VF vs KS - sammanställning av risker

Jag menar inte att trampa någon på tårna nu. Bara en fundering. Det är i och för sig intressant att läsa sån här statistik, jag undrar bara om det ska användas som ett underlag i huruvida man ska föda vaginalt vs snitt. I så fall borde statistiken sett ur barnets " bästa " vara med också. Jag tror att ur kvinnans perspektiv så kanske det är fler fördelar med snitt. Men jag tror att för barnet så är det vaginalt. Läs vidare om du är på väg att gapa om att det inte alls alltid bäst för barnet. Självklart inte om det finns komplikationer som riskerar barnets/ moderns liv.

Jag tycker att du är lite "rörig" här, faktiskt. För det första så har det i denna tråd publicerats länkar till statistik osv som tar upp för/nackdelar även för barnet, varpå vi (i varje fall jag, och troligen även de andra mammorna) naturligtvis tagit hänsyn till dessa också. Detta verkar du ha missat? (Personligen lägger jag lika stor vikt vid barnets hälsa, som vid min egen.)

Likaså känns det lite fegt av dig att kasta ur dig ett påstående att "för barnet är en vaginal fl det bästa, och om du tänker gapa om att detta inte stämmer, så läs vidare.." Sedan garderar du dig dessutom (lite fegt igen), genom att lägga till att det "givetvis inte är det bästa för barnet att födas vaginalt, om det finns komplikationer som riskerar barnets/moderns liv".. Det var väl djupsinnigt av dig, att komma fram till det..? Men saken är ju den, att det finns risker för sådana komplikationer, speciellt faktiskt gällande barnets liv, vid VF. Större risker för barnets liv vid VF, än vid KS, enligt mina efterforskningar (om jag inte helt missminner mig nu).

Hmmm...Hur ska du nu ha det, liksom? Att veta på förhand om det kommer att uppstå komplikationer vid en VF, eller INTE, är ju jättesvårt! Det är ju därför vi sitter här och kämpar för att analysera riskstatistik osv in i minsta detalj, vänder och vrider på olika argument och tillvägagångssätt: för att INGEN vet hur det kommer att gå! Och tro mig; jag är själv tämligen övertygad om att en vaginal förlossning, där allt går som smort, mamma och barn mår bra, känner sig lugna och trygga hela vägen osv, är det bästa för båda två. Men som jag sagt tidigare: vågar DU garantera mig en sådan förlossning då?? Om inte, så är dina gissningar och hypoteser tyvärr inte värda mycket för mig. Kasta tärning kan jag göra själv - jag vill ha mer fakta och grund att stå på när jag fattar mina beslut, än ett tärningskast/en gissning. 

Dessutom

JO precis, om man var garanterad att allt skulle gå bra, inga sprickningar och bristningar och ingen inkontinens eller framfall eller syrebrist.... då hade det väl inte varit något problem?

Men risken att spricka i slidan är över 80 procent. Det betyder att bara en av fem klarar sig utan sprickor! För mig, som har ett skört förhållande till mitt underliv, så vore sprickor och stygn en personlig katastrof. Jag har verkligen jätteproblem med underlivsproblem av alla de slag... jag skulle uppleva det som oerhört obehagligt och skräckfyllt att ha skador och stygn inne i slidan, där jag inte ens kan inspektera själv och inte har någon som helst kontroll över att läkningen går som den ska... då måste jag ju lita på att vårdpersonalen är ärliga mot mig, och det gör jag inte! De kan säga precis vad som helst, typ "det ser bra ut", trots att det ser ut som Frankenstein där inne och känns som skit. När det är mindre än 20% chans att jag klarar mig undan detta... då kan jag inte motivera detta för mig själv som ett alternativ. Det är en användning för siffrorna och det hjälper mig att fatta ett informerat beslut som inte bara är baserat på känslor. Om jag var livrädd för att spricka, men den risken bara var 2% och inte 80%.... då hade jag kanske vågat!

Hmm..känns lite som att du antingen missuppfattat mig här Ravenna, eller kanske blandat ihop mitt inlägg med något annat..? För jag är ju på din sida i detta..? Eller rättare sagt: jag håller oftast med dig i det du skriver, och delar din situation. Men det känns lite som om du tror att jag talar emot KS..? Förstår inte riktigt..?

Mitt inlägg syftade i alla fall till att:
1. förklara att "vi" visst tar hänsyn även till för/nackdelar för barnet när vi överväger KS
2. klargöra att ett KS ur många vinklar är säkrare för barnet, än en VF (som svar på föregående inlägg som hävdat tvärtom)
3. redogöra för min syn på VF: att det troligen är det "bästa" för båda parter, förutsatt att det går precis enligt "protokollet" och utan men, men att eftersom ingen kan garantera mig en sådan förlossning, vågar jag inte chansa (det gick inte enligt protokollet någon av mina tidigare två gånger nämligen..).

Jag förstår helt och hållet dina tankar och känslor, ditt resonemang osv. kring din egen situation. Inga konstigheter alls, tycker jag.

Nej nej, det var absolut inte riktat mot dig, det var snarare en fortsättning på resonemanget! =)

idag tog jag förresten tag i saken också alldeles nyss och ringde MVC på orten där jag jobbar. Fick en telefontid om 2 timmar. Jag måste få hjälp på något sätt - den här rädslan har invaderat hela min vardag. Jag är inte ens gravid än, och ändå gråter jag varje dag, sover dåligt, tänker på det här det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen, kan inte koncentrera mig på jobbet... Är skakig bara efter att ha gjort en tidsbokning för telefonsamtal... men det var ett stort steg för mig själv i alla fall! Sist jag hade underlivsproblem (avstannad mens) så tog det nästan ett halvår innan jag ens vågade ringa och söka hjälp... var så rädd att råka ut för gynundersökning!

