Mattebegåvad ettagluttare

Nej, det är matten som står ut exceptionellt. Eller ja, de naturvetenskapliga ämnena, kanske, han har även ett särintresse för kemi och fysik, men kunskaperna är inte lika uttalade där, även om vi märker en talang för den typen av fakta och tänkande.

Han kanske kan ägna mer tid i skolan åt engelska och SO, t ex. 

Jo, det kan han såklart, men vi vill ju inte att han ska bli uttråkad av matten heller. Om han skulle få läxor på den nivå storebror haft nu i ettan, då kommer han stora tråkdöden dö och kanske tappa sugen även på andra områden. Så var det för mig i skolan och jag vill gärna ha lite strategier för att han ska slippa den biten.

Jag tycker att man ska tänka på matten i 2 delar. Dels finns den bit där eleven kan arbeta själv, den rent mekaniska biten. Där lär man sig plus, minus, gånger och annat. Den andra biten är mer komplicerad. Där finns problemlösning och att lära sig "prata" matte och förklara hur man tänker. Om man är ensam på sin nivå i klassen så kan läraren ändå fixa den första delen. Det är enkelt att ge elever uppgifter som eleven "bara" löser och sedan får rättat. Den andra delen är svårare. Där behöver eleven andra elever på samma nivå, eftersom läraren omöjligt kan finnas där för den starka eleven hela tiden. Tro mig, läraren kommer att ha fullt upp med de elever som inte klarar målen. Därför är det en fördel för eleven om det finns flera elever på ungefär samma nivå i klassen, och enligt Skolverkets skrift "Planera och genomföra undervisning" så SKA läraren vid planeringen av grupper och undervisningssätt se till att eleven inte hindras att nå högsta möjliga betyg. I min mening betyder det att elever på samma nivå ska placeras i samma grupp/klass och tillåtas samarbeta. Detta är dock svårt att uppnå, eftersom skolor tenderar att splitta de duktiga eleverna i olika klasser. Varför? Antagligen för att de duktiga ska dra upp de svagare, och det får inte vara enbart svaga elever i en klass samtidigt som det finns flera starka i de andra. Men detta synsätt ÄR negativt för de starka eleverna eftersom den andra delen av matten då blir lidande. Lycka till i samtalen med skolan! Vi har kämpat för vår son under flera års tid och får mycket lite gehör för våra synpunkter. Tiden är kanske inte mogen ännu för att se till de duktiga eleverna och deras behov, dessvärre. 

Det ska du göra tycker jag! Nu är förvisso skollag och läroplanen nya, men tidigare har ganska många 'matematiksvaga' barn 'slunkit igenom' obemärkta' och inte upptäckts förrän på högstadiet, eller numera möjligen på NP i år 5. Ju förr man ge dessa barn bra hjälp, desto bättre! Sedan är ju verkligheten som den är och tyvärr behöver man som förälder både ligga på för att barnet ska få optimal hjälp och förmodligen även vara beredd att bidra med egna insatser eftersom resurserna ofta är för små i skolan idag.

Viktigt är samtidigt att veta att ett barn med (i) matematiksvårigheter till viss del kan bli stjälpta av felaktig hjälp :/ Att tex börja med uppställningsalgoritmer med minnessiffror (för tidigt) kan hämma utvecklingen av taluppfattningen. Att säga 'när du multiplicerar med hundra ska du flytta decimaltecknet två steg är en klassiker, som förutom att det är en ren felaktighet att säga dessutom *i längden* är en tämligen värdelös minnesregel för en dyslektiker, och inget de kan bygga vidare på om de inte har förstått själva operationen som multiplikationen innebar.

Många uppgifter i många matteböcker är sedan rent ut sagt dåliga uppgifter och visar det sig att några av mina egna barn får matematiksvårigheter så kommer jag (förhoppningsvis i samarbete med deras lärare..) gå hårt fram med svarta tuschpennan och istället komplettera med annat material... Har de inga svårigheter så klarar de sig oavsett läromedel och lärare (men jag kommer nog inte kunna låta bli att peta i upplägget ändå..).

Här kommer ett sommarlovstips till 8-åringen; http://ncm.gu.se/media/stravorna/3/a/3A_tiokamraterpahog.pdf 'Tiokamrater på hög'
Brukar gillas! (NCMs 'Strävorna 11' rekommenderas annars överlag!)

Jag menade flytta bak förstås! (och det var inte den felaktigheten jag syftade på!)

Lägger tråden bland favoriterna! Har också en nybliven 7-åring med stort matteintresse

Och nu såg jag att jag inte hade skrivit ordet 'fram' som jag trodde, så jag hade inte behövt rätta mig själv. Dags att gå o lägga sig kanske? :) Men innan jag går och lägger mig så sticker jag ut hakan och gör i parentesen ovan tillägget 'eller överhuvudtaget'

Godnatt! 

Gaytjej: Tusen tack för tipset om talkamraterna! Ska ägna kvällen åt att läsa på lite om detta och se vad vi kan hitta på till terminsstarten. Vi har ju uppmärksammat hans svårigheter med plus och minus i huvudet på utvecklingssamtalen, men det är inte förrän de senaste veckorna det slagit mig att han ju faktiskt beter sig precis som mig. Tyvärr gick matten i stöpet för mig helt pga detta. Det är synd, eftersom jag är mycket stark i min matematisk-logiska förmåga annars. Det är just automatiken med huvudräkning och "räkneknep" som inte klickar.

Jag hoppas det löser sig, jag räknade själv femmans matte i tvåan utan problem och min son verkar ha fått mitt mattesinne. Han börjar 6-års i höst och har mest bara suckat åt syrrans matteläxa i ettan som är alldeles för lätt (det tycker ju iofs hon också).

Jag tycker det är mest fränt att se hur han bara vet, men inte hur och hoppas han får verktyg i skolan att hänga med hela vägen själv. T ex räknade han blixtsnabbt ut att 49+49 var 98 och jag är rätt säker på att han räknat 50+50 -2 men det är inget han kan förklara. Han bara vet men däremot fixar han inte 38+38 för han kan inte lika enkelt tänka runt det och då har han ännu inte verktygen för att räkna det i huvudet. På samma sätt så sa dottern att 14+14 var 28 och 15+15 var 30 och då sa han utan att blinka vad 16+16, 17+17, 18+18, 19+19 och 20+20 var och det är heller inget han räknat ut (för då hade det tagit lite tid) utan jag tror han förstod att han skulle öka med 2 hela tiden men det är heller inget han kan förklara och jag är likadan. Jag får ofta upp ett svar i huvudet som jag vet är rätt men sen måste jag räkna ordentligt för lista ut hur jag kom fram till det.

Så jag hoppas och tror att han får räkna med sådant han tycker är kul i skolan men ändå får verktygen för att förstå från grunden vad han gör och sen räknar jag nog med att stimulera rätt mycket hemma också. Jag kan ju matte själv och har väl läst det mesta fram tills matten börjar gå mot filosofi så jag borde kunna hålla hans intresse uppe.