VF vs KS - sammanställning av risker

Jag tror att vi förstår varandra där.

Jag ser inte VF som helt otänkbart - men eftersom jag har den här historien med mig så känner jag att säkerhets/riskskillnaden mellan VF och KS skulle behöva vara större än den tycks vara för att jag skulle känna VF som det bättre alternativet. Och åt andra hållet så förstår jag att en person som är operationsrädd skulle behöva väldigt goda anledningar för att välja bort VF - t.ex. ett trångt bäcken eller något annat som gör risken för VF enorm. Risken kan behöva vara stor i ena vågskålen för att väga upp rädslan i den andra.

Låt säga att risken för att förblöda och dö vid ett KS var 1 på 100... då hade jag aldrig i livet tagit den risken oavsett hur rädd jag var VF. Det är de proportionerna som jag hoppade få lite klarhet i här och det tycker jag att jag börjar få nu. Båda sätten är säkra. Det känns tryggt.

När jag startade det här så hade jag inte till fullo listat ut vilka minnen som låg bakom min spontana ovilja mot VF - men det har jag listat ut nu. Det kom till mig på väg till jobbet en morgon ca 3 veckor efter att vi började försöka. Jag började plötsligt storgråta i bilen, mindes de där sakerna som nästan hände för så länge sedan, och förstod genast att "det här är varför jag inte vill ha VF". Det klickade till. Jag hade inte ens tänkt på incidenten på typ 5 år. Inte en sekund. Men i samband med förlossningstankarna så kom den tillbaka och jag insåg att det hörde ihop.

"Jag förstår självklart att man kan vara förlossningsrädd, ha traumatiska födslar bakom sig och vill ha konkreta fakta/statistik för att försöka välja hur man vill ha det vid nästa födsel. MEN vad säger alla dessa siffror egentligen? Vad berodde de på? Skadorna, de akuta snitten o s v? Alla födslar är unika, och utan bakgrunden till statistiken (orsakerna till varför de skedde) så säger det egentligen inte så mycket. Eller?"

Det siffrorna säger är att de ger en indikation på hur vanliga problemen är. Att 7% av förstföderskor drabbas av sfinkterskador är t.ex. en indikation på att detta är ett stort problem med hög risk. Om man då känner att just den här skadan är något som jag själv värderar som en oerhört tung skada - då är det självfallet någonting som man måste ha i åtanke innan man väljer den metoden. Alla födslar är olika, men statistik har också ett värde. Det kan peka på vilka risker som är störst och hjälpa oss att välja den metod som vi uppfattar som säkrast.

Man kan inte hävda att alla födslar är unika och antyda att statistik därmed är värdelös. Alla födslar ÄR unika, men statistik ger en vägledning om vilka metoder som innebär vilka risker.

"Men jag märker att så fort jag sticker in mitt huvud i trådar där KS/VF, risker och komplikationer diskuteras och reser min lilla flagg för att det finns alternativ, så blir jag raskt utkastad. Det verkar som om det skulle vara fult/fel/dumt att ens ta till sig kunskaper om naturligt födande...? Är vi så styrda av läkarvetenskapen att det anses vara förlegat, för flummigt eller vad? Vad gör jag för fel?"

Det du gör fel är att du 1) uttrycker dig som en frälst person, vilket inte inger särskilt mycket förtroende - frälsta har en tendens att se väldigt ensidigt på saker och ting, 2) du rekommenderar hemfödslar utan att säga ett ord om att dödligheten för både barn och mödrar ökar mycket jämfört med att föda på sjukhus (vilket bekräftar det jag skrev i punkt 1), och 3) du har en attityd som inte går hem hos förlossningsrädda - vi köper INTE argumentet "det är naturligt, därför är det bra" eller några avarter därav.

Man kan vara rädd för naturliga saker. Att något är naturligt är inget facit.

Ravenna: Jag påstår inte att statistik är av ondo. Jag vil bara peka på att orsakerna till de sfinkterrupturer etc som står i statistiken oftast hade gått att undvika. Om förlossningsvården sett bättre ut, och om kvinnan känt till hur hon själv kan påverka för att i möjligaste mån kan undvika det. Därmed är inte statistk statisk, utan det som har hänt har hänt. Det betyder inte att statistiken nästkommande år kommer ge samma siffror (eftersom kunskapen om hur de kan undvikas/minimeras sprids så kanske statistiken sjunker). Det är det jag menar med att alla födslar är unika. Förstår du mig bättre då? 

