En medlemstråd för folk med konstaterad hypotyreos alt behöver hjälp att få en diagnos.
Här pratar vi om hypotyreos, om värden, om behandling, tipsar om ex bra läkare, alternativ vård och behandling, konsttillskott osv. Relaterade åkommor osv.
Men vi pratar inte om graviditet, inte om hypertyreos. Det är ämnen som är så stora att de behöver egna trådar.
Välkommen hit och jag hoppas på god stämning och respekt för trådens inriktning!
Usch, jag blir verkligen ledsen och ARG när jag läser.... Därför att jag kan precis sätta mig in i hur ni känner!! Jag har också fått höra att jag är stressad, har ångest osv, fast jag försökt förklara att det inte är så. När min yngsta (var under grav med honom som min hypo upptäcktes) var några månader träffade jag en psykolog ett par ggr efter att ha sagt på BVC att det varit rätt jobbigt sen förlossningen (tro f-n det när man har mått kasst och blivit missförstådd). Han sa iaf att han inte upplevde mig som det minsta ångestfylld. Så han, som var psykolog, trodde på att det berodde på sköldkörteln, men inte läkaren! Konstigt att "ångesten" går över när jag äter mer levaxin... Jag har fått problem med högt blodtryck och hjärtklappning pga hypon. Läkarna ville inte se nåt samband i början, men den jag har nu verkar göra det. Men först tog hon alla möjliga prover, som kolesterol etc, och alla var bra. Jag har ätit betablockerare i 2,5 år och även låg dos blodtrycksmedicin sen några månader. Känns ju sådär när man inte ens fyllt 40...
Har inte varit aktiv och skrivit i tråden, men följer den och känner igen mig en hel del i vad ni skriver. Det här är en jobbig sjukdom som jag helst hade velat slippa, då det kan vara svårt att få förståelse för!
Jisa: jag har ätit som mest 225 mg, men då var jag gravid
Töse: vad gullig du är! Nu är det ju inte så att jag gått och planerat hur jag ska ta mitt liv men jag har ibland tänkt att jag inte vill/orkar leva och det gör mig ledsen. Så har jag aldrig känt förut trots att det varit tufft. Jag försöker förklara för omgivning hur jobbig min vardag är men det är svårt när inte alla symptom syns. Att jag har ett konstant flimmer framför ögonen, ser blixtar i mörker (som ibland gör det omöjligt att somna) och att allt mönstrat vibrerar ser ju bara jag. Läkarna tror att jag ljuger.
Den enda som faktiskt har trott på mig och sagt att något är fysiskt fel är min neurolog.
Han misstänkte ms men magnetkameran visade inget. Han tror att mina besvär kan komma från sköldkörteln och har skickat remiss till endorin. Men som sagt, de vill inte ha dit mig eftersom de tycker att mina värden är så bra nu. Han har även skickat en ny remiss till ögonmottagningen för ytterligare undersökningar. Tyvärr får jag inte träffa honom igen eftersom han inte hittade något neurologiska fel. Trist, den enda vettiga läkaren som jag träffat under den här helvetes resan.
Just dina ögonbesvär har jag läst att andra också har. Grusiga,svidande,rinnande ögon verkar vara ganska vanligt.
Har precis som du haft väldiga problem med hjärtrytmen. När mitt hjärta slog som hårdast gungade jag i takt med pulsen när jag satt upp i soffan. Då blev tom min sambo lite orolig.
Är det andra i tråden som har problem med lufthunger och hjärndimma?
Med lufthunger menar jag att man inte kan ta ordentligt djupa andetag. Jag drar ofta efter andan och försöker gäspa för att jag upplever att jag inte får luft. Detta kan iofs vara ett stressymptom eftersom det är otroligt stressigt att må såhär.
Hjärndimman är hemskt när den kommer. Jag blir helt väck i skallen. Ibland är jag så borta att jag nästan får panik. Har svårt att hänga med och får anstränga mg för att prata. Känns som att jag är full och hjärnan inte hänger med. Det är otroligt jobbigt när dessa attacker kommer och jag är ensam med min fantastiska men livliga 2åring. Det är svårt att hålla koll på honom när hjärnan lagt ner. Vet inte hur jag ska beskriva känslan men jag får otroligt svårt att fokusera. Det sitter i olika länge men när mina värden var söm sämst hade jag nästan konstant hjärndimma. Skitläskigt!
Det är tråkigt att så många mår dåligt men otroligt skönt att skriva av sig till folk som inte bara tror att man är hitte på sjuk.
@Jisa. Ett tag för många år sedan såg jag dessa blixtrar som du beskriver. Jag blev livrädd. Jag kanske har sett allt som allt 8 stycken. Jag insåg att det måste vara ngt allvarligt fel. Detta var innan jag började med levaxin. dessa finns inte kvar men helt klart till 100% är att jag hade blixtrar och blev inte betrodd. Om det var Behepan eller levaxin som gjorde att det försvann vet jag inte men det har försvunnit.
@Jisa för snabb. När du beskriver att du inte får luft. Exakt så är det för mig. Kollade mina lungor för en del år sedan och de hade gått ned med 25%. Helt övertygad om att det beror på hypothyreosen. Har tagit behepan i ca 8 år och tar det ff då och då. Bor dock i Sthlm innerstad (om det kan ha betydelse).
Så bra att läsa (men hemskt) att andra har liknande symtom.
Jättekul: vad skönt att de har försvunnit. För mig är det disco vissa kvällar, är nästan rädd för att fö ett epilepsianfall av allt blixtrande.Ser dem både när jag blundar och när ögonen är öppna. Men i perioder har jag dem inte alls. Ska helt klart prova Behepan, känner att jag inte har så mycket att förlora.
Jag beskrev dessa blixtrar för en läkare. Hon såg ut som ett ?. Vad bra men hemskt att vi båda har/haft det. Ändå bevis för att det inte är fantasier.