Varför blir man hemlös?

Puss fanns inget här i Halmstad då som kunde hjälpa oss. Jag gick personligen själv till soc efter som de hade övervak på oss men va säger gubbjäklen?
Har du inte vänner så länge? O vart e mamma? Hur ska jag veta det. Hon låg väl nerdrogad hos ngn som vanligt. O man vill inte tillbringa hela sin tid hos sina vänner under 1½ år. Känns inte okej. Visst det va okej för två av mina vänners föräldrar men fick de ngr pengar för det? Nope inte av soc o inte av mamma så då valde jag att gå till nästa o lika dant där sen vågade jag inte ens synas i skolan.

ekot det är ju hemskt.

Puss:
Vad jag vet . ingenting , men jag har svårt att tro på det du säger.
vad jobbar du med ?

vad är det du har svårt att tro på?

Eller , jag vet det jag ser och det jag hör och det jag läser .
Men någon fakta har jag ej.

om du frågar så kanske jag kan förklara...

Ekot; vad hemskt att höra om en 12åring som tvingas bli hemlös. Hoppas det fixat sig sen dess!

Puss: Är mer inne på Indianicas linje, just i och med att min kära mor jobbat på GBGs största psykiatriska kliniker sen jag var liten, och folk skrivs ut ganska ansvarslöst. Då är det schizofrena, manodepressiva, asbergers, autistiska, många väldigt svårbehandlade. Har även inom familjen schizofreni, ett rent skämt hur de mottagits och nej, det finns inga boendegarantier och vi har fått rycka in och vårda själva à la famiglia italiano om du fattar vad jag menar...kul...schizade morbrorn sover på soffan för att psykvården vägrar ge plats...

Jag har svårt att tro att ni hjälper alla människor eftersom det är ju allmänt kännt hur det gick för ett flertal av sveriges psyksjuka när sjukhusen lades ner. men vad jobbar du med?

jag jobbar som terapeut med svårt spykiskt sjuka.
jag jobbar på "mentalsjukhus".
jag är delaktig i in-och ut-skrivningar, i insatser i hemmet.
jag jobbar en del med missbruk och dubbeldiagnostik.
jag jobbar för en handikappförening.
jag jobbar med att arbeta för psykiskt sjukas rättingeter i samhället.
jag arbetar med rehabilitering och återhämtning.

vad du läser i tidningarna är en helt annan sak än verkligheten.

Puss: jo så va tyvärr den bittra sanningen om mitt liv. Efter att skolan gång på gång anmält att vi behövde bostad fick vi en bostad en bostadsrätt (tillfälligt) som va soc egna hus o där fick vi bo. När vi går in genom dörrarna har man inga höga krav med tanke på att man levt i en väska så länge men så här i efterhand fattar jag inte hur soc ens tyckte att vi skulle bö där. Det va blod över hela tapeterna o taket o köket o det va ingrott skit i hela huset tapeterna va totalt förstörda men fullt med brännmärken. Nej det va under all kritik men där bodde jag tills jag va femton o min mamma ville åka till afrika i tre månader o rädda elefanterna (daaaaaah). Då gick jag på ett skoldagehm för sådana som inte gått i skolan o bråkade mycket o det räddade mig. jag bad de ta mig ifrån min mamma men de gjorde allt för att jag skulle vilja stanna men jag va inte där när hon kom hem från afrika.