:n fungerade lite för bra så jag bara fick ligga och rulla tummarna. Men tydligen hade jag bra värkar trots EDA för jag behövde inte nått värkstimulerande dropp alls. 
Och barnen har verkligen välkomnat lilla Molly in i familjen med öppna armar och vill vara henne nära hela tiden. Det känns så fantastiskt alltihopa, så magiskt! NU är man äntligen fyrbarnsmor!! En stolt sådan dessutom  

Så nu håller jag alla tummar för er som är kvar, och säger grattis till er som fått efter mig!
  

Husmodern:
Jag blev erbjuden det.

FruKå:
Jag har alltid skrikit efter eda när jag varit 7 cm öppen för då är det så smärtsamt att jag inte klarar mer, men vägen till 7 cm har varit väldigt annorlunda med alla barn.  Med första skrek jag efter det redan vid 2,5 cm! Men det är en helt annan historia. Öppnades heller inte mer än så med det barnet.
Men jag lär mig för varje förlossning hur jag inte ska göra/hur jag ska göra för att underlätta för mig själv.
Blir ledsen att du fick en sån upplevelse och känslor efter förlossningen. Har nog missat att läsa din förlossningsberättelse... ska se om jag hittar den. Men det mesta går att bearbeta och nästa förlossning behöver verkligen INTE bli likadan som den innan.  

grattis till alla bebisar!

Godisbit:
Åh, vad jag har tänkt på er de senaste dagarna, men man vill ju inte vara jobbig och fråga hur det är. Antar att det är många som frågar nu
Hoppas det är på gång nu, det verkar ju minst sagt som det med tanke på dina blödningar igår och nu med oregelbunda värkar! Jag tror bestämt det blir en liten kusin där idag eller imorgon! HOPPAS! Iih! Mina tummar hålls stenhårt!
Hur ofta kommer värkarna?

sommaren12:
Förstår att det måste vara hårt att få höra att sin man inte vill ha flera barn.
Min man var likadan efter vår första. Det var ett bestämt ben som for i golvet med ett lika bestämt "Nej!" första gången jag frågade om syskon. Men en dag efter 1-1,5 år vände han på steken helt plötsligt och tyckte det var en bra idé och efter många tappra försök kom barn nr2.
Sen 9 månader senare var det dags igen, jag blev gravid... dock oplanerad den gången. Efter förlossningen kände jag att jag var klar med barnafödandet, maken likaså. Men när den lilla pinglan var 3 år kom suget igen hos oss båda och ja... nu sitter man ju här med nr 4
Jag TROR vi är klara nu, men man ska väl aldrig säga aldrig

Ville bara ge lite hopp i det dystra, man vet aldrig när suget hoppar på en. Ibland kommer det aldrig tillbaka men oftast så gör det ju det. Jag håller tummarna att din man får det!