Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?

Har läst genom hela tråden nu och jag hoppas någon vill bolla trots att tråden har några år på nacken ;)

Är sjuksköterska sedan snart 4,5 år, har varit på lite olika arbetsplatser (kirurgen, akuten, Norge, ÖNH). Har senaste året reflekterat o känt att jag nog egentligen inte trivs särskilt bra med yrket. Känner ingen ångest som ni andra beskrivit, har aldrig känt så eller att inte räcka till. Känner att jag år en duktig sjuksköterska men jag trivs inte med arbetstiderna o vill egentligen inte ha så mycket kontakt med patienter o anhöriga. Trivs bra med den administrativa biten av jobbet o senaste tiden har jag kommit fram att jag nog inte vill ha ansvar för människors liv o välmående.

Visst har man lärt sig otroligt mycket o jag tycker det är kul när "det verkligen gäller", när min kunskap sätts på prov o jag gör något som räddar liv. Men den biten är liksom inte allt.

Funderar på att söka utbildning fram över till medicinsk sekreterare, men hade såklart gärna sluppit att leva på 0 kr i 1,5 år (har bara en termin kvar hos CSN...). Har en liten tanke på op-ssk men känner egentligen att ingenting inom vården lockar eller låter kul :(

Hoppas någon av er vill berätta hur ni har det nu, om ni läst vidare eller bytt bana helt?

[quote=75793313][quote-nick]rödtott86 skrev 2015-09-23 19:42:51 följande:[/quote-nick]

Har läst genom hela tråden nu och jag hoppas någon vill bolla trots att tråden har några år på nacken ;)

Är sjuksköterska sedan snart 4,5 år, har varit på lite olika arbetsplatser (kirurgen, akuten, Norge, ÖNH). Har senaste året reflekterat o känt att jag nog egentligen inte trivs särskilt bra med yrket. Känner ingen ångest som ni andra beskrivit, har aldrig känt så eller att inte räcka till. Känner att jag år en duktig sjuksköterska men jag trivs inte med arbetstiderna o vill egentligen inte ha så mycket kontakt med patienter o anhöriga. Trivs bra med den administrativa biten av jobbet o senaste tiden har jag kommit fram att jag nog inte vill ha ansvar för människors liv o välmående.

Visst har man lärt sig otroligt mycket o jag tycker det är kul när "det verkligen gäller", när min kunskap sätts på prov o jag gör något som räddar liv. Men den biten är liksom inte allt.

Funderar på att söka utbildning fram över till medicinsk sekreterare, men hade såklart gärna sluppit att leva på 0 kr i 1,5 år (har bara en termin kvar hos CSN...). Har en liten tanke på op-ssk men känner egentligen att ingenting inom vården lockar eller låter kul :(

Hoppas någon av er vill berätta hur ni har det nu, om ni läst vidare eller bytt bana helt?

[/quot

Jag kom också dit men efter rätt många år som sjuksköterska och är spec. Ssk vilket var kul ett tag...men jag gillar inte Heller tiderna och det ofria strukturen. I dag jobbar jag administrativt inom vården med bland annat patient säkerhets frågor . Finns ju en hel del såna områden med utveckling, utbildning ( både i landstinget eller som Vård lärare )

Jobba som bemanningssyrra!! Jag jobbar bara kvällar och nätter. Aldrig mer några kväll-morgonpass! Jag lägger mitt schema hur jag vill. Vill jag vara ledig en vecka så är jag det. Jag vart utbränd efter 2 månader i landstinget, nu har jag jobbat via bemanningsföretag i 6 månader och mår kanon!

Men hur får man ett sånt jobb? Känns som alla ssk som blir flyttade till mer admin.tjänster (typ koordinator osv) är ssk som av kroppsliga skäl inte kan jobba vanligt längre, typ värk eller sånt. Vet på min gamla arbetsplats, där va op.planerare en tjänst som skulle utökas men hon som fick den fick den bara, ingen annan verkade kunna "söka". Och det känns så hinka tråkigt, att man inte tar till vara på vad folk är bra på o vill göra. (Menar inte att jag är bäst o alla andra inte kan, men det hoppas jag ni förstår hur jag menar.)

F

Fast det är ju själva yrket jag inte trivs med, inte min arbetsplats. Mår inte dåligt på jobbet utan mer less på mitt yrke.

Vad är det du jobbar med då? Kommun? På sjukhus?

