Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?

Halloj TS!
Tänkte berätta att jag jobbar som grunsutbildad ssk inom företagshälsovården, jobbar som mottagningssköterska så jag tar emot patienterna i receptionen/ sitter i telefonrådgivningen, asstisterar läkarna med prover och vid mindre operationer samt gör hälsokontroller (EKG, Spirometri, syn, hörsel, blodprover mm).
Trivs bra men känner att om jag kunde backa tiden så skulle jag inte blivit sjuksköterska... blev färdig januari 2010 och har sedan dess jobbat inom psykiatrin, med anorexi samt på vanlig vc. Trivs däremot väldigt bra där jag är nu men känner att jag gärna skulle göra ngt annat där man kan få en högre lön. Tjänar 27000 i mån.

Tänkte iaf tipsa dig om att söka jobb på vc el liknande så att du kan jobba 8-17 mån-fre el liknande medan du funderar på vad du vill göra längre fram. Även jag har funderat på dsk el barnvubben men funderar på att byta yrke helt. Min pappa driver ett eget företag och skulle gärna börja jobba med honom ist som säljare men vet inte hur det skall gå till praktiskt då jag inte har några sparade pengar som jag kan leva på innan jag hinner sätta mig in i jobbet och lyckas komma igång å sälja. (Ej butik). Suck... jag förstår din frustration men som sagt, se om du kan byta till ett 8-17 jobb nånstans så kommer det säkert iaf kännas liiite bättre. Stort lycka till! 

Hej!

När jag läste det du skrev lät det som något jag själv skrivit! Jag heter Alexandra och är 26 år. Bor i blekinge. Jag och min sambo har två barn på 23 månader och 3 månader. Jag känner EXAKT som du i det mesta du skrev! Vad ska man göra?! Jag är mammaledig för tillfället. Jag har varit sjuksköterska sedan juni 2010, men fått mina två barn efter det. Har du någon facebook så hade jag gärna haft kontakt. /Alexandra Karlsson :)

Jag tröttnade också rejällt på mina arbetstider, stressen och att sällan ens få lunchrast när jag jobbade på sjukhus. Ville inte släppa vårdyrket så jag läste vidare och jobbar nu som skolsköterska. Stressigt ibland men så mycket bättre. Kan styra min arbetstid själv, får alltid tid till raster och skönt att slippa allt tjafs vid storhelger om vem som ska jobba. Inga problem för min del att ta en dag flexledigt eller gå hem vid lunch. Man måste nog dock gilla administration och att planera sitt eget arbete. Det är ju ganska självständigt och passar inte alla men är ett tips...

Skolsköterska är lite av en dröm för mig men i vårt lilla landskap är det svårt att få jobb som det :(

Ja tyvärr är det ju så utanför storstäderna. Det börjar till och med bli lite svårt att få tjänst i större städer också, då många söker sig bort från sjukhusvärlden. Men många närmar sig pensionen som jobbar som skolsköterskor...

Jag håller verkligen med dig! En sjuksköterska (eller annan personalkategori) som inte trivs med sitt jobb och mår bra själv, ska absolut inte arbeta på psyk! Det kräver stabila och varma människor, som genuint BRYR SIG OM sina patienter, och är beredda att göra det där lilla extra för dem. Varje dag.

Känner man så, så bör man i alla fall välja en avdelning där patienterna har somatiska och behandlingsbara besvär, som de inte behöver ligga inne för så länge. En ortopedavdelning t.ex. - där patienterna kommer in för att opereras, och sedan endast stannar ett par dagar efteråt. För det mesta i grunden friska personer som bara haft otur och brutit något ben. De kan klara av en och annan trött, sur eller oengagerad syrra!

narkossjuksköterska!
Kul jobb, bättrer arbetstider än ex barnmorska, iva och ambulans ( där man också kan arbeta med sin an vubb) då de mesta av operationerna ligger på dagtid och ob tider görs bara det mest akuta.
ett år till att läsa och en stark efterfrågan för.
Op ssk samma sak  men jag är lite partisk och tycker anestesin är roligare :)
Op ssk är iofs enklare att få betald utbildning på många håll i lnadet

Hej
Hoppar gärna på i detta forum om det är okej... Är inte ssk men pluggar just nu till det. Ska troligtvis (om jag klarar mina spärrtentor, väntar på resultat) börja T3 till hösten. 
Jag sökte ssk-utbildningen i några år innan jag kom in. Jag var helt säker på att jag ville bli ssk! 

