Ni som flaskmatar, brukar ni låta andra mata bebisen?

Nu är vår lilla snart 2,5 mån.

Hon är trygg hos oss oxå vettu

Det utgår jag ifrån men anknytning är något annat;) och tar mycket längre tid än 2.5 mån. Men ni gör som ni vill men mitt råd till TS kvarstår. Låt ingen annan mata förutom föräldrarna innan barnet börjar med vanlig mat/välling. Ersättning är istället för bröstmjölk och den matningen är viktig för anknytningen.

farmor har matat vår sex vckors en gång för jag var tvungen att trösta min 3-åring som var hysterisk :). 
Men i princip matar bara jag och pappa. Jag hade en depression med första sonen , och har också velat kring amning, och mu "hobbyammar" jag, dvs det finns lite mjölk och han får bröstet iblan dmen den emsta maten är från flaska. Och för mig var det viktigt att inte låta vem som helst mata eller ta hand om vår son denna gång, för jag hade problem emd anknytningen med förra sonen pga för mycket bortlämnande pga min  depression.
 
Så kör hårt på din intuition! mata själva, såvida du inte krashar pga sömnbrist eller annat. Men det är viktigare att inte bli deprimerad igen än att amma pga stress tycker jag, iallafall f ör mig.  

Flaskmatar vår son som föddes för 10v sen. I början var det "vår" grejj, att mata honom. Bara jag & pappan matade, & vi ville ha det så.
Men nu när han blivit lite större har de närmsta fått matat honom ibland om dom velat & det har funkat finfint. Men gör det bara ibland för matningen vill jag gärna ha med sonen, blir som en mysstund för man kan ha sån bra ögonkontakt.  

Säg till era anhöriga nu redan att ni kommer flaskmata men att från början vill ni ha det för er själva & att ni inte vill ha nåt tjat om att få mata. NI säger till när det känns bra för er. De borde förstå & kan kännas skönt för er att ha klargjort sånt redan innan barnet kommer.
Lycka till!  

   

Jag har ammat de två första, men nu med tredje barnet blev det flasska+amning pga sjukdom & stress vid amningsstarten. Jag ammar 2-3 ggr/dag, resten får hon på flaska, både ersättning och utpumpad mjölk. Jag och maken turas om att mata, men när han är på jobbet blir det ju jag. Andra nära släktingar och vänner och de två storasyskonen får ev mata om de frågar först. Och det känns bra. Jag som mamma, och även hennes pappa, tar oss rätten att säga "nej, nu vill jag helst mata själv", om vi t ex inte matat på ett par timmar. För mig känns det viktigt pga anknytningen, även om jag ammar och bär i sjal för närhetens skull också.

Hon är tre veckor, förresten. Kan tänkas att vi låter andra mata oftare när hon är lite större.

Jag har flaskmatat/matar båda mina barn, med den äldre tror jag att det mest var jag och pappan som matade, med lillan vi har nu så har dom närmaste fått börja mata sedan hon var kanske 2 mån.

Precis i början ville vi göra det själva och knyta an till henne så mkt som möjligt. Hon är lite tidigt född åxå så man var lite extra rädd om henne när hon var som minst. (är vi ju nu åxå såklart men ni förstår säkert vad jag menar)

Gör som NI känner, släkten får acceptera erat beslut, det är erat barn. Dom får säkert hålla bebisen då ni matat klart. Och det är inte tramsigt att vilja mata sitt eget barn, är väl rätt naturligt att inte vilja "släppa ifrån sig" sin bebis?

All lycka till!!  

Vårt barn är ännu inte född, men vi har bestämt oss för att flaskmata med modersmjölk från början - alltså ingen amning, utan bara pumpning och flaskmatning (finns många orsaker till detta). Jag vill gärna att min man deltar i matningen, men jag förstår absolut vad du menar med att man nödvändigtvis inte vill att andra (släkt och vänner) gör det. 

Skulle någon av våra vänner eller släktingar få för sig att bara på eget intiativ börja mata dottern med flaskan, så skulle jag säga ifrån på skarpen. Sen är det en annan femma ifall jag själv ber någon att göra det, men just att någon skulle ta egna initiativ kring mitt barn ser jag som intrång på min privata sfär.

Om du inte vill att någon annan än du och pappan till barnet matar honom/henne - våga säg ifrån. Det är DU som är mamman och har all rätt att ha vilka regler du vill kring ditt barn. Andra får helt enkelt ge sig och följa era regler.

Enormt lycka till och ta hand om dig!  

Har varit med om liknande, jag var 20 när jag fick min dotter,
och många ville vara hjälpsamma eller hur man ska säga det,
men helt ärligt så lät jag i stort sett ingen hålla min dotter innan hon var 3 månader,
det var jag, sambon, min mamma & pappa, gudfar, gudmor, gammel mormor ,
och lite farmor ( då vi träffades sällan )

i stort sett fick alla i familjen känna på henne 1 gång efter hon kom,
men där efter sa jag stop. Hon låg i min famn mest , och där skulle hon vara!

Ett barn är INGEN leksak, och just matningne ska vara något mellan föräldrar och barn,
mamma enbart om det är amning, men annars är det ett väldigt bra sätt att knyta an till pappan
via flaska!

Så jag tycker du ska sätta ner foten och säga nej.
vill du dom ska ge ert barn mat, då kommer du fråga!

Jag gjorde klart att om jag vill ni ska hålla henne , eller göra något,
då ber jag om hjälp, om inte sluta fråga för ni gör mig bara irriterad!
var liksom inte kul att säga nej 500 gånger när jag klart och tyligt,
tex sagt att jag lämnar inte bort min dotter , ( jag går ej ifrån henne vill säga )
endå sa dom, vi kan ta henne medasn du gör blabla.

Det slutade faktiskt så illa att vi skippade halva släktsidan i över 13 månader,
träffade inte dom ALLS. p.g av att jag var trött på att ständigt säga ifrån när jag redan sagt
vilka regler som gällde!