Vilken är din största sorg?

Att jag har väldigt svårt att få barn!
Att jag föddes med en sällsynt diagnos.

Man råkar ju för en del sorger genom livet.
Men att Max, mitt första barnbarn dog är det sorgligaste hittills. vet inte om man kan gradera olika sorger heller.
Om ett av mina barn skulle dö, blir det lika sorgligt eller sorgligare än när Max dog?

Min största sorg är att min pappa gick bort i lungcancer för 3,5 år sedan, då jag bara var 23 år gammal, och att han aldrig hann träffa (eller ens få reda på) mina två barn. Det tynger mig något otroligt mycket, för han var världens bästa pappar o hade blivit en om möjligt ännu bättre morfar till dessa två.

Ush jag lider med alla som har samma problem som jag har...att ha svårt att bli gravid...:(. De flesta verkar ha så lätt att bli gravida och många förstår inte hur jobbigt det här problemet är.

Jag blir så frustrerad över att många tar för givet att det är självklart att man kan bli gravid hursomhelst och skjuta upp barnafödandet och tro att barnen kommer exakt då man vill även om man är 35-40.

Mina barns pappa gick bort när minsta var 2 månader!

Att jag är ensam

Att jag har en urusel relation med min mamma

Att jag har svårt att lita på människor pga att jag blivit sviken så många gånger

Min lillebror dog i cancer när han bara var 17 år. Jag sörjer än.
Jag födde ett handikappat barn och fadern har avsagt sig all kontakt med barnet, för all framtid.
Min egen far brydde sig inte om att hålla kontakt med mig heller.
Jag träffar aldrig en man och min son får aldrig en pappa.

Om det var mig du syftade på när du skrev att 1-2 år inte är särskilt mastigt så kände jag det så iaf. 2 år var för mig en väldigt lång tid när alla mina vänner blev gravida på 1-3 försök.
Och alla jag berättade om problemet för rynkade pannan och trodde nog att jag var steril för många blev chockade när jag berättade att jag var gravid.

Men som sagt jag ville absolut inte göra dig ledsen! Har du testat IVF å andra behandlingar..eller funderat på att adoptera? Du behöver inte svara på dessa frågor om du inte vill...

Att jag mist en av mina systrar föratt jag var på väg att bli alkoholist. ( har inte druckit på ett halvår och är inte frestad alls)

Att jag lät de som mobbade mig hållas.

Att jag dragit på mig så stora skulder. 

Många tunga grejer!
Alla har sina sår och släpar på någon tung sten. Eftersom man kommer tvingas bära stenen hela livet gäller det att hitta det smidigaste sättet att göra det på..

(Jag syftade inte på någon speciell gällande det där med barnlöshet, men jag förstår att det kan komma in frågor och tankar om det. Vill dock inte att det ska bli en tråd där man jämför vilken sorg som är värst eller mest äkta)