Min 3 åring är smart för sin ålder!

Funderar över sannolikhetslära och det faktum att man kan skriva under nick och anonymt i en och samma tråd. Men det kanske är OT här?!

Beckah82:  Helt OT, men vilken fin bild du har!  Blir helt glad av att se den!

TS: Ja, vad ska man säga?   Jag har två barn.  Den äldsta har varit tidig med i princip allt, i ettan i skolan var han på treornas nivå.  Han är väldigt intelligent och bara glider fram i skolan.  Han läste svårlästa böcker medan hans jämnåriga kompisar hackade sig fram.
Min yngsta son är kanske mer "normal", han är inte tidig med något alls, men inom det normala.

Och vet du, jag är precis lika stolt över båda två!   Var precis lika stolt när minstingen lärde sig gå, även om det var ett par månader senare i ålder än den äldsta.  Lika stolt när han läst sig olika ord.  Det viktiga är att de utvecklas och lär sig, inte när de gör det.    Lillen är inte sen på något sätt, utan det är storebror som är tidig.  Men exakt lika stolt är jag över båda mina pojkar!

Vilket tjafs i den här tråden. Ingen vettig människa skulle väl önska att sitt barn var "överintelligent" med allt vad det innebär.

I småbarnsåldern så har det inte så stor betydelse om ett barn utvecklas tidigt med vissa saker och det påverkar inte nödvändigtvis hur de kommer att utvecklas längre fram så länge det inte finns direkt fysiska eller psykiska problem med i bilden.

Min farbror började inte tala förrän han var 4år, vilket är sent. Idag arbetar han inom ett karriäryrke där den verbala förmågan är oerhört viktig. En av mina vänners barn kunde tala och  läsa helt flytande vid 3års ålder men visade sig ha allvarliga problem som hindrar det barnet så mycket i livet.

Se ditt eget barn och vad det behöver i livet just nu och jämför inte allt med andra hela tiden är mitt råd till alla föräldrar, oavsett utvecklingsnivå.

Kul med ett barn som är tidigt! Det är förstås spännande som förälder när det går fort. Dock ett litet varningens ord. Jag har två barn. Första barnet var nästan som er treåring, förutom att hon inte var riktigt lika tidig med att släppa blöjan. Hon bajsade enbart på potta innan hon fyllde ett, men kissandet tog längre tid att få ordning på. Men annars var hon extremt tidig språkligt och hade både ordförråd och tankar som låg långt över jämnåriga kompisars och hon intresserade sig för siffror och bokstäver när dagiskompisarna kämpade med att sätta ihop tvåordsmeningar. Hon har så småningom visat sig ha en mycket ojämn begåvning och nu när hon går på mellanstadiet har hon fått diagnosen ADHD och tillbringar en del tid hos specialläraren, särskilt i ämnet matematik.

Hennes lillebror var sen med det mesta. Han lärde sig cykla trehjuling som en av de första på dagis och var bra på att öppna sådant som påstods vara barnsäkert, men i övrigt låg han efter. Han var så sen med att prata rent och med vissa grundläggande delar av ordförrådet att vi kopplade in logoped (på inrådan av BVC). Nu är han superduktig i matte. Hjälper sin storasyster med läxorna, trots att han är tre år yngre. Ritar och skriver långa avancerade historier och tillhör den lilla grupp i skolan som hela tiden får jobba med små sidoprojekt för att alls få några utmaningar.

Förutom att jag har två egna barn är jag lärare och undervisar på mellan- och högstadiet. Även där är min erfarenhet att barn utvecklas väldigt olika. En del går framåt i en jämn takt. Andra tar plötsliga skutt och ligger stilla däremellan. Bäst i klassen i årskurs fem kan vara medelmåttig i åttan. Den som knappt ens klarar sexan kan gå ut grundskolan med toppbetyg och gå vidare till framgångsrika studier vid prestigefyllda och krävande utbildningar. Så njut av allt det spännande som händer just nu, men ta inte för givet att det alltid kommer att vara så! Och faktum är att man som mamma blir minst lika stolt när man ser hur barnet som får kämpa med allt till slut bli godkänd på provet eller vad det nu är.

Min 3 åring är inte smartare än andra 3 åringar men hon spelar basket med 6 åringar osv och är naturbegåvning. Spelar själv basket i damligan...