VF vs KS - sammanställning av risker

Jag hittade precis det jag var rädd för i den här www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive...
Skrämmande - hur kan vården tro att man ska ta deras avrådan mot ks på allvar, när de svart på vitt själva konstaterar att risken för att barnet dör, eller får hjärnskador av syrebrist är obefintlig med planerat ks, men finns vid vaginal förlossning? OCH där det konstateras dels att förlossningar med sugklocka tenderar att skapa förlossningsrädsla hos kvinnor, kan ge skador på barnet (man drar sönder ett nervnät i huvudet) - varför i hela världen fortsätter de att använda sugklocka så frekvent då?
I samma broschyr konstateras svart på vitt att risken för att barnet dör eller skadas för livet vid förlossningen pga syrebrist inte finns vid ks, men existerar (även om det är ovanligt) vid vaginal förlossning. Samtidigt lyfter man fram en förhöjd risk för astma för ks-barn: Hur stor den är? Skrämmande 0,6 %-enheter i jämförelse med vaginalt förlösta barn. Just detta med astman tog min bm på Aurora upp sist jag var där, som om jag hellre skulle vilja ha ett dött eller hjärnskadat barn med mindre risk för astma än ett levande barn med någon högre astma-risk...
Jag förstår naturligtvis att man inte kan resonera på det sättet på en generell nivå, men för mig som gått igenom en traumatisk förslossning med ett barn som faktiskt höll på att få svår syrebrist känns det som ett dåligt skämt att konfronteras med de siffrorna.
Mitt förtroende för förlossningsvårdens prioriteringar är nere på 0 efter den här läsningen, tyvärr :(

Sorry - det är samma länk som Ravenna lade ut här ovan tidigare (inlägg nr. 16). Det är riktlinjer/ beslutsunderlag för vårdpersonal vid önskan om ks.
Ber om ursäkt för min ilska ton i inlägget ovan förresten! Känner mig bara rådvill och trött inför hela denna frågeställning, men av bakvända skäl :/ Hade så innerligt hoppats på att hitta klara, goda skäl för vaginal förlossning trots tidigare dåliga erfarenheter, och så inser man att vården inte kan ge en ett enda :( Jag vill ju inte snittas!!

Jobbigt. Jag forstar att det ar en svar sits. Kan du satta fingret pa varfor du helst vill foda vaginalt? Ar det for att du vill uppleva en bra "normal" forlossning? eller nagon annan anledning?

Kan bara tala for mig sjalv nar jag valde mellan alternativen och det enda jag ansag talade for vaginal forlossning for min del hade varit om jag ville ha manga barn. Enligt mig ar det just riskerna man utsatter sig for i kommande gravideter som kan vara avgorande for dar finns en ganska stor risk for komplikationer efter ks. Vill man inte ha fler barn efter den graviditet man ar i, ja da blir valet ganska latt (iaf var det sa for mig).  

Enligt min uppfattning är det hittills bara du som inte tar henne på allvar.. Vi andra verkar mest tacksamma för uppgifterna och kraftansträngningen TS gjort. Men visst hade det varit givande med källor, alltid intressant att kunna läsa hela materialet själv också. (För utökad information, som ev. inte redogörs här.)

Jättebra tråd! Log lite syniskt gällande jämförelsen astma-hjärnskador... astma utvecklar många fullt friska barn iaf. Skitbra jämförelse, jag undrar när de ska sluta lura oss kvinnor och faktiskt säga som det är:

Planerade kejsarsnitt är bättre, humanare för mamman och barnet och gör därmed anknytningen lättare ( dvs, jag kunde sluppit PTSD, grav trauma, söndersliten anal/ djupa vaginala rupturer, etc och faktiskt kunnat GÅ inom 2 veckor efter operationen!!!)

Nej, det är det som är så svårt! Av känslomässiga skäl, som för mig är väldigt grumliga, ser jag på något vis ett ks som ett sämre alternativ. Delvis är det nog så banalt att jag vill ha någon sorts revansch på min egen kropp efter förra gången - jag vill visa för mig själv att jag "klarar det". Helt vansinnigt, jag vet! Och det är just här jag fastnar - min revanschlusta försätter ju barnet i fara, om man ska hårddra det. den är knappast något gott argument för en vaginal förlossning. Många barn vill jag absolut inte ha, efter detta är det stopp :)
Däremot är jag lite rädd för själva operationen, jag gillar inte tanken på att de ska skära i mig. Och efterförloppet sist var förvånansvärt enkelt, rent fysiskt. Jag återhämtade mig snabbt, hade inga problem av klippet och amningen fungerade direkt. Så rent fysiskt talar en del för vaginal förlossning, likaså känslomässigt.
Men, jag vill fatta detta beslut på rationella grunder, att luta sig mot magkänslan känns inte bra :( Det är väl just det som är problemet, att medicinen och vården inte heller kan erbjuda något bättre argument än magkänsla. Man "tror" eller  "anser" att vaginalt är bäst, men det finns inga hårda fakta som backar upp denna tro...

Som om jag skrivit det själv. Möjligen lite bortsett från tiden efter snittet, som dock var lite jobbigt. Hade rätt ont i såret, och magen var tung..men inget utöver det. Sitter nu i samma sits som du, måste bestämma mig, och kan bara hålla med om att det är EXTREMT frustrerande att man då får så "enkelriktad" information från vården! Man känner sig grundligt sviken och lurad. I alla fall gör jag det.

Har tänkt på "mitt val" i över 20 veckor och fortfarande inte fått någon kompetent och PÅLITLIG hjälp från vården att fatta ett välinformerat och välgrundat beslut. Trots att jag efterfrågat sådan hjälp sedan v.6 - är nu strax i v.30... Har pratat med barnmorskor, Klara-BM och läkare, men alla ger mig samma "svar": Jag får jämt höra nackdelarna med KS, följt av fördelarna med VF.. Som om det skulle ge en balanserad, rättvis och informativ bild av mina valmöjligheter..?? Snacka om att vinkla bilden..! Har hela tiden haft känslan av att detta förfarande "döljer något" för mig och att det troligen faktiskt är så, att planerat snitt är det säkraste förlossningssättet man kan få, MEN att det kostar mer, varpå de envist avråder från detta val.. Pengar, som vanligt. Jag börjar mer och mer luta åt att det är så enkelt. Brukar tyvärr vara det när pengar är inblandade.