FAS3.

Fas3 tillkännagavs 2007 och kickade igång 2009. Det är därmed omöjligt att ha befunnit sig i fas3 i mer än 2-3 år. Och, ärligt talat, om din väninna har varit arbetslös i 20 år sedan Posten lade ner, så är det definitivt på tiden att hon får en spark i baken så att hon kommer ut och provar på lite saker. Man kan inte bara sitta på häcken och förvänta sig att bli försörjd resten av livet för att ETT företag stänger ner.

Drygt 4000 är inte omöjligt att få ;)

Det är väl grundbeloppet om man inte har rätt till inkomstrelaterad ersättning från A-kassan. Och har man varit arbetslös i 20 år så är det fullt möjligt att man gått ur A-kassan under den tiden och därmed tappat sin inkomstrelaterade A-kassa.

  

Själv har jag en suverän FAS3-plats hos en förening =)) Det blir vad man gör det till, fick förslag om ridklubben i stan. Handläggaren på AF hade inte tid att ringa, jag ringde upp själv och måste tydligen ha lyckats för nu 2 månader senare så vill de anställa mig framöver dock inte på 100% men det "kräver" jag inte heller =)

Insåg igårkväll att jag hade FEL gällande grundbeloppet....när man är i FAS3 och har haft grundersättningen i tidigare faser blir man utan pengar då...

Hoppas jag inte förvirrat någon nu =))   

Verkligen grattis! Det låter som en kanonplats och ett kanonjobb! Jag vet hästtjejer som skulle kunna döda för ett sådant jobb. ;.-)

Lycka till med jobbet!

Jo, men då ligger det ju fortfarande på individnivå. Det är alltså inte ett fast belopp som staten beslutat att man ska få om man är med i FAS3.

Får man fråga vad ni FAS3-anti-människor tycker att folk som varit arbetslösa i 20 år ska få för åtgärder istället för praktik? Ytterligare en CV-skola eller Word-kurs?

VIlket kanske förklarar varför majoritet i FAS3 i alla undersökningar är nöjda med sina platser. Många har ju precis som du ordnat dem själva utifrån vad som man själv tror skulle passa en.

Sedan kan jag hålla med om att ersättningen framförallt för dem som får noll kr är helt galna. Jag tycker man ska ha rimligt betalt om man är ute på en arbetsplats men själva idén att man faktistk kommer ut brukar för många vara jättepositivt efter många år av att sitta hemma eller går på ändlösa sökajobbkurser.

JAg är inte anti-FAS3 men jag tror att många som hamnar där borde ha lönebidirag på av psykosociala problem. Men det kräver att personen själv har insikt om sina problem och där är det svåra.

Andra borde vara på kommunen dagliga verksamhet och flera är egentligen sjuka med får inte vara det för FK och går därför på AF istället och låtsas att de är friska nog för jobb.

Sedan finns det en hög som arbetsgivarna borde anställa och inse att de har kompetensen men arbetsgivara är idag väldigt snåla på att ge människor en chans som inte passar exakt in och är perfekta redan från början. Tex är  arbetsgivare är väldigt dåliga att anställa personer med invandrarbakgrund och äldre, tyvärr har vi många kompenta männsiskor som inte får jobb pga av ålder och utlänskt bakgrund och det är för bedrövligt.

Sedan har vi ett antal som faktistk är bortskämda och därmed borde ut ur systemet och inte leva på skattepengar men de är ganska få, ofta är de till viss del försörjda av sin partner och söker väldigt få eller inga jobb men klagar högt. Min erfarehet som af-handläggare är att de är de som klagar högljudats om att AF inte gör något är de som sedan inte kan redovisa ett enda jobb som de sökt den senaste månaden. MEn som sagt, de är fåtalet, dolda rehab-behov är nog det vanligste orsaken till att det går så långt som FAS 3 .

Men hallå, bara för att man har varit arbetslös i kanske 2 år så har man ju inte psykosociala problem! Mer troligt är att man har svårt att marknadsföra sig själv, har fått en problematisk lucka i sitt CV, bor på en plats med få företag, inte kan tänka sig att söka jobb utanför ett smalt fält osv... jag tror inte alls att dolda rehab-behov är den främsta orsaken. Säkerligen finns det sådana fall, men bara för att man varit arbetslös i 2 år så har man inte psykiska problem.

Det är inte arbetsgivarnas uppgift att agera socialbyrå och ge folk jobb i terapeutiskt syfte. Arbetsgivarnas uppgift är att tjäna pengar på sin verksamhet. Jag tycker att samhället borde bli bättre på att kräva att invandrare går språkkurser och uppnår en viss språklig färdighet i svenska. Tyvärr kan många för dålig svenska för att vara anställningsbara, oavsett vilka andra kunskaper de kanske besitter. Att komma ut på praktik är f.ö. ett väldigt bra sätt att förbättra sina språkfärdigheter!

När det gäller äldre så har man f.ö. kunnat se att det har blivit lättare för 50+ att få nya jobb på senare tid.