Augustibebis 2012

Nej, nu ska jag gå och leta upp mina strumpor!!

Hej alla!  Någon som har koll på havandeskapsförgiftning? Kan man göra något för att undvika att få det? Har en kompis på fb (som jag inte träffat på många år), som blev akut snitt på idag i v 28 pga havandeskapsförgiftning. Riktigt otäckt... Allt är bra så långt, men det är tidigt det, några av er är ju i v 28 tänkte jag. Känns ju som att det är en evighet kvar tills det är dags egentligen...

Tack för svar astro!

Hade en babysitter med medar till första, fullt liggläge, hon älskade den, sov i den mååånga nätter. Vi vaggade den med foten så att hon fick gungning tills hon somnade. Köpte även en sån med svaj till andra dottern och den gillade hon jättemycket. Går ju inte att sova i den dock.  Båda ligger och väntar på den nya lilla skrutten, känns bra

Namn är svårt! Till första barnet var jag väldigt inne på Juli, (född i juli), tycker det är jättefint, kändes bara som att det knappt var något namn, så det blev Julia istället Sen kom jag ju fram till att man visst kunde heta Juli;-D Och kom även underfund om att Julia var det vanligaste namnet 2007... inte så originellt som vi hade hoppats...
Till andra tjejen blev det inget namn fören hon var kanske 5 veckor. Funderade om och om igen, tillslut blev det en Miriam. Och sen vi kom på det har det varit så självklart.
Till den här knodden väljer jag att inte fundera på namn före den är framme, vi får se vem det är helt enkelt

Beklagar TheMataja! Fruktansvärt när ens jämnåriga kamrater går bort...

Tycker också det är jobbigt att gå upp i vikt men  vill egentligen bara ge mig hän åt alltihop, vi är ju gravida liksom...
Före första grav, så trodde jag att jag skulle gå upp mycket mer än jag gjorde. Sen när vågen stannade på 11kg + så var jag ju bara glad att det inte blev så mycket och när tvåan blev 10 kg + så förväntade jag mig nog att det skulle bli samma nu tredje gången... Säkert därför som jag nojar så över detta denna gång. Ligger på drygt 6 kg+ redan, 23+4 idag. Har inte gått upp mer än något kg den första halvan de andra gångerna så jag ligger rejält över min egen genomsnitts viktkurva.
Mätte magen idag, 88cm där det var som störst. Förra grav hade jag största måttet på 93cm precis före hon började sjunka ner, mot slutet, då blev man ju mindre igen. Bara 5 cm kvar dit, så jag kommer helt säkert att bli större nu tredje och sista gången

Vi kommer att ha skrutten hos oss första tiden men sen får vi se, bebisen får sitt eget rum 2 m från vår säng så den kan ju lika gärna stå där inne om det nu ska bli till att sova själv. Men som sagt vill gärna ha i samma säng så mycket det går. Har ju två syskon som också konkurerar  om platsen Kanske ska slänga ut gubben;-D...

v 24, 6 kg.

Angelica1991: håller tummarna stenhårt att hon håller sig kvar några veckor till, varje dag är ett steg åt rätt håll, styrkekram!

Sitter också här och tittar på magen Försöker filma när den rör sig så där jättemycket men självklart passar den lille på och vila då i flera minuter så att jag får radera på bandet. Inget kul att bara ha min mage som andas på film Och så hoppar den runt igen...

Tänker också på A1991... hoppas det inte blir snitt i natt

Ellenbmt: Jag har bråck och det trycker på väldigt, särskilt om jag har stått länge eller reser mig upp efter liggläge. När man är på toa är ingen lek... får hålla emot med papper mot slidan så att det inte känns som det ska sprängas när man gör nr 2. Vet inte om det hjälper dig att veta men

LiJon: Skönt att du tog tag i läkarintyget med en gång, så jobbigt när det ska krångla med läkare, FK eller papper som ska fixas hit och dit.

Vad skönt att komma in och titta på den lille, man blir ju väldigt orolig när det blir så där lugnt. Var ju märkligt att hjärtslagen var så svåra att hitta, h*n ville väll höja upp din puls lite grann kanske

Har en väldigt stor oro själv inför förlossningen. Tycker det känns jättejobbigt, men faktiskt så tänkte jag på det tidigare idag och tänkte att det blir ju lite spännande också, att se hur det går den här gången... Men mest är det en olustig, illamående känsla i hela kroppen när jag tänker på det. Är själv en skrikare, vill hellre vara inåtvänd och tyst. Skäms liksom över mig själv efteråt, för att jag skrek så. Jag är knäpp, jag vet

Antar att det har blivit snitt för Angelica1991 eftersom det har varit tyst hela dagen, hoppas innerligt att det har gått bra så här långt.

Har också funderat på var mammsen tagit vägen, hoppas inget olyckligt har hänt...