Jz: Åh vilken fin katt du har! Är det en maine coon?
Tråkigt att höra att din bästa vän snart flyttar...som att inte tillräckligt med dåliga saker drabbat dig/er... Hoppas att dagens samtal med psykologen känns givande. Du kommer vara starkare är Hulken efter att du tagit dig igenom allt detta!
Jayt: Jag tycker det ser ut som gårdagens, men som sagt var lite svårt att jämföra tester mellan olika bilder. Strecket är ju där så oroa dig inte (jag vet - lätt att säga)! Det är ju fortfarande i ett sånt tidigt skede så det är nog inga konstigheter med att det inte ökar massor från dag till dag.
Wittra: Jag förstår vad du menar med att “fläka ut sig” inför sin chef, men jag måste ändå säga att det känts skönt såhär i efterhand. Under utredningen sa vi ingenting, men när vi fick bekräftat att det skulle bli IVF så berättade både jag och min man för de närmaste på jobbet. Det är skönt att slippa ljuga om varför man måste vara ledig vissa tider/dagar, det räcker med att vara i den här situationen, att dessutom måsta hitta på lögner hit och dit blir ju också en sten att bära på. När vi började med IVF:en så hade jag en vikarierande chef som jag inte är speciellt tajt med så jag berättade bara det allra nödvändigaste, att vi skulle göra provrörs och att jag därför skulle komma att behöva sjukskriva mig vissa dagar. Han sa väl inte så mycket förutom att han var positivt inställd och önskade oss lycka till. Nu har min ordinarie chef kommit tillbaka och för henne känner jag stort förtroende för och precis som väntat är hon väldigt stöttande. Hon har dessutom några i sin närhet som genomgått IVF så hon förstår förloppet mer än väl och stöttar mig till 100%, vilket såklart känns väldigt bra. Även mannen har fått full förståelse på ditt jobb. Men visst, det är ju en privat sak, det är ju få som berättar för chefen att ”nu till helgen ska vi ligga en massa i hopp om att bli gravida”, så nog är det allt lite orättvist att man inte kan hålla en sån sak för sig själv.
Wonders: Åh, hoppas du får tag i receptet!!!