Ni som flaskmatar, brukar ni låta andra mata bebisen?

bara för jag hade det att jag inte ville låta andra röra, betyder inte att jag gjorde fel!
kan säga att vid nästa barn kommer sambon få vara med mer från början,
men oavsett så nä jag lät inte folk hålla min dotter för dom tyckte det var kul!

vi hade 50 gäster på dopet, det var 3 st som fick hålla!
Sen fick dom andra snällt titta på när hon låg i vagnen och sov!

Jag har strikta regler när det gällde att sov hon då väckte man henne inte,
och hon hade ingen andledning till att ligga i massa folks knä när hon sover,
då ska hon vara hos sin mamma , pappa eller i sin vagn / säng. slut!

Jag är väl mer av den att när hon blir större ( som hon blivit nu ) så går hon själv
till dom hon vill, och hon bestämmer själv, så nu är det en annan sak!

När hon var liten kunde hon inte säga om hon ville sitta i dens knä eller ej,
därav lät jag inte folk ha henne, hon ska få välja det själv när hon är trygg och större
och själv kan bestämma vilka hon vill sitta hos eller inte!

Anser inte att ett barn är en leksak, vilket man kan tro att många relaterar det till,
den ska hopppa hit och dit i allas famnar, matas av den, blöjbyte av 20 stycken etc...

Hade min mamma gjort så med mig som liten, hade jag säkerligen inte varit den jag är idag,
och jag tycker min dotter har blivit så himla bra, fast hon bara snart är 2 år.
Så kan jag lugnt säga så osäkra mångas barn är, hoppas som vantar hit och dit,
vet inte vart den " riktiga " tryggheten är så att säga, så nä jag är STOLT över mina val
och kommer definitivt göra lika dant med nästa barn!

( dom låta pappan vara med mer ) men han klagade faktiskt inte, utan menade på att
jag var den som hade henne, ammade bytade etc, han har tagit sin del mer nu när hon är äldre,
det tycker han själv är mer roligt att få hitta på saker eftersom hon nu förstår mer!

Men det är ju sån enorm skillnad på att inte ha BEHOV av att någon annan håller, och på att TA SKADA av att någon annan håller - det är ju hela poängen!

Om farmor hemsk gärna VILL hålla och bebisen inte bryr sig var han/hon befinner sig under fyra minuter, VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR då neka farmor och kanske till och med ställa till en scen?! Nej, i normalfallet (undantaget kanske sjuka bebisar, extremt tidigt födda osv) är enda förklaringen till att vägra någon annan att hålla en osund osäkerhet hos föräldrarna, det är enda möjligheten jag kan se. I alla fall om den som vill hålla eller byta blöja är en vettig person.

Jag förstår att man inte vill lämna bort flera timmar om dagen, jag förstår absolut att man kan ha "konstiga" känslor direkt efter en förlossning och tro att man är den enda i världen som kan sköta ett spädbarn. Men om man inte förstår att två minuter hos farfar inte kommer skada, då är man ju illa ute. Reality-check big time, säger jag. Man behöver ju inte älska känslan av att någon annan håller, men oavsett är ju den känslan  förälderns, inte barnets. Har man MASSA släktingar som ALLA vill hålla kan det så klart bli mycket, men då får man ju begränsa en aning. Att konsekvent vägra alla oavsett situation är ju bara... extremt löjligt.

By the way, det här med anknytning. Jobbar nära ett par barnpsykologer och de hävdar att anknytningen INTE påverkas negativt av att andra än mamma och pappa håller en liten stund, eller klär på, eller byter en blöja. Så känsliga är inte vi människor. Ni som tjatar anknytning in absurdum här - har ni hört er för med experter eller litar ni på information från t.ex. skribenter på Familjeliv? Mamma och pappa är viktigast, men andra kan absolut få komma nära de också, det är vad riktiga experter lärt mig. Självklart finns det säkert olika uppfattning även hos experter, men jag har hittills aldrig mött någon som hävdar att bebisar far illa av att vara hos en snäll och barnvan mormor i tre minuter. Hur tror ni förresten att människan gjorde i sitt naturliga tillstånd förr, i skogen? När en mamma hade kanske 3-4 barn och alla var tvugna att konstat arbeta för att överleva? Tror ni inte att någon annan i flocken, någon som kanske var gammal och trött, då och då fick hålla spädbarnet så att mamman som var ung kunde hjälpa till att t.ex. hålla i en gren som skulle surras fast?