Nej nej, det var absolut inte riktat mot dig, det var snarare en fortsättning på resonemanget! =)

idag tog jag förresten tag i saken också alldeles nyss och ringde MVC på orten där jag jobbar. Fick en telefontid om 2 timmar. Jag måste få hjälp på något sätt - den här rädslan har invaderat hela min vardag. Jag är inte ens gravid än, och ändå gråter jag varje dag, sover dåligt, tänker på det här det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen, kan inte koncentrera mig på jobbet... Är skakig bara efter att ha gjort en tidsbokning för telefonsamtal... men det var ett stort steg för mig själv i alla fall! Sist jag hade underlivsproblem (avstannad mens) så tog det nästan ett halvår innan jag ens vågade ringa och söka hjälp... var så rädd att råka ut för gynundersökning!

Hej ladies och tack! 

Har fått tid till aurora nu och det känns sååå bra att ha kommit fram till vad jag vill. Nu är inte förlossningen bara svart utan jag kan se ett ljus. Det vill säga om jag tänker på snitt som förlossningsmetod!

Var på specmvc och fick träffa en överläkare där. I ett annat ärende men vi pratade lite om förl. Hon sa att det förmodligen inte var några problem för mig att få det beviljat och jag blev stärkt av hennes ord. Det var nämligen hon som skulle vara med och besluta om saken!!

Läskigt som fasen men jag kan som sagt se en ljusning om jag tänker på snitt ist fö vag.!

Tack som tusan för denna tråd, som sagt! Har nog skrivit ett inlägg tidigare också men nu har karusellen satts igång ordenligt! 

Jag tänkte rensa upp här i tråden snart och försöka posta en ny med upprensade siffror och få med så mycket som möjligt av det som har kommit fram här.

Är det förresten någon som har hittat någon statistik kring förlossningsskadade barn? Syrebrist, hjärnskador mm?

1. Fått information, skriftligen och muntligen, om för/nackdelar om de olika förlossningssätten. (Detta har jag dock INTE fått, utan har tagit reda på nästan allt själv..! DÅLIGT!!)

2. Erbjudits och deltagit i sk. Klara/Aurorasamtal med barnmorska.

3. Det ska sedan förflyta "lite tid" mellan samtalen och informationsflödet, så att kvinnan hunnit reflektera över sin situation.

4. Om kvinnan sedan ÄNDÅ vidhåller sin ståndpunkt, och inte kan tänka sig en vaginal förlossning, så "bör man bevilja hennes önskemål".

Det verkar alltså handla om att skaffa sig "krut till kanonen", dvs. beväpna sig med kunskap, att förbereda sig väl inför sådana möten, så att man kan visa dels på djup rädsla, men också på att denna är välgrundad i fakta och statistik. Sådant som läkarkåren och dess likar avgudar... Känslor och sånt...ja, de kommer nog längre ner på listan. Men kan man slå dem i huvudet med sin egen medicin, (forskarrapporter, sjukhusstatistik osv), tja..vad ska de göra då? Det är ju sådant de baserar hela verksamheten på.

Suck... Jag blev nekad snitt och fick ett snittkontrakt på nåder.

Det visade sig förstås inte vara vatten värt när jag i mitt livs svagaste stund bad om KS. Förlossningen blev värre än vad jag någonsin kunde föreställa mig och är det värsta jag någonsin genomlevt. Ingenting blev korrekt hanterat, bl sydd utan bedövning. 

Jag hann inte ens hem från BB så förstod jag att något var åt skogen.

Tre år senare har dubbla framfall och en missad total sfinkterskada diagnosticerats. Jag har över 40 vårdbesök bakom mig sedan förlossningen, varav de flesta inkluderar nakenhet och undersökningar i alla hål i underlivet.

Jag är planerad för en fjärde operation i underlivet. På denna får jag nu vänta ett halvår. Totalt har jag då väntat i 3 år och 4 månader.

Jag önskade att jag skulle haft något gott att säga om svensk gynvård, men jag hittar inget. Kollaps är ordet. Katastrofalt. Urusel vård rakt igenom. Man skiter i diagnostik, vård, behandling, långa väntetider, arrogant behandling, dålig kunskap.

Sist men inte minst totalt slöseri med skattepengar. Bara ett halvårs sjukskrivning av mig i väntan på operation kostar staten ca 400 000 kroon. Uselt är ordet.

Suck... Jag blev nekad snitt och fick ett snittkontrakt på nåder.

Det visade sig förstås inte vara vatten värt när jag i mitt livs svagaste stund bad om KS. Förlossningen blev värre än vad jag någonsin kunde föreställa mig och är det värsta jag någonsin genomlevt. Ingenting blev korrekt hanterat, bl sydd utan bedövning. 

Jag hann inte ens hem från BB så förstod jag att något var åt skogen.

Tre år senare har dubbla framfall och en missad total sfinkterskada diagnosticerats. Jag har över 40 vårdbesök bakom mig sedan förlossningen, varav de flesta inkluderar nakenhet och undersökningar i alla hål i underlivet.

Jag är planerad för en fjärde operation i underlivet. På denna får jag nu vänta ett halvår. Totalt har jag då väntat i 3 år och 4 månader.

Jag önskade att jag skulle haft något gott att säga om svensk gynvård, men jag hittar inget. Kollaps är ordet. Katastrofalt. Urusel vård rakt igenom. Man skiter i diagnostik, vård, behandling, långa väntetider, arrogant behandling, dålig kunskap.

Sist men inte minst totalt slöseri med skattepengar. Bara ett halvårs sjukskrivning av mig i väntan på operation kostar staten ca 400 000 kroon. Uselt är ordet.

Men vad hemskt du har gått igenom :(

Vad sa bm när du bad om snitt?