Ni som flaskmatar, brukar ni låta andra mata bebisen?

Vi körde både flaska och amning, men när det var flaska var det ingen annan än mina svärföräldrar som gav dottern. Det bara blev så och ingen ifrågasatte det, tack ock lov. Gissar att folk vill hjälpa till när man är ung förälder och inte riktigt lyssnar på protester - de vill ju väl! - och/eller att man kanske inte alltid känner att man orkar stå emot tjat från de som vill "gulla" med barnet. Speciellt om man har en förlossningsdepression.

Ladda upp med vänliga, men bestämda motargument redan innan barnet kommer, men försök att inte ta ut sorger i förskott. Nu är ni ju vana föräldrar, så det blir säkert lättare att få folk att förstå.

Om det känns jobbigt att säga nej kan man ju köra en vit lögn och säga att "tyvärr tar han bara flaskan från mig och pappan." Om folk är vettiga nog att inte fortsätta tjata då vill säga.

Vår son flaskmatas också, (ammas ibland)
Men här är det bara jag och maken som matar, inte ens mormor matar. Vi vill ha det för oss själva nu när han är så liten. (snart fyra veckor)

Jag tycker att du ska säga nej till släkten, de behöver inte mata barnet bara "för att h*n flaskmatas".
Stå på dig, och lycka till!

För oss var det viktigt att det bara var vi föräldrar som matade. Det blev en del sura miner från släkten, men vi stod på oss. När vi väl började med gröt och smakisar fick andra gärna vara med och mata, men flaskmatningen var vår. Det var inga andra bytte blöjor på barnet hela första året heller.

Du är inte ett enda dugg löjlig.

Mitt barn är i princip bara flaskmatat och han tog inte flaskan av någon annan än mig eller pappan. Vi vile inte att andra skulle mata honom mer än vid enstaka tillfällen, och sa vänligt att vi uppskattade hjälpen men ville mata själva om någon erbjöd sig. De allra flesta har respekterat det. Vi lät farfar testa några enstaka gånger eftersom han var påstridig och det kändes inte bra alls, sonen skrek bara trots att han var hungrig. Om du inte vill att någon annan än du och pappan ska mata så testa att säga att barnet behöver lugn och ro så när det börjar bli dags för mat går den av er som ska mata in i ett annat rum. Oftast fungerar det bra när man förklarar tydligt men vänligt att barnet behöver vissa saker för att kunna äta, t ex att ni får avskildhet och att bara ni matar.

Jag avslutatde min amning efter två veckor och slutade pumpa ytterligare två veckor senare eftersom jag mådde fruktansvärt när mjölken rann till. Jag fick ångest och ville dö och kände att jag inte kunde stå ut en sekund till. Jag är glad att jag bestämde mig fr att ge sonen enbart ersättning, för mig hade det nog skadat anknytningen till sonen om jag hade fortsatt producera mjölk. 

Jag har flaskmatat samtliga barn (3) o aldrig kännt att det varit ngt som bara föräldrarna skall göra utan sett det som ett fint sätt för mormor/farmor/farfar släkt o vänner att få vara nära, finns inget som varit så vackert att titta när gammelfarmor matat o man har sett i hela henne hur hon suttit o kännt minnen välla fram hos henne o hur ohn böjt sin nacke o snusat så gott på dom små, mitt föräldarskap har jag inte lagt i ammningen utan i så många år. Alla 3 barnen är idag helt normala med normalt anknytningsmönster o fina fina barn. Gör det som känns bäst

Vi har också flaskmatat vårt barn de fyra månader han funnits eftersom amningen inte fungerade. Jag kände från början i hela kroppen att jag bara ville att jag och maken skulle mata. Tyckte det blev jätte jobbigt för oss frågade folk som inte var så nära om de fick mata. En gång när en släkting höll i sonen när jag tillagade vällingen ville hon inte lämna sonen till mig när flaskan var klar utan jag fick känna mig jätte dum som ville mata själv. Ångrar att jag var så feg i början. Jag började säga att han hade problem med gas i magen ( vilket iof var sant) och att bara jag å mannen visste hur vi undvek detta i matningen. Med tiden har det nämnts bättre ju äldre han blir och nu tar jag tacksamt emot hjälp från mormor farmor och andra nära. Känns ändå viktigt att det är personer som är nära familjen eller goda vänner. Tycker alltså inte dina känslor är ett dugg konstiga måste ju kännas bäst för ungen att bli matad när man är trygg hos ngn man känner igen tänker jag! :)

Det är inte bra ur anknytningssynpunkt! Låt mormor etc börja mata när barnet börjar med vanlig mat. Innan dess är det du och maken som gäller. Hade du ammat hade ändå ingen annan kunnat mata. Säg det till släkten och om de inte tror på er säg att det inte spelar ngn roll eftersom det är du och maken som bestämmer.

Vi låter andra mata om de frågar, vi propsar ju inte på
Hon är trygg hos många släktingar :))