VF vs KS - sammanställning av risker

Jag skulle väldigt gärna vilja få svar på frågan om allvarliga skador på barnet vid vaginal förlossning, hur vanligt det är och vilka de största riskfaktorerna är. Jag känner att jag har rätt bra koll på riskerna för mamman, men det känns som att riskerna för barnet vid VF tenderar att tonas ner ännu mer eller till och med medvetet döljas.

På sätt och vis förstår jag anledningarna till att man inte vill sprida informationen - om man vet vad som kan hända blir man nog väldigt lätt rädd och det kan nog öka riskerna för att få panik i förlossningsrummet, vilket kan försvåra förlossningen. Kanske är det lättare om man inte vet hur mycket som kan gå fel - och kanske känner man sig då tryggare och presterar bättre. Kanske att man presterar bättre om man tror att allt är normalt och frid&fröjd.

Men det här med information i sammanhanget är som Pandoras Box... när vi väl har öppnat den så kan vi inte stänga den igen. Vi kan inte glömma saker som vi har lärt oss och inte heller ignorera den kunskap vi har tagit del av.

Om man pratar med läkare så tror jag också att det kan vara vettigt att visa att man förstår att förstföderiet är en riskfaktor i sig - det såg vi ju ovan att förstföderskor har en betydligt högre risk för sfinkterskador. Finns det fler skador som förstföderskor löper högre risk att drabbas av? Det skulle jag gärna vilja veta också.

Förstår precis hur du menar, och känner likadant, nu inför nästkommande fl. Hade förvisso en "normal" VF, men den följdes ju av ett akut snitt, så...jag känner mig inte heller trygg och säker inför nästa runda. Tydligen går det fel även för mig ibland. Kanske även denna gången, vem vet? Det är det som är det jobbiga: att INGEN kan säga hur det ska gå, så man vet vad man ska välja..! Frustrerande som bara den..

Förbannad på informationsutbudet - då är vi två! (Minst..) Det är verkligen patetiskt dåligt att det inte finns korrekta och pålitliga jämförelser tillgängliga, efter så här många års "snittande"! Och som TS påpekade: Om det vore MÄNNEN som skulle genomgå förlossningsprocessen, så hade det minsann sett annorlunda ut, vilket jag också är helt övertygad om!

Ja tjejer, kan vi inte hjälpas åt att försöka formulera konkreta frågor inför våra samtal med läkare och Klara/Aurora BM? Tänkte själv försöka ge mig på det projektet nu snarast, för att kunna vara lite mer "kraftfull" vid mötet med läkaren. Vill inte vela hit och dit när jag träffar honom, utan jag vill typ ha bestämt mig för att "Om han säger "ja" på den frågan och "nej" på den frågan, då blir det X förlossningssätt jag väljer, där och då. Det avgör saken för min del." Tror att det är rätt viktigt att ge intryck av att ha bestämt sig, vara orubblig i sin övertygelse, ifall man vill få igenom ett planerat snitt. Enligt de regler och rekommendationer jag läst, är det så i alla fall. Om man har fått information om för/nackdelar, samt deltagit på Klara/Aurorasamtal, men sen ändå står fast vid sin önskan om snitt, "bör" vår önskan få bifall.

Jag undrar om ni är insatta i vad som egentligen händer under en vaginal födsel? Hur själva födseln påverkar barnet och mamman, hur alla hormonstormar i bådas kroppar faktiskt skapar optimala förutsättningar för att både mamman och barnet ska få bästa möjliga förutsättningar. Om man tar bort allt det och istället gör en stor bukoperation där barnet föds i ren chock utan hjälp av de naturliga processerna så borde det ju vara rätt självklart att om man vill det bästa för sitt barn så föder man vaginalt? (nu pratar jag om planerade snitt).