Eller översatt till modern tid - om mamma har en vän hemma och mamma måste gå på toa.. kan det inte vara bättre för bebisen då att få vara i någons famn (vännens) än i sängen/på golvet eftersom mamma bestämt att ingen annan får röra? Eller om man har en 3-åring och en 5-åring också och bebisen är jättehungrig, flaskan är förbereddd och precis då faller 3-åringen och blir så ledsen att bara mammas famn duger... Är det inte bättre då att mormor som ändå är hemma tar flaskan och matar den ledsna och hungriga bebisen, eller är det optimala för bebisen att skrika och vara ledsen tills storasyskonet lugnat sig? Eller ska bebisar alltid, alltid, alltid gå före äldre syskons behov av mammatröst eller pappauppmärksamhet?

För övrigt så är det upp till dig om du vill langa och hela tiden.
Jag överräcker försiktigt och det kanske fem minuter ett par gånger i veckan.

Men så kan jag tänka gråskalor också, nyanser, tänka själv. Fatta olika beslut beroende på vem som är närvarande, hur bebisen mår - glad, hungrig, ledsen, överstimulerad, uttråkad - hur situationen rent allmänt ser ut. Och ja, jag är helt övertygad om att man är gräsligt osäker om man inte klarar av att göra en sådan bedömning och klassificerar alla andra än mamma och pappa som hot mot bebisens välmående.

Har inte läst vad någon annan skrivit, utan här är lite personlig input till ts: Vi ger flaska ersättning på kvällen här hemma så brösten får en påfyllning till natten, och  lite så min sambo får en chans att mata också och jag får en liten paus . Min sambo lät sin mamma mata en gång när vi var där, det kändes faktiskt inte alls rätt från min sida (men jag sa inget utan tog upp det med min sambo sedan), så jag förstår hur du tänker. Om jag för övrigt inte hade ammat alls så hade jag nog också tänkt lite som du. Om du vidare har tidigare erfarenhet av att folk tar över för mycket, och anknytningsproblematik så är det klart du tvekar inför något sådant. Samtidigt har jag inget problem med att en av mina vänner matar, men det är lite för att hon är den perfekta barnvakten också :P

Sedan är det ju självklart så att släkten får respektera ditt beslut angående detta. De får väl skaffa egna ungar eller drömma sig tillbaka hur det var att ha en liten. Ditt barn är ju inte till för att fylla någon annans bebisbehov. Blir sur när jag tänker på det, har irriterat mig på sådant för egen del också nu ett tag. Både jag och sambon är nämligen först i syskonskarorna med att få barn, så det har varit helt galet från sina håll :P

Lycka till med allt hur som helst! :)

Har inte läst hela tråden om jag nu tjatar om något. Jag hade inte nog med mjölk till vår lille knodd (¤ mån om en vecka) så vi får ge med flaska. På bvc sa de att det var jag och sambon som skulle mata för att bebis skulle knyta an till oss. Vi lät ju större syskom "hjälpa" till och mata men det fick vi rådet att sluta med så det är bara han och ag som matar bebis här.

5minuter åt gången! Vilken lyx! Min och sambons släkt förväntar sig att hålla i min bebis hela dagar/flera timmar i sträck för paus enkom när han skriker och skall ammas. För min del handlar det knappast om att jag tror att min son tar skada, utan jag blir helt enkelt irriterad över att jag inte ens får umgås med honom förutom när han skall ha mat. :P...

du dillar ju på helt andra vägar,
vi har som sagt begränsat, det är mormor , morfar , gudmor & gudfar
som i stort sett tagit den största delen i vår dotters liv!
& det handlar om att vi anser att det är viktigare att ha starka och färre relationer med andra,
hon har dom som går utmärkt och har alltid gjort! Varför i hela friden ska alla människor
få en sådan realtion till vårt barn? ser verkligen inte meningen med det?

Och NÄ bara för någon vill hålla vårt barn betyder det inte att dom får det,
det gäller vårt barn, ingen leksak, när hon har BEHOV av att bli hålld , blir hon det,
annars slänger vi inte vår dotter i famnar för dom tycker det är mysigt...
Åter igen, det är INGEN leksak..

