• Maramina

    Vi som försökt ett tag utan plus

    Vårväntanochlängtan skrev 2012-01-31 15:55:01 följande:
    Hej tjejer, har inte varit inne på ett tag då jag har varit hemma hos mamma & pappa på besök. Kul att man ser pluss i tråden i alla fall när man kommer tillbaka :) Grattis till det! 

    Ser att ni pratar utredningar, men hur fungerar det med sådant egentligen? Kan man få vanlig undersökning för allt det där med pco, vikt, för låga halter av något ämne osv redan tror ni? (vi är på försök 6) och vart vänder man sig i så fall?



    Jag satt och var väldigt omotiverad till att jobba idag så jag satt och småsurfade på gynekologer här i Göteborg då jag funderar på att söka hjälp pga mina problem med mensen och så nu med illamående och allt det andra. Vad jag har hört innan så kan det skilja något mellan landstingen, men såg idag att här i Västra Götaland är det ett år man måste försöka själv innan man får utredning. Är man 35 eller äldre så kan man få snabbare. sedan så kan man ju alltid få hjälp snabbare men då måste man nog ha problem av något slag, tex mensrubbningar eller liknande. Jag kan även tänka mig att vissa privata kliniker gör utredning tidigare
  • Maramina
    ThereseJonsson86 skrev 2012-01-31 20:36:45 följande:

    Vädrar av mig lite.

    När alla andra i ens närhet lyckas och man ser gravida kvinnor och små snuttis barn överallt och man själv står och trampar på samma ruta utan resultat känns allting jättejätte tungt. 10 månaders försökande nu utan något plus på stickan. Vi flyttade för tre månader sedan pga jobb erbjudande, 63 mil från staden där vi båda är uppvuxna i.

    Stressen över att inte få plus på stickan har lagt sig när ens nära och kära och bekanta med tjockis magarna inte syns hela tiden. Kanske var det vi behövde, en paus. Nu hoppas vi på plus i morgon då mensen faktiskt är försenad med 13 dagar. Men det har ju hänt förr, med ett minus på stickan ändå.

    Håller tummarna för oss alla som försöker, känns på ett sätt skönt att man inte är ensam.
     


    Oj, 13 dagar! Har du testat något innan? Jag håller tummarna för dig! Starkt gjort av er att flytta från all den trygghet som nära och kära innebär! Har ni hunnit finna nya vänner eller hade ni kanske redan några ni kände sedan tidigare på er nya hemort? Vad är det för jobb? Är det du eller din man/sambos, eller har ni både fått jobb? Du får ursäkta att jag spottar ut så många frågor, men jag  blev så nyfiken! Självklart behöver du inte svara på dom om du inte vill! Jag blev som sagt var väldigt nyfiken
  • Maramina
    ThereseJonsson86 skrev 2012-01-31 21:59:28 följande:
    Frågar man inga frågor får man inga svar :)

    Det började med att min sambo fick ett bra jobb erbjudande som svettsare och två veckor senare var vi på plats i Sundsvall. Vi hade pratat länge om att flytta pga jobb bristen där i bodde tidigare, men vi viste inte vars vi ville, vi såg det som ett tecken :)

    Jag fick jobb två veckor efter vi varit här, två jobb dessutom. Jobbar som extra personal på max hamburgare och sedan som kock. en 75% tjänst på en ekologisk restauran/cafe. Vi känner ingen här sen tidigare, men min sambo har hittat vänner genom sina extremsporter han utövar och jag trivs jätte bra med personalen på restaurangen:) Kan vara skönt med ny miljö ibland, och som vi trivs här så var det ett bra val av oss :)

    Gjorde ett test för 10 dagar sedan, som var negativt. Så vi håller tummarna att morgondagens test visar någonting annat :)
    Vad skönt att det löst sig med jobb för er både! Svetsare är det ju ont om på sina håll så det är ju ett bra jobb! Se bara till att han håller sig borta från att andas svetsrök och att han håller sig en bit ifrån svetsaggregaten Flört Skämt åsido, vi har en kvinnlig svetsare på mitt jobb som berättade att hon kände väldigt tidigt i sin graviditet av barnet när hon gjorde en viss form av svetsning. Jag kommer inte ihåg vilken sorts svetsning det var, men det  var i alla fall en med högre elektromagnetisk strålning. Så redan i vecka 16 tror jag det var, som hon bad om att slippa just den slags svetsning. Nu har ju inte forskning kunnat visa att elektromagnetisk strålning är av ondo (eller det motsatta), men det är ju alltid bra att vara försiktig även som man. Och vara noggrann med att inte andas in svetsröken. Märks det att jag arbetar med arbetsmiljö och säkerhet inom ett företag som håller på med svetsning, he heFlört

    Hoppas att jag inte gjorde dig orolig nu. Med den kunskap som jag har av det hela så är det inga som helst problem så länge man är medveten om riskerna och använder rätt skyddsutrustning. Den kvinnliga svetsaren hade egentligen inget som visade att hennes arbetsuppgifter skulle vara skadliga för hennes barn, men då hon ville vara på den säkra sidan så fick hon andra arbetsuppgifter, på så vis slapp hon oroa sig för sin och sitt ofödda barns hälsa.
  • Maramina
    ThereseJonsson86 skrev 2012-01-31 22:30:11 följande:
    Det märktes att du kunde det här:) hehe.