Är ni medvetna om hur mycket "reptilhjärnan" och det undermedvetna påverkar födselförloppet? Hur mycket man själv kan påverka för att undvika alla skador som ni pratar om? Det ligger faktiskt något i orden "kvinnor har fött i alla tider". Genom att ha förståelse för hur vi kvinnor fungerar i födandet, vad som egentligen krävs för att optimera förutsättningarna så gör man sig själv en stor tjänst! Vi ÄR däggdjur och i födandet fungerar vi likadant, bara vi tillåts göra det. En födande kvinna behöver lika stor respekt som ett sto som ska föda. (helt absurt hur snedvridet det är om man läser det

här: www.midwiferytoday.com/articles/SaferBirthInABarn.asp

Kunskapen om naturligt födande har sakta men säkert tryckts bort från vår moderna värld, nu är födande hospitaliserat och medicinskt kontrollerat på alla sätt. Det främjar inte ett optimalt födande. Vi måste hitta tillbaka till våra inre instinkter, de måste tillåtas ta plats i födandet.

Alternativen då man ska föda är inte VF med skador som följd vs okomplicerat KS. Så svart och vitt är det inte. Det finns orsaker till varför skador uppstår under VF.

Googla Ina May Gaskin, titta på henne på youtube, läs hennes böcker. Lär och förstå! Sök upp en doula som stöd, föd hemma, alternativen är många. Det är inte flum, det är att se alla möjligheter och förstå vad de innebär. 

Långt inlägg som kan bli ännu längre, men min huvudpoäng är att jag vill väcka en tanke hos er om varför skador under VF uppkommer, att det finns alternativ, man kan föda på skonsamma sätt (sök home births på youtube; den här är fantastisk!!

) 

Jag är för planerade snitt då de är av rätt motiv, jag är inte för planerade snitt då de grundas på att man inte förstått alla aspekter av födandet. 

 

Jag undrar om du kan konkretisera exakt vad den här "hormonstormen" gör för faktisk nytta för modern och barnet, och om den är så bra - hur du i så fall förklarar att de som gjort planerat snitt oftare är mer nöjda med födelsen än vaginala föderskor? Det du säger är ju i princip bara "det är naturligt, därför är det bra", men det är inget argument över huvud taget. Du ignorerar totalt de faktiska risker som finns med VF, oavsett om man föder hemma eller på sjukhus. Att dö i barnsäng är oerhört naturligt och mammor som dör i barnsäng har också haft den här häftiga hormonstormen och den naturliga upplevelsen.

Är du alls medveten om att det finns stora risker med att föda hemma - något som du rekommenderar ovan? Dödsfrekvensen är högre vid hemfödslar eftersom ett sjukhus med läkarpersonal är långt borta om barnet behöver hjälp eller om det behöves ett akut snitt.

Det korta svaret är att: JA, vi är insatta, men vi köper inte rakt av att VF är bäst och säkrast bara för att det är den naturliga vägen.

Det finns många studier på området, men det är svårt att applicera resultaten direkt på svenska förhållanden på en oselekterad grupp kvinnor. 

Det ser oika ut i olika länder. Skillnaderna kan bestå i hur barnmorskornas utbildning ser ut, om förlossningsläkare är med i förlossningsrummet, hur aktiv man är med värkstimulerande läkemedel, hur aktiv man är med perinealskydd, vad man accepterar för förlossbningsställningar, ur föderskornaas hälsa (och BMI!) ser ut i landet, hur mödravården är uppbyggd etc etc etc)

Det jag har hittat i svenska siffror är risken för syrebrist (vaginala förlossningar)1990-2005: 1,6 miljoner födda barn, 472 ansökningar till patientskaderegleringen pga misstänkt syrebristskada i samband med förlossning. 

Den här artikeln tyckte jag var bra: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6328

Man får ingen konklusion svart på vitt vad som är mest riskabelt; det är helt enkelt svårt att få fram "hårda siffror". Sammanfattningen tycker jag är bra: 

Kanske är dock kejsarsnittsfrekvensen inte det viktigaste. Det viktigaste är en förlossning med minsta möjliga risk för mor och barn. 

