Stargazers: Ja, jag förstår din känsla helt och fullt! Det skulle vara skönt att kunna berätta och känna sig bekväm med det. Men samtidigt är det svårt, för det är så ulämnande och man har inga garantier för hur det man berättat tas emot.
Lite dumt också om det blev en massa barnsnack om ni nu var två som inte hade barn. Inte så socialt kompetent av de andra tycker jag. Det finns ju mycket annat att prata om i livet.
Vi har ju ett barn tack vare IVF, och önskar nu syskon, men knäppt nog har jag nästan samma känsla fortfarande. Känner mig liksom lite utanför i den här barnalstringsvärlden. Nu börjar ju väldigt många med barn i vårt barns ålder bli gravida eller redan ha fått syskon. Svårt att berätta även nu tycker jag...
Hoppas att ni får komma på en träff snart efter sommaren! Väntan och ovissheten är det värsta. Vad har ni för problem som gör att ni måste göra IVF?