Anställningsintervju - fängelsedom för dråp!!

Det är lite problematiskt tycker jag att ts verkar ha gått direkt fårn anstalten till socionomutbildningen. Har hon verkligen bearbetar sina upplevelser och hur det påverkar hennes yrkesroll?

Man kan väl rimligtvis anta att hon under tiden på anstalten har fått både tid att processa misshandeln, tid att tänka igenom sitt liv och en möjlighet till samtalskontakt.

Arbetsgivaren är fri att BEGÄRA att du själv tar ut ett utdrag och visar upp.

Du är fri att VÄLJA att inte göra det.

Sedan kan du ju gissa om du får jobbet, eller inte. 

Så har vi situationen inom ex barnomsorgen där det väl(?) är lag på att arbetsgivaren skall kolla brottsregistret.

Aha! Tack för det

Ja, det antas mycket i tråden, det gör det.

Det är bara att konstatera att du och jag tycker olika.

Jag tycker att arbetsgivaren har rätt att få göra ett så välinformerat beslut som möjligt och att det inte är helt oproblematiskt med en anställning som socialsekreterare där den sökande har huggit ihjäl en annan människa.

Och om den som söker jobbet som ekonomichef är dömd för ekonomisk brottslighet, t..ex. förskingring, anser du fortfarande att man kan lita på honom om han får jobbet i fråga?

Tja, jag kan förstå att företaget skulle tycka att det vore intressant men jag kan också förstå att han vill förtiga det om möjligt. Som sagt, företaget ser efter sina egna intressen, varför ska inte privatpersonen få göra det? Så länge han inte förskingrar denna gång kommer ju inte hans förflutna påverka hans yrkesutövning. (Givetvis om han söker jobbet i UPPSÅT att förskingra är ju det moraliskt förkastligt)

Domen och straffet samt hur det har påverkat henne menar jag. Många som söker till socionom är inte klara med sin egen bearbetning och det kan bli väldigt fel när man sedan ska arbeta med människor.

I så fall tycker jag det vore bättre att införa att man tar ut brottsregister till alla sådana jobb än att kräva att arbetssökanden ska hugga sig själva i foten frivilligt.

Absolut. Detdär är en viktig poäng.
Men det är ju också något som den som sköter intervjun behöver ha någon slags magkänsla för.

Det är också därför jag tycker att personer som jobbar med den sortens yrke bör få en samtalskontakt på rutin som del av jobbet. Helst någon utomstående (från någon annan slags verksamhet om än liknande) som inte i övrigt är inblandad i jobbet eller arbetsgruppen.

Även om man inte är traumatiserad sedan tidigare så kan det ju bli jobbigt att höra om andra människors olycka, oavsett om det handlar om missbruk, fattigdom, svält, sjukdom, misshandel eller annat.