Men VAD kan hända om en kompis håller i tre minuter? HUR kan det skada? Barnet har inget behov av det, det är riktigt, men barnet far inte heller det minsta illa av att någon annan håller en liten stund. Därför kan jag inte begripa varför man sätter upp sådana rigida regler? Barnet skadas inte, anknytningen skadas inte så VARFÖR? Det enda argumentet som framförs är ju att barnet inte har BEHOV och att barnet inte är en leksak. Att barn inte är en leksak, det vet alla normala vuxna. Och att barn inte har BEHOV...det finns sååååå mycket vi inte har absolut BEHOV av, men gör eller skaffar ändå för att förgylla livet eller för att det bara blir så. Du har inte på något sätt behov av blommor när du fyller år, av en kanelbulle till fikat, av en extra kjol i garderoben, men du blir glad av sådana saker, eller hur? Din bebis har inget som helst behov av en viss färg på vagnen, av leksaker/mjukdjur (före kanske 6-10 mån ålder iaf), av en viss färg på sovrumsmattan... ändå tar man sällan bara första bästa utan väljer för att man VILL och kan, inte för att man har ett uttalat behov.
   
Jösses, att som par bestämma vilka som får hålla och göra en lista... det låter inte friskt på en sekund. Att begränsa hållandet är en sak, att tillsammans göra en "okej-lista"... hos mig ringer allvarliga varningsklockor. Det är du som är mamman, det vet ju alla. Du är viktigast, det vet också alla, Alla normala vuxna vet mycket väl att bebisar inte är leksaker. Så VAD är du så rädd för?  Det har du fortfarande inte svarat ordentligt på. Även om barnet inte har ett absolut BEHOV av att någon annan håller kan det ju dessutom underlätta för föräldrarna en liten stund och varför skulle det vara fel?

Om du t.ex. har en vän hemma och måste gå på toa, då lägger du alltså hellre ner barnet än låter vännen hålla två minuter? 
Om din man är ute och handlar med en vän och ska betala i kassan, då FÅR han inte låta vännen hålla just när han betalar?
Om du och en vän ska ut och promenera, vagnen står ute på trappen och bebisen är påklädd men inte du.. då är det bättre att lämna bebisen ensam på trappen eller lägga den på golvet än att låta vännen hålla när du tar på dig ytterkläder, för vännen är inte med på "godkäntlistan"?  
 
Det är ju liknande absurda situationer som resonemanget mynnar ut i.. och ja, jag ahde faktiskt känt mig sårad som vän om jag inte var betrodd att hålla en bebis i en minut när pappa betalar eller mamma kissar.

Jag fick höra om att det är bäst att bara mamma och pappa matar för anknytningens skull. Tycker inte att man på nåt vis kan ifrågasätta den som inte vill att andra ska mata, det är helt upp till er föräldrar.

Vi lät dock andra mata ibland, familjemedlemmar som mormor och farbror tex. Men oftast var det vi. Vi var så himla himla mycket med henne intill oss så det skadade inte anknytningen någonting alls.

Har inte något att göra med rädd, mer att vill dom gosa med bebis får dom faktiskt skaffa en egen!
Jag skaffade inte barn för att andra ska hålla, och jag behöver inge avlastning!

Han är inte ute med henne, så det hade aldrig blivit ett val,
och om nu fallet hade varit så, vad är det svåra för han att hålla och betala samtidigt?
han har inte tummen mitt i handen tack gode gud!

dom där exemplena du gav kan jag ej relatera till då det aldrig är något som hänt!

Jag släpper detta nu, vi kommer ju ingenvart i vår diskussion. Vill bara säga att jag får otäcka vibbar av dina inlägg -  din inställning till andra människor och till föräldraskapet känns inte sund tycker jag. Jag hoppas att jag misstolkar, men jag kan ju läsa och läser gång på gång vad som står och känner mig helt olustig. Om jag hade en mamma i min närhet som betedde sig som du skriver undrar jag om jag inte hade haft ögonen extra öppna för andra underligheter. Låter för mig som att du skulle behöva mer stöd i din mammaroll för att känna dig tryggare. Ska jag vara helt rak och ärlig känns det lite som förlossningsdepression eller liknande.