    Svettsröken hoppas jag han håller sig undan ifrån, tror han vet bättre än så:) Det han har problem med är kroppen, han har jobbat med det alldeles för länge för att kroppen ska må bra. Rygg, handleder, axlar och knän mår inte alls bra :/ Men det är ju ett slitsamt jobb i vissa fall. Han har jobbat med det sen han var 15 år (fyller 26 i oktober) det är några år + att han utövar extremsporter som inte alltid är snälla med kroppen heller.

    Du gjorde mig inte orolig:) Men det kändes bra att du förklarade lite om allt. Tack.
    Inte illa att börja med det så tidigt! Det är väl inte helt vanligt idag att man gör det? Det är som du skriver, svetsyrket är påfrestande för kroppen med tanke på att arbetställningen sällan är den optimala (fast det beror mycket på vad det är för slags svetsarebet man utför), och att då träna den allsidigt är extra viktig, men det antar jag att han gör för att kunna hålla på med sina sporter.
    BaPumba skrev 2012-01-31 22:40:43 följande:
    Maramina: Hittade du något bra ställe att gå till i Göteborg? Vi startade vår utredning idag (i Gbg). Första delen av utredningen gör vi på en privat mottagning, men de har samarbetsavtal eller hur det nu funkar, det kostar samma som offentligt iaf. Beroende på vad testerna visar där blir det remiss till infertilitetsklinik.
     Nä, det blev inget som jag sökte till utan det får ligga på is ett tag till. Jag vet inte om jag ö.h.t. vill ge mig in i den svängen utan kanske bara försöker acceptera att saker och ting är som det är (är extremt rädd för all slags undersökningar oavsett om det är harmlösa synundersökningar eller gynekologiska sådan. Hellre lagar jag tio tänder utan bedövning en genomgår en undersökning. Fånigt, jag vet...) Vilken mottagning har ni vänt er till?
  • Maramina
    ThereseJonsson86 skrev 2012-02-01 13:56:17 följande:
    och vi flyttade ifrån norr :P tihi.

    På det sätter är ju facebook faktiskt bra:) så jag förstår dig. Jag saknar facebook på det sättet men känner att just nu orkar jag inte. Man måste ta paus ibland också, för även det blir ett stressmoment att inte få paus.

    önskar jag hade haft iphone eller någon häftigare telefon.

    min kunde inte ta kort på testet blev bara suddigt och grötigt kort :(



    Ett tips, skaffa inte iPhone för kamerans skull, jag har 4S och då var min tre år gamla samsung betydligt bättre på att ta bilder!
  • Maramina

    [quote=63314390][quote-nick]ThereseJonsson86 skrev 2012-02-01 13:31:33 följande:[/quote-nick]Det är nog ganska vanligt att man börjar jobba i tidig ålder. Min sambo gick aldrig gymnasiet(av olika anledningar) så för honom var det nödvändigt att börja jobba på en gång. Han tränar regelbundet dels för jobbets skull och

    Jag antar att det beror lite på vart man kommer ifrån då jag känner ingen som är under 55 och som börjat jobba innan de var 17-18 (dvs gått ut gymnasiet). Men det är ju bra att det finns jobb att få även för de som är skoltrötta och inte orkar med gymnasiet! Inser att det kan uppfattas som att jag ser ner på personer som inte läst vidare, vilket absolut inte är fallet! Tvärtom så kan man ju som i din killes fall gissa sig till att jag skulle aldrig kunna göra hans jobb! Det är ju inte bara att sätta igång svetsaggregatet och tro att man kan få ihop vad som helst utan det krävs oerhört mycket kunskap, träning och teknik för att kunna få det att hålla.

  • Maramina

    Hmm. Mysko. Jag har precis för mig att jag skrivit några inlägg här de senaste dagarna, men antingen har de försvunnit (vilket jag inte tror är fallet) eller så håller jag på att bli senil...

  • Maramina
    Josefinasfina skrev 2012-02-12 17:34:50 följande:
    Jag "hoppar" in här! Jag förundras över alla kämpare här inne! Jag fick min mens i tordags och vi har försökt sedan juli, så åtta månader eller nåt.  Hur länge har ni andra försökt? 

    Man börjar ju känna att varje månad då mensen dyker upp är tyngre och tyngre... egentligen vill man bara kunna släppa tankarna om barn och leva "som vanligt" så får det komma när det kommer.. men det e ju sååå svårt!!!!

    Hur tänker ni för att göra tillvaron lite lättare att ta sig igenom efter allt kämpande mot ett pluss:)

     
    För mig är det att försöka hålla mig borta från allt vad tester heter. Sedan så försöker jag planera in en massa saker i mitt schema så att man inte hinner tänka på bebisverkstan så mycket. Men det är inte alltid så lätt. Särskilt som man inte kan hålla sig borta från FL Flört
  • Maramina
    JZ79 skrev 2012-02-22 18:38:38 följande:
    Tilly, hur har det gått??? testade du idag?

    Ingen tant här...har nu gått 1 dag över tiden , men vågar inte hoppas...kärringen har lurat mig förr Testar imorgon bitti, ska till läkaren imorgon...vill ta ett test för jag vet han kommer fråga om jag är gravid innan vi diskuterar hur vi ska göra med mediciner mot min reumatiska värk..



    Eller så låter du honom testa. Säg som det är, att du inte vet.
Svar på tråden Vi som försökt ett tag utan plus