IVF Umeå
Stargazers: Ja, det blev jag
Har en nu ett barn på drygt två år här hemma
Fick också tre långtidsodlade embryon till frysen.
Stargazers: Ja, det blev jag
Har en nu ett barn på drygt två år här hemma
Fick också tre långtidsodlade embryon till frysen.
drömmer om ett barn: Jag har väntat och väntat på att få mens så att vi kan börja med behandling inför FET, men den verkar inte vilja komma. Så ikväll kör jag igång med Provera för att framkalla en blödning och köra igång! Tack för omtanken!
Det ska bli skönt att få detta försök gjort känner jag! Och allra helst med positivt resultat så klart
Stargazers: Nej, det blir stimulerat. Jag har oregelbunden ägglossning så det är säkrast så...
santa86: kul att få köra igång igen! Det är snabba puckar med korta protokollet
Lycka till!
Kvinna32: Kul! Lycka till på måndag!
jenads: Hoppas på bra tllväxt!
äralltupptaget: Ja, för länge sedan. Det skumma är att Provera (precis som Primolut) fungerade utmärkt innan jag fick barn. Men nu efter så har jag ätit Provera flera gånger (inför syskonförsök) och bara fått små fjuttblödningar. Väldigt märkligt faktiskt. Men jag hoppas att det ändå ska gå bra nu. Känns ju bättre att få en rejäl blödning så att man vet att kroppen verkligen får en nystart inför behandlingen.
Nektar: Hoppas det löser sig med dina blödningar m.m. Det är jobbigt när man inte vet vad man ska förvänta sig av sin kropp.
För mig har Prover tidigare gett ordentliga mensblödningar, men under detta år med syskonförsök har det blivit väldigt sparsamma blödningar. Kliniken har egentligen inte sagt att det har varit dåligt, men jag har upplevt det så. Det har kommit blod väldigt länge och även börjat om att blöda efter ett tag under stimuleringen. Samtliga försök där jag ätit Provera innan (tror tre stycken) har avbrutits pga slemhinnan. Men när jag fick en spontan mens i januari blev slemhinnan tillräckligt bra och vi fick äntligen göra FET! (Började med Femanest första gången i oktober). Så därför är jag skeptisk till Provera nu, men hoppas så klart att denna gång ska vara bättre (äter ju det just nu).

Blir ju några besök. Kvinna32: Grattis! Så roligt! Håller tummarna för att det håller i sig
YoCheri: Det är ju svårt att veta när mensen är så olika. Jag tycker också att det kan vara svårt att riktigt veta - NÄR är mensen riktigt på G liksom? Enligt Dr Solensten så kan man hellre vänta en dag extra innan man börjar räkna att mensen har kommit igång än att köra igång för tidigt. Dock vet jag inte riktigt hur man ska göra när det liksom aldrig kommer igång. Jag hade det så en gång nu fast jag åt Provera. Jag bara småblödde hela tiden och den kom aldrig igång. Jag fick då göra ett ultraljud där de såg att slemhinnan var tunn och att jag kunde börja med tabletterna (inför FET), men jag tror ändå det blev galet. Det hade ju gått en vecka sedan blödningen startade (trots att det bara var lite varje dag) så på ultraljudet som skulle se hur slemhinnan hade vuxit såg det inte alls bra ut. Den var liksom på väg att blöda ut igen.
Så tyvärr är det svårt när det inte blir någon riktig blödning att veta när man ska börja.
Vi får hoppas att du får en ordentlig blödning (måste inte vara en flod, men ändå mer än rikliga blodiga flytningar), så slipper du gränslandet. Annars kanske du ska få be att prova Provera...
Hej!
Var på vul idag och hade en fin slemhinna så nu blir det FET på torsdag!!!
Stargazers: Kul att det ser bra ut!
Kvinna 32: Håller tummarna för dig!
Nu har jag börjat med Lutinus (Progesteron), första gången med denna variant. Sköterskan sade att man inte behövde använda aplicatorn. Hur har ni andra gjort? Hur högt upp måste man föra in tabletten?
Efter 5-6 timmar så kom det ut en stor klump (resterna från tabletten), det brände väldigt då. Har ni andra haft så?
