Ush jag förstår dig TS hur du känner dig. Iaf till viss del för jag blev inte gravid på 2 år och under den tiden var jag helt förtvivlad många ggr kände att allt var svart att min största dröm skulle gå i uppfyllelse!
Det var hemskt och varje gång mensen kom så fick man en klump i magen ibland grät man...plötsligt efter 2 år blev jag gravid men jag kan ännu inte tro att det är sant (är i v 15 och tror hela tiden att fostret ska dö eller ngt)
Men under den här tiden då jag trodde att jag var steril då började jag fundera på vad jag skulle göra med mitt liv...först kom dumma tankar på döden för det kändes hemskt å fruktansvärt och som om jag inte ville leva mer. Men sedan började jag fundera på vad jag kunde göra av livet istället.
Och jag kom fram till att jag älskar ju att resa utomlands så jag tänkte oki men då kan jag ju satsa på att resa. Kanske jobba på en förskola så att man får sitt behov av barn tillgodosett?
Och så skrev jag ett brev till Stockholms stadsmission att jag ville hjälpa hemlösa att få ett bättre liv. Att hjälpa andra det kände jag att just jag brann för. Men några veckor senare hände det.
Har du något du känner att du verkligen älskar att göra som du kan ägna ditt liv åt? Resor, hemlösa, mobbning, äldre människor, att åka ner till Afrika å volontärarbeta ja man kan ju göra massor.
Hoppas att jag inte gjorde dig ledsen med mitt inlägg att jag blev gravid osv det är ABSOLUT inte meningen att kränka dig å jag vet hur ledsen man blir när "alla andra" blir gravida hela tiden.
Hoppas att du mår bättre snart och hittar din mening med livet! Kram