Att pappan inte går ut med sitt barn, eller att du inte ens kan föreställa dig att en sådan situation kan inträffa, det skrämmer mig också. Precis som att du inte kan föreställa dig att ha en vän hemma och vara kissnödig. Att det inte hänt ännu är en sak, men en sådan vardaglig situation ska man absolut kunna tänka sig in i. Precis som situationen att du är jättetrött och behöver sova och pappan tar med sig bebisen för att handla mjölk och bröd och sen stöter på en vän på Ica. En vuxen, frisk människa utan funktionshinder ska kunna tänka aningens utanför sina upplevda erfarenheter och kunna diskutera lite hypotetiskt.

Som sagt, avslutar här men tycker ändå att du ska fundera lite på mina ord. Om jag blir orolig av det du beskriver kanske fler kan bli det.. använder du "argumenten" här för att neka en vän eller släkting att komma nära din bebis kan det väcka bekymrade tankar hos dem. Vuxna har en skyldighet att agera (t.ex. anmäla till socialtjänsten) om de misstänker att barn far illa. Det handlar inte om att andra ska få bestämma över ditt barn, du HAR rätt att neka andra att hålla och komma nära, men de argument du presenterar här tyder för mig på annat än omsorg för ditt barn, faktiskt.

Vad ska dom anmäla mig för? för att dom ej får hålla mitt barn?
det var nog det roligaste jag någonsin hört! Helt ärligt...
Det är inget fel i det jag / vi gör. Vi som är förälder och vi bestämmer
att ingen får hålla vårt barn, och det kan ingen säga något om att vi måste ändra!
För vad jag vet så finns det ingen lag att folk ska få hålla bebisar hit och dit,
annars far dom illa ? Tycker snarare det är du som borde tänka dig för lite vad du skriver.
Jag en dålig förälder för jag själv väljer att ta hand om mitt barn?
eller folk som gör allt för att kasta dom i andras armar ?

Nä jag förstår inte folk som resonerar på det viset,
anser inte att barn är leksaker och dom behöver inte ligga i allas famnar eller flera för den delen,
dom behöver sina föräldrar och dom närmsta , deras trygghet gör allt.
Trygghet får du inte om du kastas runt som en leksak, dom barnen som blir
oroliga i sig själva som vuxna!

Det är inte det att ni vill hålla själva som oroar mig, utan resonemanget runt det hela. Det så totalt svartvita tänkandet - får en vän hålla tre minuter "kastas barnet runt som en leksak". Det här med att inte kunna ta andras perspektiv, sätta upp benhårda vem-får-hålla-listor, inte kunna föreställa sig situationer som skulle kunna inträffa och resonera hypotetiskt kring det. DET tycker jag är läskigt. Inte att ni vill hålla barnet själva. Ni är föräldrar och ni bestämmer - absolut. Men som förälder är det ju också fint om man kan vägleda barnet i dess relation till andra människor utanför familjen och det är väldigt, väldigt sällan det funkar att resonera helt egocentrerat i livet, eller tänka de tristaste tankarna om andra människor. Att avfärda en släkting som vill  hålla som någon som "betraktar en bebis som en leksak" kommer inte hjälpa en i livet, även om man har all rätt i världen att neka släktingen.

Eller annorlunda uttryckt - om en 10-åring frågade om han fick hålla och du svarade på samma sätt som du svarade här, då skulle jag tro att du inte var kompetent nog att vägleda 10-åringar i socialt vett. Det finns andra sätt att säga nej än att hävda att de som vill hålla ser bebisar som allmäna leksaker.  

Jag ammade bara tre dagar, sedan var det ersättning och flaska som gällde.

Jag minns inte riktigt hur vi gjorde. I början så var det bara vi två hemma, vi har ingen släkt som vi umgås med i närheten och min mans barn sedan tidigare var för unga/ointresserade av bebis. Det blev automatiskt att det bara var vi två föräldrar som matade. Minns faktiskt inte alls hur länge det var så, men eftersom jag inte minns att det var någon diskussion om det, eller att jag tyckte det var jobbigt, så var det uppenbarligen helt rätt för oss...

Men... det finns väl inget rätt eller fel egentligen. Om du inte är bekväm med att låta någon annan mata så gör inte det i början. Bestäm dig inte redan nu för att "om 4 månader så"... utan gör som ni känner. Du kanske ser det med helt andra ögon om 2 veckor/2 månader/aldrig och det är ju bara att ändra sig. Inget är skrivet i sten

Lycka till.