Ok. Men det som är så konstigt tycker jag är att det ju tog från kl.7 till kl.13 innan klumpen kom ut. Ändå var det ju en stor klump. Jag tycker inte det borde bero på att jag för in den för kort då??? Eftersom det tog så lång tid menar jag...?
Grattis på er ni som plussat!
Hej på er!
Det här blev en skitdag för oss.
Skulle till Umeå för FET, hade två blastocyster i frysen och var jättepepp. Såg fram emot tvillingar...
När vi har 30 minuter kvar till Umeå ringer det och jag förstår direkt - ingen hade klarat upptiningen!
SÅ snöpligt! SÅ snuvad jag känner mig.
Visst visste jag att det kunde bli så, men inte skulle det bli så för oss! Det här skulle ju bli får revanch efter missfallet i mars.
Nu står vi här istället och har gjort alla våra försök. Nu blir det mest troligt inga fler graviditeter, inga fler små bebisar... Känns tungt och svårt att ta in. Att vi inte ens fick chansen till insättning.
Nu ska vi smälta detta och sedan (så fort som vi känner att vi orkar) ringa familjerätten för att påbörja adoptionsutredning. Tänk hur livet kan vara ibland.
Tack för er medkänsla.
Supernova99: Kört är det väl inte egentligen. Eller det beror på hur man ser det. Rent medicinskt är det säkert goda chanser att lyckas om vi gör en ny IVF-omgång. Och visst kliar det och visst skulle jag på många sätt vilja!
MEN redan när vi blev erbjudna remiss till IVF för nästan fyra år sedan så bestämde vi att vi bara skulle göra detta en gång.
Alltså en full behandling, och sedan ev. FET på det.
Min man var tveksam redan till att göra en omgång, så det är nog inget att tänka på att göra några fler.
Och vi har ju fått ett fantastiskt barn, så det är väl egentligen inte synd om oss. Jag har fått vara gravid o.s.v.
OCH det känns faktiskt skönt att veta att vi har bestämt oss. Vi ska inte hoppas, inte äta mer hormoner, eller spruta mer hormoner. Inte försöka passa in livet efter ultraljud och annat.
Det hade varit fantastiskt underbart att få vara gravid och få en bebis till. Men det är liksom inte värt att ge sig in i detta igen helt enkelt.
Jag tror att adoption också är ett fantastiskt sätt att bli förälder på!
Men just nu känns det så klart mest bara tomt...
YoCheri: Efter vul får du vidare ordination - ja. Jag tror att man alltid fortsätter att ta sprutor men att dosen kan ändras efter vul beroende på hur det ser ut då.
Nektar: Tack för omtanken!
Ja, det var nog fina embryon vad jag tror. Solensten sade att de bara fryser ner de som är fina. Det var 5-dagars och de klarar tydligen upptiningen sämre... Så alltså borde man kanske frysa in alla på dag 2?
Vi är relativt insatta i adoption. Det har varit ett alternativ väldigt länge för oss. Vi gick exempelvis den obligatoriska föräldrautbildningen som man måste gå om man vill adoptera redan våren 2010, alltså i samband med att vi fick remiss till IVF. Vi har ståt i adoptionskö (man betalar sökandeavgift för en köplats) i snart fem år.
Det kan nog ta väldigt olika lång tid beroende på vilket land man adopterar ifrån. Och ja man måste vara gifta och vissa länder har krav på att man ska ha varit gift en viss tid också.
Kenya är nog ett av de länder där det kan gå snabbast att adoptera ifrån. Från att man har fått skicka sina papper dit tar det ofta bara någon/några månader att få besked om att man fått barn (BB) och sedan får man åka ganska direkt dit (RB). Men sedan måste man stanna i Kenya i typ 8 månader. Så det är ju många som bli avskräckta för det.
Men innan man kan skicka papper till ett land så måste man som sagt gå föräldrautbildning och sedan göra en medgivandeutredning hos socialtjänsten och detta kan nog tillsammans ta mellan 6-12 månader.
De flesta länder har även kötid i Sverige innan man får skicka iväg sina papper till landet. Så det är bra att stå i kö om man så bara snuddar vid tanken på att kanske eventuellt någon gång adoptera. Då har man sparat mycket väntan!
Så det är vi glada för nu!
Detta blev visst en liten uppsats