• Anonym (sjuksköterska)

    Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?

    Jag är 26 år, tvåbarnsmamma och utbildad till sjuksköterska vilket jag har jobbat som i 2 år. Jag har egentligen aldrig varit riktigt nöjd med mitt yrkesval, jag var inte ens speciellt glad den dagen jag tog examen. Så här i efterhand kan jag tänka att den egentliga anledningen till att det blev just ssk som jag läste till var att jag var nybliven mamma som precis tagit studenten och behövde att arbete. 

    Jag vet att jag inte jobbat särskilt länge, men jag är redan trött på det, speciellt på obekväma arbetstider, helger och helgdagar, och den ständiga stressen och känslan av att aldrig ha gjort riktigt tillräckligt.

    Jag har funderat på att plugga vidare till distrikssköterska, då ökar i alla fall möjligheterna till att få bättre arbetstider, men samtidigt är jag inte sugen på att läsa ytterligare drygt ett år för näst intill ingen löneökning. Är inte heller säkert på att det är rätt att lägga ytterligare tid på ett yrke som jag är såpass osäker på....

    Men VAD ska jag göra istället? Eller ska jag stanna kvar och fortsätta läsa till distriktssköterska? Jag hade bra betyg på gymnasiet och är inte främmande för att hoppa på en helt annan utbildning. Kanske finns det till och med något  där jag kan ha användning för den utbildning och kompetens jag har. 

    Vad jobbar DU med, och varför skulle du rekommendera just det yrket?  

  • Svar på tråden Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?
  • Eisa

    Jag blev distriktssköterska och lärare för sjuksköterskestudenter. Perfekt kombo. Studentkontakten är så himla kul och som dsk arbetar man (ofta) bra tider. Dock ska man INTE utbilda sig till dsk bara för att få bra tider (vlket jag upplever att många gör). Därför att:
    1. Det blir mer och mer kvällar och helger där också. Det ställs krav på ökad tillgänglighet på vårdcentraler och de tävlar i vem som har öppet längst på kvällen och flest helger.
    2. Man tar platsen för nån som faktiskt brinner för det.

    Spontant får jag känslan av att det är nåt annat du ska göra. Men vad vet jag

  • stikkem
    Ebba Caroline skrev 2012-04-21 16:31:22 följande:
    Jo, rtg-ssk finns som distansutbildning...
    Lank.
  • Ebba Caroline
    stikkem skrev 2012-04-21 17:14:23 följande:
    Lank.

    Men lite googling hittade jag denna http://www.ltu.se/edu/program/FVRSG
    Blanda INTE ihop min personlighet med min attityd. Min person - det är vem JAG är. Min attityd beror på vem DU är!
  • stikkem
    Anonym (Googla) skrev 2012-04-21 17:19:45 följande:
    Här finns en, finns kanske fler; www.ltu.se/edu/program/FVRSG
    Hoppsan. Det dar lat slappt. Hade varit ratt gott ha det sadar glidigt.

    Meningen ar val anda kunna rontga nar man kommer ut? Eller far man bara leg. nufofrtiden sa ar det learning by doing som galler, trycka vilt pa knapparna och hoppas pa det basta?
  • Ebba Caroline
    stikkem skrev 2012-04-21 17:27:55 följande:
    Hoppsan. Det dar lat slappt. Hade varit ratt gott ha det sadar glidigt.

    Meningen ar val anda kunna rontga nar man kommer ut? Eller far man bara leg. nufofrtiden sa ar det learning by doing som galler, trycka vilt pa knapparna och hoppas pa det basta?

    Tvivlar på att den är så speciellt slappt. Har läst vanlig ssk på distans (läser fortfarande) och det var då absolut inte slappt. 

    På distans har du föreläsningar via internet, mycket grupparbete och inlämningsarbeten.   
    Blanda INTE ihop min personlighet med min attityd. Min person - det är vem JAG är. Min attityd beror på vem DU är!
  • stikkem
    Ebba Caroline skrev 2012-04-21 17:30:27 följande:
    Tvivlar på att den är så speciellt slappt. Har läst vanlig ssk på distans (läser fortfarande) och det var då absolut inte slappt. 

