Hypotyreos tråden!

Jisa vad säger din mamma och sambo de måste väl se att du mår fysiskt dåligt?

[quote=69500357][quote-nick]Töse skrev 2013-04-11 17:53:38 följande:[/quote-nick]Jag är glad att jag hittat denna tråden och vill gärna träffa er. Som sagt åker upp till huvudstaden runt början av maj. En fråga till er alla, vad tror ni utlöste eran hypotyreos?[/ På mig tog de ett prov under min andra graviditet, det var nya rutiner. Jag låg på gränsen då och fick börja äta Levaxin. Fick även veta att jag hade antikroppar och kunde få en inflammation i sköldkörteln. Men vad det innebar kunde inte läkaren svara på. Fast det skulle jag ju bli varse tids nog... Jag tycker också det är skönt att ha några att ventilera med.

Oj, va konstigt det blev när jag citerade. Skriver från mobilen.

Ok! Hittade de att det var en infl. på Sköldkörteln sen? De sa att jag hade det. Det är som sagt inte så Månsson kan något ingående om detta iaf väldigt få. Träffade en sjuksköterska gammal klassis som jobbar på en avd där pat bland annat kommer efter att opererat bort den. Och hon sa att hon inte visste så mycket om sjukdomen. Förklarademina värden och vad som var normal värden. Tror jag haft hypo flera år dock odiagnostiserat. Men sen blev det ju hastigt insjuknande. Precis där kring hade jag varit hos tandläkaren, börjat använda mycket fluorskölj har nu läst att det kan påverka, min hund bet mig av misstag och efter som jag hade kramper så trodde jag först att jag fått stelkramp. Men troligen.- jag slutade amma. Blev väl droppen för min kropp hormonrubbningen.

Har det påverkat ert utseende något och isåfall hur? Är inte nöjd med min spegelbild längre ;(, tycker jag har blivit, ja ful. Förlåt för mina oupplyftande inlägg.

Jag vet inte vad som triggade igång min hypo. Det kan vara att jag gick ned i vikt ganska snabbt. Min läkare tror att jag har haft det länge och gick och balanserade i gråzonen så att säga. Sen från en dag till en annan så kom en sådan enorm trötthet som jag aldrig någonsin känt. Bara sådär. Över en natt.

Sen började cirkusen som de flesta av oss varit med om. Att inte få hjälp i tid.

Trots frusenhet, håglöshet och alla möjliga symtom förändrades inte utseendet nämnvärt.

Min sköldkörtel växte ett par gånger (typ struma) under 2½ år när jag gick obehandlad men gick tillbaka lika fort.
Det var tur att den gjorde det för just när den var stor så såg jag till att få en akuttid hos en läkare (spec i medicin) vid Odenplan i Stockholm. Hon såg själv min struma och när jag kom tillbaka efter en vecka och proverna visade sig vara normala så insåg hon och jag att så var inte fallet. Fick göra röntgen. Då hade sköldkörteln gått tillbaka och allt såg normalt ut. Jag fick börja med levaxin. Ren tur att jag fick tag på den här läkaren akut och att hon fick se sköldkörteln. I annat fall vet man inte hur långt det hade gått.

Töse: de fattar väl inte riktigt hur illa det är trots att jag bryter ihop då och då. De tycker nog att jag är allmänt gnällig ibland, det är känslan jag får. Poletten ramlade väl ner lite för min mamma när en bekant till familjen som är läkare sa att hon inte fattade hur jag kunde stå upp med så dåliga värden.

Jag pinnar på och tar hand om hem,som,jobb och studier trots att jag mår piss. Ibland kraschar jag fullständigt som nu och det slutar ofta med att jag sitter hos läkaren och storbölar. Läkaren i sin tur erbjuder antidepp som jag ibland provar utan resultat och så håller det på. Jag känner mig själv fruktansvärt stark som pinnar på trots alla mina krämpor, vore skönt om omgivningen någon gång sa "shit vad du gör det bra, jäklar vad stark du är"

Men mamma ser nog att jag är ett vrak ibland för hon brukar börja erbjuda sig att vara barnvakt mer då och ringer oftare. Så de kanske förstår mer än jag tror.

Som svar på din fråga om utseendet. Min hy blir alltid sämre när värdena är dålig. Mina ögon har förlorat all lyster. Jag har alltid fått höra hur det lyser om mina ögon, men nu är de långt ifrån sprakande. De har även ändrat färg från isblå till grå, hände i samband med att jag blev så dålig för två år sen.

Jag har en fråga and B12 till er i tråden. Visar proverna alltid om man har brist? Tvingade mina läkare att ta lite prover på b-vitamin för 1 år sen och då sa hon att allt var bra. Ni är toppen som svarar på frågor,stöttar och kommer med tips!

Massor med kramar till er alla!

@Jisa

B12 har hjälpt mig oerhört mycket. B12-brist och hypothyreos hör ihop i många fall.

Jag låg i gråzonen i värdena och då "behöver" man typ inte ta behepan enligt en del läkare. 

Jag tog B12 och mådde så otroligt mycket bättre.
Man kan inte överdosera B12 dvs man kan inte bli förgiftad av det. Prova i ett par månader. Man ska dock äta 2 T per dag de första 2-3 veckorna och sen 1T per dag. 

Jag tror du kommer må mycket bättre. 

Jättekul: Jag ska köpa det idag och prova. Läste om symptomen som man har vid brist och det stämde in mycket på mig. Tack!

Töse: Njae, det är ingen läkare som sagt att jag haft en inflammation och ingen har varit intresserad av att kolla mina antikroppar igen (anses ej nödvändigt). Men jag VET att jag haft inflammation som blossat upp (ligger ju latent pga antikropparna som jag förstått det). Antagligen är det när jag ätit för lite Levaxin och TSH stigit. Att jag vet så säkert är pga hur det känns, jag har blivit öm där sköldkörteln sitter och haft en brännande känsla. Jag har även fått mer åt hypersymptom (hjärtklappning, nervös, ökad hunger etc) de två tillfällen detta har hänt och har aldrig mått så dåligt. Mitt utseende har nog inte ändrats direkt pga hypon, men det går tröööögt att gå ner i vikt.