Är snart framme vid examen och kollar runt på vad som finns att jobba med och olika anställningsformer?

Här lyser man ut dem så att alla i landstinget kan söka. Inga omplaceringsfalls tjänster på den enhet jag jobbar. Över 50 sökande då min kollega nu slutade o hennes tjänst lystes ut. Det chefen gick på var oss kollegors etfarenhe av de sökande. Folk vi mött i olika sammanhang som hållit sig framme

Kolla på er interna lediga jobb sida.

Sök kurser inom olika områden dom patientsäkerhet ledarskapsutbildningar o liknande

Vet att tråden är gammal men vill ändå svara. Själv ska jag påbörja termin 4 nu till augusti och kan berätta lite om mina erfarenheter. Har jobbat i ca 2 år inom vården och började som personlig assistent och hemtjänstpersonal för att senare jobba extra som uska på äldreboenden med demens inriktning.

Har samlat på mig en del erfarenheter redan nu och känner starkt i hela mig att geriatrik och avdelningsarbete inte är av minsta intresse, dels på grund av väldigt vårdtunga patienter och slitiga arbetstider. Lite märkligt förresten att en del i tråden reagerar på ovilja till obekväma arbetstider, det är ju så olika som vi människor reagerar och när jag kört skift så fungerar jag inte som människa på nåt plan, jag klarar helt enkelt inte av att få tillvaron att gå ihop då dygnen vänds. Andra är säkert bättre på att hantera detta.

Jag har tidigare studerat till ekonom och känner idag att det är helt främmande för egen del att arbeta så. Sittande med papper och dator 10 timmar varje dag. Jag skulle bli knäckt och få myrkrypningar.

Så jag har inte en sekund ångrat mitt studieval (som jag tidigare gjort gällande andra utbildningar) men har verkligen rannsakat mig själv och är idag 100 % säker på vilken väg jag ska välja efter grundutbildningen. Vill jobba på mottagning, vc eller hälsocenter av fler anledningar än arbetstiderna. Ska studera till Dsk! Jag tror att om man bara ger sig tid att tänka och släpper på prestigen (man kan bara göra sitt bästa som ssk) så löser det sig nog naturligt. Hade mer ångest och prestationskrav och blev för inkännande med patienter tidigare men det stjälpte snarare än hjälpte, nu har jag funnit en bättre balans i min roll.

Det blev långt svar nu men hade visst behov att skriva av mig lite.

(Gammal tråd men ändå aktuellt ämne)
I vårt yrke sliter vi och kämpar hårt. Har stort ansvar och måste kunna massor. Säkert likadant i alla yrken. Men viktigast är att man trivs, eller hur? Kanske att du som var osäker kan vikariera som vårdlärare ett tag?
Kontakta ett gymnasium som har vårdprogrammet och kolla om de kan ta in dig ett tag. 
Jag själv är sjuksköterska och har jobbat inom psykiatrin utomlands i några år, nu tillbaka i Stockholm och märker hur kämpigt det är.
Det är så lätt att "fastna" i ett yrke eller en avdelning. För att få upp lönen borde man byta arbetsplats när de söker folk till sommaren. Då är man i förhandlingsläge. Vi måste verkligen få upp lönerna! 
 

Man blir fan inte förvånad när man läser i denna tråd alltså. Det känns som väldigt lite vårdpersonal är nöjda med sitt jobb och går omkring och beklagar sig hela tiden. Använder "stress" som ursäkt för ett dåligt jobb eller underbemanning som ursäkt för bristande kompetens.

Sanningen är den att de allra flesta jobben innehåller saker och ting som man inte tycker om att göra men som måste göras. Det är ett jävla tjat bland de människor jag känner som jobbar inom vården hur mycket de har att göra osv. Men tror inte de har en jävla aning om hur LITE stress de faktiskt har på sig.

I mitt fält (IT) så är varje dag en kamp mot klockan och är inte alls ovanligt att jag jobbar över en normal arbetsvecka på 40h. Det är vanligt att man får jobba långt över detta för att ens överhuvudtaget hinna klart med ett projekt till deadline. Men inte fan sitter mina kollegor eller jag själv och beklagar mig över hur jävla tråkigt allting är.

Finns det något mer värdefullt jobb än att hjälpa andra människor? Förstår att det inte alltid är rolig sysselsättning men du lär hitta ytterst få jobb där man slipper göra saker som är tråkiga.