Jag har sen flera år tillbaka velat jobba inom akutsjukvården, framför allt ambulansen där jag även hade vfu i 4 veckor innan jag började ssk. Efter vfu'n så började jag känna att det kanske inte gjorde så mycket om jag inte kom in på ssk-programmet, det var inte hela världen liksom. Självklart så kom jag ju då in. Dock hade motivationen dalat en del. 

Redan efter T1 så började jag känna mig mer och mer osäker på om jag valt rätt. Jag var nära på att hoppa av innan T2, men efter att ha klarat en tenta som släpat efter så fick jag lite mer motivation och jag fortsatte. 

För det mesta tycker jag att det är väldigt roligt med allt vi lär och läser i skolan. Det är ju jättekul att kunna sätta pvk mm! Jag trivs även väldigt bra med mina klasskompisar, vi har verkligen skitkul tillsammans!
Dessutom säger alla som jag berättat det här för att "du kommer bli en toppen ssk, klart du ska fortsätta! Det kommer bara kännas tufft i början" osv.

Dock är jag väldigt osäker på om det är det här jag vill jobba med sen eller om jag gör det bara för att det är roligt just nu, för att det är bra o ha en univers-utb och för att "alla andra säger att jag ska göra det".  

Jag känner ju igen mig i mycket av det ni skriver. Jag har jobbat som USK i fyra år och även nu tar jag med mig saker o ting hem från jobbet "gjorde jag rätt? sa jag rätt saker?" osv. Jag kan vara väldigt osäker i mig själv och blir väldigt lätt stressad. Känner redan nu och har en riktigt stark känsla av att jag kommer känna så som Anonym (ssk ett år) och Lucy Pevensie 
skrev i sina inlägg.
När jag jobbade som USK inom hemsjukv ex så var det som att Lucy Pevensie citerat MIG: "Har ångest varje dag (är inne på tredje arbetesveckan) och gråter efter nästan varje arbetspass av frustration, trötthet och stress"

All press, allt ansvar och allt stress - jag mår nästan dåligt av o bara tänka på det! Dock gillar jag ju att jobba med människor och att göra nytta för folk....

Så nu sitter jag i alla fall här, fortfarande osäker på om jag gjort rätt. Ska jag fortsätta eller ska jag hoppa av...?! 

Osäker ssk-student.

Mitt råd till dig. Stoppa detta nu, så snart du bara kan. En sanning kan jag delge dig och det är att det kommer inte att bli bättre sedan, när du börjar jobba, som man som student ibland tänker tröstande tankar om. Visst var det roligt att få jobba självständigt men det är också först då som man har det fulla ansvaret själv. Och det är hejdlöst stort. Människoliv i dina händer, under stressade former, med dåliga arbetstider (de blir heller inte roligare när man väl börjar jobba på riktigt), otacksam arbetsgivare, krav på sig om att ställa upp och jobba extra i tid och otid samt en uppriktigt sagt usel lön med tanke på allt ansvar och de människoliv som du återigen har i dina händer.

Var glad att du kommit på redan nu att detta kanske inte är rätt.

Följ ditt hjärta. Dina fina klasskamrater kommer att ångra att de inte gick samma väg.

Tack för svar.
Det är just det, människoliv i mina händer, som jag inte riktigt vill ha. Inte under de omständigheterna som är just nu i alla fall. Känns jättetråkigt att det är de usla villkoren som gör att jag vill hoppa av, dvs otacksamma arbetsgivare, usel lön mm. Jag hoppas att jag inte kommer att ångra mig. 
Akutsjukvården är fortfarande en dröm jag har. Är halvvägs inne på det spåret redan men man kanske lyckas få jobb som USK på en akutmottagning en vacker dag... Det är säkert också stressigt, men man har i alla fall inte samma stora ansvar som en ssk, men man tjänar ungefär detsamma...