Augustibebis 2012

Ja, hjärnspöken kan man inte göra mycket åt även om de inte alltid är sunda. Men att gå upp mindre än vad bebis, fostervatten, bröst, moderkaka och extra blodmängd väger betyder ju faktiskt att gå ner i vikt (vilket för någon som redan var underviktig kanske inte är så bra), och lite extra fettreserver tror jag kroppen automatiskt vill lägga till om man inte hade några innan så det får man nog räkna med. 
Men däremot är det ju bra att göra vad man kan för att inte vågen ska skena iväg, och absolut inte försöka banta. Men jag tycker själv att jag äter nyttigare nu än jag gjorde innan. Tack vare att jag tar till mig flera mellanmål som knäckebröd, lite yoghurt, frukt o.s.v. blir jag mindre sugen på att skåpäta kakor och annat som jag annars ofta gjort.
Tror det viktigaste är att lyssna på kroppen - träna/röra på sig så länge det känns bra och äta något när kroppen är hungrig. Sedan kan man alltid göra bra val. Vad vågen slutar på verkar ändå vara lite bestämt i generna när det gäller graviditeter verkar det som. 

Vad jag menade med den där tråden var bara att det var så många som gått upp mindre än 10 kg vilket gjorde att det nästan kändes som det "normala", och kanske gör det ännu läskigare för kvinnor som är rädda för att gå upp i vikt.

Nu ska jag väcka min sambo och äta min andrafrukost med honom.  

Nu har vi berättat för barnen, de blev minst sagt chockade men jätteglada! I morse när minstingen (10år) vaknade sa han
- Mamma, snälla, det var väl inte bara en dröm, jag ska bli storebror va?
De har redan börjat komma med namnförslag och tycker att alla ska få vara med och bestämma allt som rör pyret.

Eightythree: jag har också ökad aptit, åt mer eller mindre bara efter GI tidigare men vill inte göra det nu när jag är gravid. Men jag försöket tänka på att äta nyttigt i varje fall.
Blir så lätt hungrig och då kommer illamåendet. Tänker att kroppen behöver det just nu och att det inte spelar så stor roll om jag går upp lite extra.

Gadget: ja jag förstår vad du menar. Jag tänker precis så, att 10 kg är det normala och att allt där över är ett slags misslyckande. Inser ju att det inte är så eg och att alla går upp olika men 10 kg känns som nån slags smärtgräns ändå. :( min kompis skröt så i helgen över att hon minsann bara gick upp 7 kg. Tycker det låter lite men kände ändå att jaha, det är det man ska sikta på eller?
Har faktiskt pratat med min bm om dessa tankar. Hon sa också att det är olika men för att generalisera så rekommenderar de mellan 10-15 kg. Sen är det inte hela världen om man bara går upp 8 eller om det råkar bli 30, sa hon.
Nä jag försöker tänka sunt på saken, äta nyttigt och bra för bebis och sen träna så får väl vågen bli vad den blir. Jag äter nog med bättre nu än innan. Mer varierat och oftare. Det hjälper ju mig på traven också att jag ratar sötsaker och har extra sug på surt och fisk; då blir det mer frukt och mindre godis. Jag tackar så länge det varar! ;)

A R: va härligt! Och fint att de vill vara delaktiga! :)

Hej tjejer!

Det var ett tag sedan som jag var här inne. Mycket händer i ens liv, då prioriterar man annat.

Jag är livrädd, jag vet inte om det är naturligt. Jag rasar i vikt, barnmorskan hävdar att det är så det är just nu. För att man senare kommer att gå upp ca 500g i veckan. 

Det sticker till och från hela tiden i magen och jag vet inte om det är naturligt, jag får nämligen inte tag på min barnmorska har ringt de senaste två dagarna men hon har inte ringt upp. Är det bebisen som växer?

Mitt illamående har tilltagit, jag mår sämer nu än jag gjort hittills. Gick in i v. 12 i går och var på ultraljud i torsdags, där vi såg en liten plutt som gjorde loopen :), alltid något kul. Men är det normalt att man mår sämre?

Jag försöker att äta, småäter varje timme, och jag upplever att jag får i mig mycket mat. Men tydligen inte. Börjar oroa mig för att jag har någon sjukdom, cancer?

Är det någon annan av er som känner igen sig? Är så otroligt orolig, kommer givetvis att ringa vårdcentralen på måndag för att boka u    

...för att boka upp en tid...

//Rädd som in i bängen! 

Ser att ni talat lite om vikt...

Jag väger själv ganska mycket mer nu (20 kg kanske) än när jag fick mitt senaste barn för 6 år sedan men mår varlen bättre eller sämre hälsomässigt och har varken mer eller mindre komplex över mitt utseende, jämfört med då.

Försöker tänka på att äta sunt och röra mig ur ett hälsoperspektiv men var själva vågen visar rör mig faktiskt mindre (och därav springer jag inte heller och väger mig hela tiden, jag äger inte ens en våg).      

DetGodaLivet: Det låter som en sund inställning!

Aprilla1977: Hur mycket har du gått ner? Menar du att du tappar så mycket i vikt fastän du får behålla det du äter? Har du att ta av? De säger ju generellt att bebisen tar det den behöver och du är den som får lida. Har det varit så hela tiden eller har det börjat nu? Om barnmorskan sagt att det är normalt är det säkert ok, alla kroppar verkar reagera så olika.
Angående sticken i magen tror jag det är växtvärk. Jag har fått det också sedan vecka 12 ungefär, annorlunda än den mer mensvärksliknande växtvärk som var i början. Nu sticker det till, sliter ibland i ligamenten till sidan av livmodern när jag ställer mig upp och hela nedre delen av magen känns öm ibland.
Hoppas ändå att du får tag på din BM snart så att hon kan lugna dig. Att oroa sig tar på krafterna.