En normal vaginal förlossning är minst riskfylld, men ett planerat kejsarsnitt är bättre än ett akut kejsarsnitt och ibland också bättre än en vaginal förlossning med komplikationer. De flesta kvinnor vill dock ha en vaginal förlossning [12, 13]. 

För att åstadkomma det måste vi i första hand förbättra mödravården och den vaginala förlossningen. 

Vi måste också utreda hur vi på bästa sätt skall göra kejsarsnitt, vilka riskerna är för friska kvinnor och hur vi kan undvika dem. Vi vinner inget på att skrämma de redan förlossningsrädda kvinnorna. Vi måste ge dem saklig information och respektera dem. 

Jag förstår vad du försöker säga, men jag måste nog ändå säga att jag ÄR rätt insatt i detta (numera), i alla fall tillräckligt mycket för att börja tveka.. Har upplevt både vaginal förlossning och snitt, och anser mig därför sitta på lite erfarenhet ändå.. Liksom väldigt många andra som också tvekar.. Jag tror också, liksom du verkar göra, att OM man ska föda vaginalt, så bör vi absolut eftersträva ett så "naturligt" förlopp som möjligt, dvs. minimalt med störningar, mediciner, fysiska ingrepp, stress osv. Ju mer vi själva kan/får påverka, ju bättre, skulle jag tro. Så ur DET perspektivet förstår jag dem som väljer hemförlossning.

MEN: om jag hade valt det vid min förra förlossning, hade det hela slutat med döden för min dotter, och kanske även för mig. Inte optimalt på något sätt i världen, men kanske fullt naturligt...? Det hade ju troligen slutat på det sättet om vi bodde i djungeln eller bushen någonstans. Men sen kvarstår ju alltid funderingen kring om de komplikationer som tillstod på sjukhuset, överhuvudtaget HADE tillstött om vi istället vore hemma i lugn och ro..och detta kan ju INGEN svara på, någonsin. Vad man än tycker/tror om det scenariot, så blir det bara spekulationer, inte konkret fakta. 

Så det är faktiskt inte så lätt detta. Inte för oss som faktiskt sitter här och ska riskera både barnets och vårt eget liv, om någon/några månader. För oss är detta mycket verkligt och påtagligt, något vi tänker på varje dag, letar information om osv. Vi tar inte lätt på planerade snitt, men vill inte avfärda det som ett alternativ till något VI upplever som mycket riskabelt. För både mor och barn. Det finns onekligen risker med alla förlossnigssätt, vilket vi är VÄL införstådda med, men att rakt av påstå att hemförlossning är det säkraste för ALLA, är både oinsatt och farligt. Det finns många förlossningar som absolut INTE kan genomföras hemma, utan att det slutar med allvarliga skador/död! Hur vågar någon påstå annorlunda..? Tänk om en sådan mamma (som ovetandes har komplikationer framför sig), väljer det alternativet i tron att det är det tryggaste hon kan göra..? Hemsk sak att ha på sitt samvete.

Ja, "kvinnor har fött barn i alla tider", men de har också DÖTT i barnsäng i alla tider.. Likaså har barnen strukit med under detta "naturliga" förlopp. Så det är en sanning med modifikation, det där.. Lite vinklad, kan jag tycka..

Jag tror, personligen, att det bästa vore ifall man antingen föder på sjukhus, men då så lugnt, harmoniskt och respektfullt som möjligt, att kvinnan själv får påverka hur hon vill sitta/ligga, gå/stå, osv, samt med minimal påverkan av mediciner osv. Eller att man väljer planerat snitt, om det är så att man är för skräckslagen för att ens försöka sig på en VF. Är helt övertygad om att ifall man är väldigt rädd och otrygg, så kan denna oro SKAPA komplikationer vid ett VF: problem som kanske inte hade uppträtt överhuvudtaget ifall mamman var lugn och trygg. Och jag är inte säker på om jag KAN hålla mig lugn och trygg denna gången..? Kan jag intala mig själv att vara det, trots att jag egentligen är rädd..? Vem vet? Om jag inte kan, så ökar ju faktiskt riskerna för komplikationer, och då hade det kanske trots allt varit bättre med ett planerat snitt..? Jobbigt övervägande, för jag vet ju givetvis inte hur det ska gå, Dagen D..

