Augustibebis 2012
Betrakdad menade jag såklart. Men det var ju inte rätt stavat.
Betrakdad menade jag såklart. Men det var ju inte rätt stavat.
Gnäll, gnäll och lite till gnäll. Igår gav jag upp totalt, jag vill inte vara gravid längre. Kan det inte bara vara över?! Jag kan inte röra mig utan att de gör ont, jag har gått upp nästan 3 kg mer än sist, samlat på mig vatten så varken vigselringar eller klockan funkar längre och fötterna ser ut som jag vet inte vad (med Neo svullnade jag inte de minsta). Dessutom sover jag som en kratta, har dåligt samvete för att jag inte orkar med allt och biter ihop tills de brister.
Nu ska dessutom mannen och sonen åka till svärföräldrarna 30 mil bort, jag ska komma efter på fredag när jag jobbat min sista dag. Bara av den anledningen drömmer jag att jag kommer få föda ensam, vill inte förstöra deras planer och framförallt inte för svärmor kommer bli så besviken. Förlåt för gnället!
[quote=65503572][quote-nick]mammsen skrev 2012-06-25 11:07:38 följande:[/quote-nick]Lijon -
Naimi - Urs det låter inge vidare! Måste du jobba hela veckan då!? Det är ju inte meningen att du ska bli helt slutkörd och må dåligt av det, jag hade nog gått till vårdcentralen och sett till att få en sjukskrivning! Du behöver lugn och ro! Söta alcoholfria paraplydrinkar en mjuk pall till fötterna samt fotmassage! Och det viktigaste!! Lagom sol ute och en stoooor skål med exotiska frukter och snygga vältränade hunkar som dansar hula hula runt dig och matar dig med vindruvor!! Så du får tänka på något annat än smäta och värk, man blir lätt grinig och irriterad av att ha ständigt ont! [quote] Haha precis vad jag skulle behöva
Angående förlossningen ser jag framemot den, har ju inga negativa erfarenheter alls. Däremot finns de ju som jag oroar mig för.
Neo föddes ju väldigt hastigt i badrummet hemma, jag sov mellan värkarna (4-5 min mellan när jag inte kunde sova mer) till 40 min innan han bokstavligt talat flög ut. Under den tiden hade vi hunnit ringa FL och blivit ombedd att avvakta, bestämt oss för att åka in ändå, och till slut konstaterat att vi inte hinner in utan ringer ambulans. Det förvånar mig fortfarande att jag verkar ha väldigt hög smärttröskel, och att man kan vara så handlingskraftig i en sån situation. Men de jag lärt mig är att man inte alls vet vad som kommer hända och hur man kommer agera.
Det är väl där orosmoln är just nu, kommer jag hinna in denna gång, eftersom jag tillfälligt är gräsänka så ligger de oro i att något skulle hända nu, och även tänk om de blir en lång och utdragen förlossning istället?
Ska tillägga att jag inför förra förlossningen var helt inställd på varenda smärtlindring jag kunde få.
Gud vilka pumpa människor de finns! Tydligen har man rätt att säga precis vad som helst till en gravid. Det är ju som att säga till nån som inte är gravid "nämen lilla vän, vad mkt finnar du har! Använd denna tvål och ät inte så mkt choklad så blir de bättre".
Besök hos bm v 35+5
BT: 105/56
HB: 140
Socker: 4,6
Hjärtljud: 150 (140-155)
SF-mått: 32 cm
Huvud: nedåt, ruckbart (rörligt sist)
Jag fick tid för TUL nästa tisdag då magen inte växt tillräckligt, utan nu ligger under mittsträcket istället för över som den gjort tidigare.
Fick se min kurva för förra graviditeten. Följde kurvan perfekt då men låg precis över de nedre sträckt. Denna gång har jag legat på +1 över mittsträcket (till v 33). Tyckte magen var större denna gång