Vilken är din största sorg?

min förvärvade hjärnskada som gör att jag aldrig kommer kunna jobba, plugga eller ta körkort.

det borde du göra, för du var ung och säkert bar du själv på en sorg och det kom ut fel. säkert en rädsla att din mamma kanske dör på samma sätt och blandade känslor. ibland kommer saker ut som inte ska det för man blir så sårad själv och mår dåligt, ingen ursäkt men så är det. jag tror din mamma kan förlåta dig, hon vet du inte mena du. du borde göra det också och fokusera på din kärlek du känner istället på det som blivit fel.

Vilken gripande tråd.. vad starka ni alla är som fortsätter kämpa

Min största sorg är att jag inte frågade pappa en extragång hur han egentligen mådde när han ringde mig förra året och lät så nedstämd. Två dagar efter fick han en stroke, den tog hans liv.

Jag sörjer att min systerson gick bort i februari. Han blev 7 år.

Hej

Min största sorg är att vi för drygt ett är sen förlorade våra så efterlängtade tvillingar i v 23, ett stort hål finns efter dom.

2. Saknar och längtar fortfarande så efter min storebror som gick bort i hjärtsjukdom vid 23 års ålder, så längesen men ändå känns de som igår vissa dagar.

3. Min syster fick heller inte vara kvar hos oss, min mamma förlorade henne i v 40, troligen psd

Tack för din trådstart Ts kändes gripande och skönt att dela av sej själv och ta del av andra starka människors känslor och sorg.

Kram alla där ute

Det var dagen jag adopterade bort min lilla dotter 3 dagar gammal.
påtryckningar och ingen stöttning från familj. Jag var 12 år och idag är jag 26 och det är fortfarande lika tungt.

Min stora sorg är att vår son dog helt oväntat förra året, tre månader gammal. För mig finns inget jämförbart (i mitt liv alltså) så det fyller alla top-tre platserna Å andra sidan känner jag mig lyckligt lottad som har fått tre barn, och att jag faktiskt har två av dem hos mig!

Att jag inte klarar av nära relationer med män.   Har en massa f d pojvänner som vänner på Facebook,  andra  skickar  sms osv.    Vi levde alla det ljuva livet som unga.   Nu har nog varenda en en stadig relation  sedan många år och minst  ett  barn med samma kvinna.   Två av mina ungdomskärlekar lever inte längre -  även de hann leva i långvariga  äktenskap  innan cancer tog dem.

Även mina syskon har lyckats ha långvariga relationer.

Det här känns extra mycket inför jul  förstås.

Åh, det gör mig ont om dig . *Kram*
Det är en svår sits, min mor var äldre än så när hon fick mig men glömde aldrig.. sökte efter mig fram till sin bortgång.