Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?

Åhh, alla mina sjuksköterskekollegor som har det så besvärligt där ute. Jag vet precis hur ni tänker och känner, tror jag. Fast för mig är sjuksköterskeyrket även lite som ett gift, jag gillar det. Och gillar det inte.

Det tog många år för mig innan jag kunde koppla av, känna mig säker, jobba på, ställa krav på chefen, säga i från, säga upp mig, byta jobb och söka tills jag hittade något som fungerade bra för mig. Det är svårt och jättetufft att ha stort ansvar som vi har, litet inflytande, liten lön och liten status. För visst tröstar mer pengar och uppskattning. Om inte annat kan man ha råd att gå ner i arbetstid, utan att bli totalt bankrutt.

Jag har varit på väg att byta karriär, men har kommit tillbaka till sjuksköterskeriet. Till er som är tveksamma och tycker avdelnings-arbetet stinker kan jag bara säga: BYT, för ja, avdelnings-arbetet är löjligt överbelastande. Man kan ju jobba sig gråtfärdig och empatilös och komma hem och skrika åt man och barn, alternativt om man inte har barn, sitta och stirra tomt framför sig och tillbringa resten av kvällen på toa för att magen pajar.

Så, vad jag vill rekommendera är att byta jobb. Någon gång måste sjukhusen fatta att det är löjligt att varje år låta nyfärdiga sjuksköterskor bemanna hela medicin- och kirurgiavdelningar och 12 månader senare är alla borta för jobbet är så tungt. Läs något annat, åk till Norge, jobba med dialys, psykiatri, mottagning eller något annat där man inte blir till ett vrak.

Lycka till alla, och jag tror att det kommer att bli värre innan det blir bättre, vilket ju faktiskt innebär att det någongång kommer att bli bättre.

Jo de flesta säger ju att såhär är det i början, och jag har ju gått igenom det som nyfärdig ssk också, men jag tycker faktiskt inte det är värt det.

Anledningen till att jag läste vidare såpass snabbt var att jag inte trivdes som ssk och tänkte att det skulle bli bättre som bm. Jag har dessutom aldrig velat jobba på förlossning, det var andra saker än det som lockade mig till bm. Så nu går jag och mår skit för ett jobb jag aldrig velat ha.

Ett resultat är att mitt äktenskap har tagit stryk. Även om min första arbetsplats var ganska lätt så föregicks den av pendling till min slutpraktik och enorm stress kring C-uppsatsen, sedan var det nog att behöva ta allt ansvar själv och finna mig tillrätta på en ny arbetsplats i en ny arbetsgrupp så första tiden som ssk var också väldigt jobbig om än inte såhär. Min man är mao lite trött på att ha behövt sköta i stort sett allt i hemmet och ha en fru som inte gör annat än fräser, gråter, skriker och sover de senaste 3 åren.

Jag tänker ju att jag ska försöka få ett MVC-jobb, för då får jag dessutom jobba mer med de delar av bm-yrket jag är intresserad av. Samtidigt inser jag att då kommer jag gå igenom ytterligare en sån här period, och risken är att även om det blir bättre så kommer jag aldrig riktigt trivas (för jag tror i ärlighetens namn att jag valt fel yrke).

Men är ju inte jättesugen på att börja plugga igen när jag precis pluggat klart och dessutom inte vet vad jag skulle göra istället... Gå ner i tid är inte aktuellt nu då det är ett sommarvik (som dessutom är på 75% än så länge och ska bli 100%, vill inte ens tänka på hur jag kommer må då när 75% är mer än jag mäktar med).

Hemskt att läsa att så många inte trivs samtidigt skönt att man inte är ensam om alla funderingar... Vad FAN ska jag bli...? Känns som enda alternativet är att börjag om från noll med något helt annat, men då får man ju även lämna lönen. Nu ligger jag på 30´000, inte så jättemånga jobb som ger det utan att jobba sig dit. Och jag orkar INTE sitta i skolbänken en massa år...

Jag är inte sjuksköterska som du, men jobbar i vården.
Är också trött på helger,kvällar, tidiga morgnar och nätter samt att bli utnyttjad.
Har jobbat många år som vikarie och har tappat stinget. Förutom att arbetsgivaren utnyttjar
dig så gör även ordinarie personal det.
Har försökt ta mig ur vårdsvängen på flera olika sätt. Det senaste rycket var att jag gick till arbets-
förmedlingen och det resulterade i att jag ska göra en personlighetstest som är mera avancerad.
Blev också erbjuden en utbildning som har med vård att göra, men handlar inte om att byta blöjor,
städa, duscha, servera mat, ta hand om disken, springa på larm, möta besvärliga anhöriga mm mm .
Din insändare är på något sätt en tröst, som vikarie har man mycket få att anförtro sig till.
Livsglädjen lyser med sin frånvaro en del dagar.
Lycka till!

Usch, jag förstår inte hur jag ska klara 4 månader till... är nu ledig ett par dagar och det enda jag kan känna är panik inför att jag snart måste gå tillbaka, kan inte njuta av att vara ledig. När det här vikariatet är över vill jag verkligen göra något annat (egentligen vill jag göra ngt annat redan nu)! Finns det inget administrativt man kan göra som sjuksköterska?

Du kan jobba på försäkringsbolag, vara säljare av sjukvårdsprodukter etc.

Hm, okej. Borde man inte kunna jobba som läkarsekreterare eller ngt sådant?

Vad är det man gör som sjuksköterska på ett försäkringsbolag?

Det kan jag inte tänka mig, det är ju en helt annan utbildning.

Känner också likadant, jag har bara jobbat ett år men visste redan under utbildningen att jag valt fel yrke. Känner mig ALLTID otillräcklig för patienterna. Jag är inte den sämsta sjuksköterskan men jag är långt ifrån den mest kompetenta... Första månaderna var man ju ny, men nu när ett år gått känner jag mig fortfarande inte bra, tycker knappt det går ett arbetspass utan att jag tycker jag kunde gjort lite extra eller gjort något annorlunda. Vill egentligen bara ha ett yrke där jag går dit och går hem igen utan att behöva fundera så mycket över vad jag kunde gjort annorlunda... Mitt drömjobb är nog att jobba i någon typ av butik, kundkontakt men inte behöva ha ansvar för andra människors liv till kass lön... (efter ett år har jag 200 kr mer än en nyutexaminerad). Just nu försöker min sambo och jag bli gravida och jag hoppas att jag under en kommande mammaledighet att jag kan få chans att byta yrke helt... Tänker inte läsa fler utbildningar och få mer studieskulder och tänker inte heller gräva ner mig ännu djupare i ett yrke som verkligen inte ger lön för mödan...

PS. vill gärna ha kontakt med andra som känner likadant!