Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?

Ångestfylld - Du är inte ensam. Jag jobbade på vårdavd men bytte till mottagning för bättre arbetsmiljö, mindre stress etc. Men för mig blev det sämre med mer ansvar. Känns som att man går runt på nålar på jobbet och att all energi går åt där så man har ingen ork kvar när man kommer hem. Skulle så gärna helt vilja prova att byta bana men känner inte för att plugga igen, så vad kan man göra? Gå till jobbet med ont i magen :/

Hur länge har du jobbat på mottagningen? Jag är rädd att känna samma som du även på andra arbetsplatser. Har sån prestationsångest och väntar bara på att folk ska komma på hur värdelös jag är, om de inte redan går runt och tycker det i smyg. Jag har suttit nu och kollar platsannonserna men de enda jobben som finns är på sjukhuset. Jag får väl bara ta och rycka upp mig, men det är svårt. Har överhuvudtaget svårt att se det positiva i någonting just nu. 

Det är ju hemskt att det ska behöva vara så. Just nu känner jag att mitt självförtroende är i botten och ser inte hur en VC skulle vilja anställa mig. Jag VET att detta bara är mitt huvud som spökar med mig, men det är så det känns. När jag är på jobbet och det blir mer och mer att göra är det som att mitt huvud stängs av. Jag tittar på min att-göra-lista som bara växer och jag vet inte var jag ska börja. Ofta har jag stressat upp mig redan vid rapporten, eller kvällen innan, över det som ska göras. Det känns som att jag ALDRIG hinner göra allt det jag ska. Man ska lämna över till nästa pass, heter det. Men när de ifrågasätter varför man inte hunnit vissa saker gör det ju att man inte vill lämna över nästa gång och hellre hoppar över rasten då. Ja, jag hör själv hur negativ jag låter.

Jag tycker att du skall lugna dig lite och försöka bena upp din situation. Det låter inte som du mår strålande direkt och det kan ju bero på jobbet och annat med.

Jag tycker att du skall fundera på hur du egentligen mår. Har du alltid sådan här prestationsångest och dåligt självförtroende? Eller är det något som kommit relativt nyligen? Behöver du tala med någon? Behöver du gå ner i arbetstid? Gå till doktorn?

Jag tycker också att du skall ta ett samtal med din chef och berätta hur du känner och har det. Du kan vara säker på att dina kollegor också tycker det är jobbigt, och om du vill kan du ju prata lite med dem själv och sedan tala med chefen och undersöka vad hon/han kan göra för att förbättra situationen.

Jag tror att du bara skall ta ett djupt andetag och tänka att det inte är du som är konstig. För du verkar bara mänsklig.

Tack för din input, det betyder jättemycket.

Ja, jag har nog alltid haft prestationsångest. I skolan fick man ju sitt betyg som ett bevis på sin prestation. Där kände jag mig oftast nöjd med vad jag hade presterat. Sedan när jag skulle ut i arbetslivet började jag få problem. Jag kände mig väldigt osäker och utvecklade ångest över att gå till jobbet. Vid ett tillfälle bröt jag ihop, blev sjukskriven för depression och gick till en psykolog några gånger som sa att det hela mer verkade vara ångest. Jag sa upp mig från jobbet och mådde bättre, och då avslutades mina kontakter med psykologen.

Sedan dess har jag då utbildat mig till sjuksköterska och har jobbat i några år. Jag har alltid i perioder känt ångest inför att gå till jobbet. I början när man var ny kändes ångesten befogad. Senare handlade ångesten mer om ovissheten i att inte veta hur arbetsdagen skulle se ut, hur arbetsbördan skulle vara, och om det skulle dyka upp något som jag inte behärskar. Nu är jag ju ny på jobbet med allt vad det innebär, vilket jag antar har spätt på min ångest och stress.

Jag kan se att jag skulle behöva jobba med mig själv inom många områden. Men jag kan också se att jag jobbar i en miljö som inte är bra för mig. Så någonstans får jag nog ändå se till att hitta ett nytt jobb, det har jag insett de senaste dagarna. Jag vill inte arbeta som sjuksköterska, jag brinner inte för det tillräckligt mycket. 

Kanske behöver jag någon slags behandling. Jag har i alla fall berättat hur jag känner för min sambo nu, och han är väldigt stöttande men kan nog aldrig förstå hur jag kan känna så här.

Nej, din sambo kan kanske inte förstå helt, men det var nog bra att berätta för någon. Alltså, visst är det så att alla känner ångest, men onekligen är en del mer drabbade. Ångest är ju väldigt jobbigt, dock verkar ju din ligga runt jobbet och ditt känsla av självvärde. Jag tror att det kan vara bra att söka någon form av behandling, för din egen skull, för att må bättre och utvecklas vidare. Och för att slippa må dåligt innan jobbet.

Och, tyvärr är det ju ganska påfrestande att vara sjuksköterska. I bland tänker jag att vi är en kår av delvis kontrollfreakar och "duktiga" flickor som får bekräftelse av andra att vi duger. Och så arbetsmiljön och tempot på det, så är det ju i bland konstigt att vi orkar gå till jobbet alls???

Jag har ringt vårdcentralen idag. Fick prata med en väldigt gullig sjuksköterska. Tyvärr hade deras kuratorer fullt upp så man får själv ringa runt och hitta någon som har tid och sedan åter igen ringa till vc så att de kan skriva remiss. Hon skulle skicka hem en lista på alla kuratorer. Hon frågade om jag ville ha medicinsk behandling. Jag ska fundera och återkomma i så fall för en akuttid. Sitter på lunchen på jobb nu och mår inte toppen.

Vad bra att du har tagit tag i det. Det skall ju inte bara vara plågsamt att jobba. Jag tror och hoppas att det blir bättre för dig nu.

Problemet är ju att man sällan får den där bekräftelsen? Jag upplever i alla fall att man oftast får höra allt som man har gjort fel. Man får väl helt enkelt klappa sig själv på axeln...

Vill bara uppdatera mitt inlägg från i februari. Jag har sagt upp mig och går vid nyår. 1års erfarenhet. Det fick räcka. Ibland var det tjafs om vem som vart tvungen att stanna kvar när någon vart sjuk. Det kunde sluta i att några grät o så, då kände jag att nä, dags o dra härifrån. Hoppas skiten kollapsar.

Var jag tar vägen efter nyår vet jag inte. Känner mig som en fri fågel. Jag är fri att göra vad jag vill och jobba vart jag vill. Ödet får visa mig vägen.