Men min mening är inte att argumentera. Och nu måste jag iväg. Men jag måste få protestera mot det sista du skriver. Det är inte mer riskfyllt att föda hemma vs på sjukhus. Se t ex

news.bbc.co.uk/2/hi/health/7998417.stm

eller här: svt.se/2.22620/1.2436736/farre_skador_vid_hemforlossning (kan säkert rota fram själva rapporten, men hinner inte nu)..

Jag arbetar på BB Stockholm, har kollegor som arbetat med hemfödslar i 10-30 år, deras erfarenhet och kunskaper som de förmedlar till mig betyder faktiskt något. 

Tänk så här kring akuta snitt: 1) Varför uppstod situationen som ledde till snittet? Vad orsakade det? VAD säger att samma situation skulle ha uppkommit till exempel hemma eller på en annan förlossningsavdelning?

2) Ett akut snitt uppkommer sällan från en minut till nästa. De baseras på summan av flera faktorer. Om det uppkommer faktorer vid hemmafödslar, så åker man till sjukhus så fort det behövs. Barnmorskorna som arbetar med hemmafödslar tar givetvis inga risker. (som sagt, barnmorskan som ska vara med vid mitt barns hemmafödsel i vår har varit med vid ca 500 hemmafödslar under 30 års tid utan några dödsfall).

3) En ren allmän tanke: Varför ska du till sjukhus innan du är sjuk? Du får hjärtinfarkter hemma, du bryter benet på gatan o s v. Varför ska du till sjukhus  för att föda barn? 

Kan utveckla hormonerna senare, men det handlar om oxytocin, adrenalin, prostaglandin och endorfiner.

(Och nej du är inte insatt om du inte läst på om naturligt födande. Hade du gjort det så hade du haft större förståelse för det jag skriver. När blev du talesperson för alla som skrivit inlägg i tråden förresten?) 

Precis! Så är det. Skräm oss inte med vilseledande, lösryckta risker hit och dit - hit med FAKTA, information, statistik, något konkret att gå efter, och låt oss sedan välja själva utifrån våra individuella förutsättningar och erfarenheter! Vi är inte stöpta ur samma form och har alla olika upplevelser i bagaget. Det som är rätt för den ena, måste inte vara rätt för den andra. Men denna information lyser med sin frånvaro..eller är i varje fall extremt svår att hitta.. tycker jag.

Summa summarum:
"En normal vaginal förlossning är minst riskfylld, men ett planerat kejsarsnitt är bättre än ett akut kejsarsnitt och ibland också bättre än en vaginal förlossning med komplikationer." Men vi vet ju inte hur det ska sluta, så...hur tusan väljer man??

Ganska bra artikel! Men återigen är det en artikel som fokuserar på riskerna med kejsarsnitt och utelämnar riskerna med vaginal förlossning. Som du skriver, det är svårt att hitta information. =(

Jag saknar också att man inte riktigt väger riskerna mot varandra. Infektion är t.ex. en komplikation som uppenbarligen ökar vid KS - men en infektion är betydligt lättare att komma tillrätta med än t.ex. en sfinkterskada. Så även om risken för infektioner ökar - så är infektioner inte ett tokjobbigt problem.

Det här är ju jättesvår problematik!!! Vilket läker lättast - ett infekterat sår eller ett infekterat psyke?

Grunden i det hela tror jag måste vara respekt för kvinnan och respekt för hennes val. Tekniken för kejsarsnitt går stadigt framåt och operationsriskerna minskar hela tiden. Däremot verkar det inte hända lika mycket på VF-fronten... där verkar vi vara kvar på primalskrik och lustgas.