Frälst och frälst, som jag skrev, den kunskap jag har lärt mig har hjälpt många kvinnor i deras födande och de har alla varit nöjda med vårt samarbete under födseln. Då är det väl inte så konstigt om jag vill hjälpa ännu fler? Det är ju knappast nåt "nytt" påhitt

2) du rekommenderar hemfödslar utan att säga ett ord om att dödligheten för både barn och mödrar ökar mycket jämfört med att föda på sjukhus (vilket bekräftar det jag skrev i punkt 1),

Missade du det jag skrev i ett tidigare inlägg? (#48)  Det är inte mer riskfyllt att föda hemma vs på sjukhus. Se t ex

news.bbc.co.uk/2/hi/health/7998417.stm

eller här: svt.se/2.22620/1.2436736/farre_skador_vid_hem... (kan säkert rota fram själva rapporten, men hinner inte nu)...

Givetvis kan man vara rädd för naturliga saker som du skriver, det är självklart. Alla har olika orsaker till sin förlossningsrädsla, det förnekar jag inte heller. 

Jag har talat generellt i den här tråden om att det FINNS ett naturligt födande om man vill ta det till sig.

Jag ställer inte hemmafödslar mot kejsarsnitt, jag vill få fram att det handlar om att ha kunskap om den naturliga process som sker i kvinnan då hon föder. En process som man kan främja eller motarbeta! I dagens samhälle så motarbetas denna process vilket leder till problem.  Låter jag som en "frälst" person när jag säger det so fine. 

Gräver man lite i andra källor än just dina länkade artiklar så framkommer det tydligt att hemfödslar minskar "stressrelaterade" komplikationer såsom sprickor och bedövningsbehov och annat, men att den neonatala dödligheten ökar. Dvs man minskar risken för sprickor, ökar risken för dött barn. Fullkomligt logiskt - föder man i en trygg miljö blir det mindre stress och mindre sprickor, men föder man långt från sjukhuset så sitter man i skiten om något allvarligt händer.

Den här tråden handlar dock inte om att predika för eller emot hemfödslar, utan om att jämföra riskerna med planerat snitt och vaginal förlossning, och framförallt att hitta faktiska siffror - inte bara värderingar.

Sitter och läser texten på den länk Ravenna tipsade om tidigare i tråden, och har fastnat vid ett stycke om analinkontinens. Någon som kan få rätsida på detta för mig, för jag förstår inte hur risken för detta tillstånd kan vara likvärdigt vid KS som vid VF..?!

"Analinkontinens definieras som ofrivilligt läckage av gas och/eller avföring. Orsaker till analinkontinens kan vara bristningar i ändtarmsmuskeln eller skador på nervus pudendus i samband med förlossningen. Frekvensen av sfinkterrupturer anges i internationella studier vara 3–4 procent, enligt vissa rapporter upp till 7 procent hos förstföderskor. Det är dock inte fastställt att risken för analinkontinens är mindre efter kejsarsnitt. I den randomiserade sätesstudien var det ingen skillnad i analinkontinens efter tre månader [43]. En Cochranerapport
visar att det inte finns några fördelar med planerat kejsarsnitt för att minska risken för analinkontinens, men det finns inga randomiserade studier av detta [65]."

Hur är det möjligt att det inte är någon skillnad..? Hur får man sådana problem efter ett kejsarsnitt..? Kirurgen är ju liksom inte i närheten av det området, och ingen ansträngning/bristning äger rum där..? I don't get it.. Kan någon upplysa mig?

Man spekulerar i om inte graviditeten i sig är en tillräcklig påfrestning på bäckenbotten för att bidra till inkontinens. Det som talar för det är dels att problem uppstår även efter KS, dels att även en lagad sfinkter kan ha oväntat dålig funktion. Muskler läker ju i regel när man syr ihop dem. 

Sedan finns det ju faktorer i grupen VF som absolut medför högre risk, som intrumentell förlossning. Och i gruppen KS kan det förekomma fler stora barn. Men det är spekulation. 

