Ivf/FET Töserna 2012

Håller tummarna hårt för att det ska gå bra för er. Minns starkt samma sits i maj...vi bokade in dagarna med besök, god mat och "måbra-aktiviteter". Men det var ändå svårt att släppa tankarna på det lilla embryot på labbet. KRAM!!!

Förhoppningsvis, såvida läkaren nästa vecka tycket annat, så kommer jag börja spraya den 14 september. Uttag av ägg vecka 44. 

Det ÄR skitjobbigt och man får vara ledsen. Vi har ju en lite annorlunda historia eftersom vi är så där "bortskämda" som fick vårt barn "hur lätt som helst" och det visste ju "alla" om. När sedan vännerna var inne på både andra och tredje barnet så började vissa att anta att vi valt att bara ha ett barn - trots att vi inte sa det. Då fanns det några få som kom kommentarer som "ni som har ett ensambarn kan ju..." och "det måste vara skönt attkunna resa och så med bara ett barn"... Det var inte alltid som man på fest eller middag ville gå in på en lång förklaring men visst fanns lusten att bara "%/&¤%&¤%(¤%(&/&" så där rakt ut. (Självklart har de närmaste vännerna känt till vår längtan efter ett syskon.) Det jag blivit mest trött på är att några i bekantskapskretsen har så otroligt "smalt" tänkande och endast utgår från sitt eget upplägg. DET försöker jag bära med mig och vara ödmjuk mot andra i diverse diskussioner som rör familj, boende etc etc. Man VET aldrig vilka utmaningar den mer eller mindre främmande man talar med brottas med när inte andra är med...och att bara anta saker utan att "känna in" är väldigt okänsligt och sårar. Men sedan är det klart att det är kul att andra lyckas, fast det kan göra attans så ont inombords av ren saknad.

För vår del så verkar det ju som att vi kanske till slut kan få ett syskon eftersom jag är i v.18 nu meeeeen efter alla bakslag så är det lite svårt att ta in....men vi hoppas att det ska gå hela vägen den här gången. 

Långt "svammel" men jag vill bara säga: Ge inte upp - det till synes "omöjliga" kan faktiskt visa sig vara möjligt! Personligen tycker jag att dessa år har varit skitjobbiga och då har vi ändå bara haft en bråkdel av alla de problem som endel av er har att brottas med...  KRAAAAAAM!

Tänk att det alltid ska vara så typiskt!!!! Jag blev erbjuden en klart intressant chefstjänst i våras och velade in i det längsta. Jag skulle behöva lägga väldigt mycket tid på tjänsten åtminstone året ut och sedan skull evissa bitar vara på plats så sedan skulle det bara vara "mycket". Utmaningen var frestande men efter ett tag kände jag att jag var tvungen att förklara varför jag tackade nej till något som jag helt klart var intresserad av. Det slutade med att jag förklarade att vi försökte att få ett syskon och att vi lagt mycket tid på det och jag inte visste om det absolut sista försöket skulle lyckas och jag bli gravid (och av olika anledningar inte kunna lägga 120% på jobbet) och om det inte skulle bli ett syskon så kände jag att jag inte var säker på om jag skulle orka med utmaningen på grund av insikten att "loppet var kört". Vi kände att jag behövde all energi till det sista försöket. Visst var det lite "surt" men som du så klokt säger så är en bebis något som kan "lyckas här och nu"(om det vore så enkelt...tjoho)  medan intressanta utmaningar på arbetsfronten faktiskt kan komma igen - och sannolikt kommer att göra det också! OM de nu tycker att man gör ett så bra jobb så bör de väl förhoppningsvis fortsätta att tycka det.Och att ha blivit erbjuden ett intressant jobb boostar ju iaf självförtroendet lite när man är mitt uppe i alla motgångar så sug åt dig av berömmet och fortsätt fokusera på bebis!!! Jag håller tummar och tår att bebisen stannar så länge det bara är möjligt!!!! 

KRAM, Csillag! 

Skönt att ha en mer konkret "plan". OCh det där med sprutandet tyckte jag också var lite motigt men maken peppade mig att tänka "bebis bebis bebis" medan jag sakta andades ut och hormonerna strömmade in.

Du fixar det galant du med! LYCKA TILL!!!

Ni som har gått igenom hela processen, blir man verkligen ett svettigt monster när man sprayar?
Barnmorskan jag talade med idag sa att man hamnar i klimakteriet temporärt, får värmesvallningar och humörsvägningar.  

Som jag har förstått det så varierar det jättemycket. Jag kände inte så mycket av det (och inte maken heller!!!) möjligen att jag var lite varm/svettig några dagar, men  jag har en bekant som blev jättedeppig några dagar. Hon skrattar och säger att nu vet hon vad som väntar....och lever med devisen "vänd allt till något positivt". Tjoho! 

Jag vet att jag inte kan jämföra min situation med någon av era, MEN det var inte förrän jag blev sjukskriven pga utmattning som kroppen tillät sig bli gravid. Så visst gör ni rätt! Det tar mkt kraft av kroppen att bli gravid och att vara gravid. Man måste låta den få chansen.

www.aftonbladet.se/halsa/article15304570.ab
nu ska man kanske inte ta allt som står i denna blaska för sanning men det var faktiskt lite intressant läsning och kanske ett litet hopp för de som har många missfall bakom sig!

trevlig helg tjejer!

min frysis dog, så nu ger jag upp! lycka till alla er som är gravida och försöker! Ni kommer att lyckas! "baby dust" på alla er! vi ger det eventuellt ett till försök i höst på våra gratis försök men orkar inte med allt just nu. hela mitt liv är på "hold" och alla pengar har gått till IVF. Nu har orken tagit slut! Och om min make vill ha barn så gärna så får han helt enkelt skaffa en yngre och mer fertil fru.