    På distans har du föreläsningar via internet, mycket grupparbete och inlämningsarbeten.   
    Fast teorin ar lika viktig som praktiken. Du kan inte lara dig maskinerna och bildhanteringen pa distans.
  • Ebba Caroline
    stikkem skrev 2012-04-22 02:00:19 följande:
    Fast teorin ar lika viktig som praktiken. Du kan inte lara dig maskinerna och bildhanteringen pa distans.

    Även om du läser på distans så har man både teori och praktik. Utbildningen är samma utbildning bara det att föreläsningarna går via internet istället för i en föreläsningssal. Så visst kan man lära sig maksinerna och bildhantering även om man läser på distans. Ser inga problem med det. Man har ju praktik som alla andra. Eller trodde du att man inte hade praktik?
    Blanda INTE ihop min personlighet med min attityd. Min person - det är vem JAG är. Min attityd beror på vem DU är!
  • Lucy Pevensie

    Ts jag känner igen mig precis! Jag läste till ssk för att jag ville bli barnmorska. Kände under ssk utb att det här var nog inte riktigt för mig men tänkte att det gjorde ju inget för jag skulle ju bli barnmorska (ack så naivt).

    Arbetstiderna är hemska och jag visste eg. redan innan att jag inte mår alls bra av dem då jag jobbade på äldreboende innan jag började plugga men trodde att jag skulle kunna välja ett dagjobb när jag blev färdig (vilket skämt).

    Jobbade 1,5 år på en avdelning jag till slut ändå trivdes riktigt bra på (var en avdelning som ovanligt nog sällan lyckades fylla sina platser, hade kort vårdtid och relativt lättskötta patienter). Sedan flyttade vi och jag började med min vub till bm. Under tiden jobbade jag extra på en avdelning med samma inriktning som den jag jobbat på innan, men med fler patienter, betydligt större vårdtyngd och därmed längre vårdtider. Trivdes inte alls lika bra.

    På praktiken under vubben kände jag att mödravården var riktigt rolig men förlossningsvården var mest skrämmande.

    Så tog jag min examen i januari och nu står jag här, de enda jobb jag hade att välja på var avdelningen jag tyckte var för tuff och ett sommarvik på förlossningen. Valde det senare, vilket jag tror var ett misstag. Har ångest varje dag (är inne på tredje arbetesveckan) och gråter efter nästan varje arbetspass av frustration, trötthet och stress.

    Mitt stora problem är att jag tar allt personligt, vill göra ett perfekt jobb och ha tid till eftertanke och planering. Jag kan inte släppa jobbet när jag går hem utan tänker på det ständigt, undrar om/vad jag glömt/missat, går igenom olika händelser och funderar på om/hur jag skulle agerat annorlunda osv. Tror helt enkelt inte jag passar inom vården, mitt eget liv tar alldeles för mkt stryk.

    Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Nu har jag ju min långa utbildning avklarad och vill inte bara slänga bort den. Dessutom är jag fast nu fram till hösten. Vad jag ska göra sen vet jag inte riktigt. Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och inte ha så jäkla bråttom utan låta valet av jobb ta lite tid. Men det är ju inte riktigt ett alternativ...

  • Anonym (bytt karriär)
    Lucy Pevensie skrev 2012-04-23 08:55:31 följande:
    TEXT
    Alltså, sådär känner väl alla som har lite självinsikt. De flesta känner sig jättedåliga och som skojare på jobbet i början. Men det blir bättre!

    Dock tror jag att har man en tydlig känsla av "onda aningar", d v s  att du/ni känner att det inte är rätt grej ska man ta det på allvar. Gör någonting åt det NU i så fall!  Nu jobbar jag med något jag kombinerar min "gamla" karriär med och det känns jättebra!

    Ett annat tips kan vara att gå ner i tid och jobba kanske 60% och göra något annat resten av tiden. Ibland är det bara att vissa yrken inte går att mäkta med på heltid, men är roliga på deltid. 
Svar på tråden Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?