Skillnaden tycks inte vara så stor i alla fall:  http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD006756.pub2/full
Detta är ju en hyfsat stor cochrane reviewstudie, det impar i alla fall på mig. 

Det låter som att man helt enkelt inte vet tillräckligt mycket ännu. Det kan vara väldigt svårt att skilja mellan olika grupper - till exempel föderskor som fött först med VF och sedan med KS - där kan det vara svårt att veta vad som orsakade inkontinensen! Likaså skillnad i barnets vikt - ett tungt barn påverkar bäckenbotten mer och tunga barn kan vara en faktor som gör att man väljer KS.

Det tycks vara så att det under de tre första månaderna är värre problem efter en VF, och att det sedan jämnar ut sig. Jag har en känsla av att den inkontinensen som finns kvar hos KS-föderskor efter 3 månader beror på konsekvenser av själva graviditeten, och att det därmed är den grundrisk man tar med en grav, oavsett förlossningsmetod. KS-et påverkar ju inte analen - det gör däremot graviditeten i sig.

Tittar man på långtidsproblem så tycks dessa vara värst vid allvarliga sfinkterskador, även om lindrigare problem kan finnas pga själva graviditeten.

Tack Ulrika och Ravenna, för klargörandet av min fråga kring analinkontinens. Nu förstår jag bättre vad de menar i texten. Satt som ett frågetecken innan..haha..

Tror mig nästan kunna börja skymta ett beslut för min del, men ska ge det lite tid till att "smälta" innan jag bestämmer mig helt. Men just nu känns det som att planerat snitt ändå är det minst riskfyllda för mig och barnet, mkt. pga. att jag redan har ett snitt i bagaget, och att detta faktum ändrade riskfaktorerna en hel del på sina håll (enligt vad jag kunde utläsa). Känns som att det finns fler både allvarliga och långvariga komplikationer med vaginal förlossning, än med planerat snitt? Visst finns det ett par allvarliga risker med snitt också, men de är få och rätt ovanliga. Och som mamma till (snart) 3 barn vet jag att jag inte kommer att orka med vardagen ifall jag drabbas av långvariga, plågsamma men, som drar ner hela min livskvalitet, energi, osv. Hellre då en kortvarig infektion eller något sådant, som behandlas med antibiotika och sen är det klart. Vet inte om jag tänker rätt, men just nu känns det så i alla fall.
Är nyfiken på hur ni andra tänker! Dela med er! Hur går det i beslutsprocessen, tjejer?

Här velas det fortfarande :/ Jobbar på att konstruera någon sorts frågeformulär till överläkaren, som jag ska träffa nästa vecka, och hoppas att jag utifrån det kan fatta ett beslut. Har också hört av många andra här inne att det verkar gå att få ett "snittkontrakt", alltså att man får göra ett försök med vaginal fl, men kan specificera vissa villkor, t. ex. att de väljer att snitta i ett mycket tidigare skede om barnet visar tecken på att må dåligt etc. Det skulle jag kunna tänka mig, men då blir ju riskfaktorerna det som får avgöra: hur mycket högre är riskerna där i jämförelse med ett planerat snitt? Men, detta hoppas jag överläkaren kan ge mig svar på.
Jag är inte harig i vanliga fall, men i detta fallet hoppas jag verkligen att jag lyckas kommunicera till henne/ honom att jag vill ha RAKA svar - inget j-a tjafs!

Tack för denna tråd! Verkligen intressant läsning! Nästa grej nu är att sätta mig med skl.se-länken och plöja den!

Jag är också gravt förlossningsrädd och befinner mig i vecka 13. Har talat med min BM och hon skulle skicka en auroraremiss!

För min del finns inte VF på kartan. Jag kan inte se mig själv gå igenom en sådan utan att det svartnar för ögonen, pulsen stiger (bara av att skriva detta) och allt jag känner är ond, bråd död! Det finns inget lyckligt slut i en sådan scen.

Är rädd för ks också, men där kan jag iaf se mig ligga på en brits och titta på en liten bebis!

Jag litar inte på min kropp och är livrädd! 

Att få läsa siffror är skönt och för mig är riskerna med KS betydligt mer hanterbara än de vid VF! 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag är glad för denna tråd! Blir stärkt i min (lilla, men ändå!) övertygelse!