Min 3 åring är smart för sin ålder!

ANTON, ANTON; du är min idol. Du får mig oftast att gapskratta.

Hej, min son nu 15 år var tidig med bokstäver. Vid ca 2-2.5 års ålder visade dagisfröken att han kunde läsa alla de andra barnens namn på deras klädlådor. (Eller så kände han igen ''bilden''av deras namn bara). Han ljudade
aldrig utan sa alltid rätt namn.
Så var det även när han läste högt ur en enkel bok, alltid, men kanske lite långsamt i början, så kom rätt ord fram utan ljudande.

En lite lustig sak var hur han började med siffror var när han vid ca 4 års ålder kunde rätt många heltals kvadrat eller dess kvadratrot !!!

Fattade inte hur han ens hade lärt sig detta då jag inte ens visat honom något i den vägen alls. Det visade sig att han själv hade lekt med en räknare som just hade dessa funktioner på 2 av knapparna. Så visst kunde han räkna från noll till hundra men också att kvadraten på 4=16 och att roten ur 25 var 5.
Lite lustigt när en pyttekille svänger sig med sådana begrepp. Vet inte ens vem som lärt honom att knapparna hette så.

Han har nu i 8an fortfarande rätt lätt för matte.  

Oj vad många verkar sura och avundsjuka i sina svar!

Barn som är intelligentare än genomsnittet har alltid fascinerat mig. Många vuxna verkar bli fascinerade och uppslukade av ovanligt söta och vackra barn, men jag blir uppslukad av de smarta. Kanske för att jag själv var lillgammal och smart för min ålder. Inte riktigt lika smart som de andra i tråden dock, jag var bara tvåspråkig som 3-åring, kunde läsa och skriva först som 4-åring, skrev och illustrerade min första "bok" som 6-åring och programmerade dataspel som 8-åring. ;)

Det jag märkt själv genom egna erfarenheter är dock att vissa vuxna nästan blir skrämda eller provocerade av smarta barn. Jag blev också "stoppad" i min utveckling för att klasskamraterna skulle komma ikapp.

Om du inte driver med oss så är det väl klart att alla föräldrar är stolta över sina barn. Alla har ju olika förutsättningar. Kul när de gör framsteg.

Kommer ihåg hur viktigt det tydligen var för alla mammorna i fruns mammagrupp att deras barn gick tidigt. Det spelar knappast någon roll efteråt om det inte är extremt sent så att något är galet.

Jag gick enl min mor när jag var 10 mån + en dag. Min brors son gick (han kröp aldrig) vid 7 månaders ålder. Detta var mycket jobbigt då han inte kunde ta för sig och han slog sig hårt om han var obevakad i en minut. Nu är vi alla inom det normala skulle jag tro. (man hoppas ju att man är normal iaf) 

För övrigt tycker jag att vi i Sverige borde bli bättre på att ta vara på barns talanger inte bara inom musik och idrott, utan också när de är duktiga på klassiska läsämnen i skolan som matematik, språk, historia o.s.v. Det känns som att det är så djupt rotat i den svenska kulturen att alla ska vara lika, alla ska bara vara godkända i våra klassiska skolämnen.

I länder som USA och Japan t.ex. tar man direkt tillvara på barnens talanger även inom vanliga skolämnen. På gott och ont kanske, men det tycker jag ändå att vi borde bli bättre på här också och inte stoppa upp barnets utveckling och intresse i ämnet bara för att de jämnåriga inte är lika duktiga.

Stolthet är den största känslan. Så synd att du inte verkar uppleva den själv. Jante är ful, vet du inte det?

Agree.

vad har intelligens med i vilken fart man utvecklas med att göra?

Jag är också stolt över min dotter. Hon är 3 år och 1 mån och kan det du beskriver ovan. Rabblandet (adresser, för-, mellan- och efternamn, alfabetet etc) lägger jag inte så stor vikt vid - det visar mest på minneskapacitet. Det tror jag alla barn i den åldern kan om de tränas. Men din dotter är troligtvis, liksom min, nyfiken och har därför snabbt fått pejl på detta.

Mest stolt är min dotter över toalettbestyren och påklädningen och liknande. Jag ser att hon mår bra av att kunna själv. Hon gillar också att kunna skriva och tjatar om att hon ska börja skolan efter sommaren. :)

Mest stolt är jag över att hon kan uttrycka sig så bra (konditionalis, tidsperspektiv etc) vilket gör att vi kan resonera med henne och hon med oss. Jag är också glad att hon utvecklats socialt så bra: hon kan sitta och koncentrera sig på pyssel och liknande lika länge som 5-åringarna i hennes grupp, att hon är omtänksam och ser til att alla får vara med, att hon visar på god empati och förmåga att tänka i flera led vilket gör att hon sällan sårar eller bråkar med kompisar. Motoriskt ligger hon också långt fram och är stark, vig och stadig.         

Jag tycker att det är skönt att hon ligger långt framme för att det vittnar om goda förutsättningar. Jag har dock ofta fått be om ursäkt eftersom föräldrar i lekparken etc ofta blir 'sura' över att upptäcka att flickan som de trodde var 4-5 år (hon är lång för sin ålder) faktiskt är 3 och därmed yngre än deras telning som inte kan prata, klättra, samspela etc på samma nivå.

Det är ju svårt att skriva ett sånt här inlägg utan att låta skrytig, men jag menar inte att låta överlägsen (om någon uppfattar mig så). Jag älskar min dotter och är stolt över allt det hon är - inte bara det som gör att hon är tidig. Jag är stolt över att hon är så busig, nyfiken, kärleksfull, påhittig, energisk, glad och mycket, mycket mer.       

Haha så typiskt att alla retar sig och ser det som påhopp på deras telningar när TS är stolt över sitt barn

Jag har inga egna barn så slipper känna mig aggro, men kan tänka mig att som förälder är man väl jättestolt när ens barn gör framsteg oavsett när de sker. Det är väl skitbra?! Vore värre om man inte brydde sig...!

Som 3-åring låg jag nog på ungefär samma nivå som TS barn. Kunde alfabetet redan som 2-åring men var nog 4-5 när jag lärde mig knyta skorna. Läser till läkare i dag och har aldrig haft svårt för mig i skolan.