Mattebegåvad ettagluttare

Ditt inlägg är väldigt intressant. Är själv utbildad mattelärare. Undervisade senaste på komvux med vuxna som ligger kvar på grundskolenivå och deras största problem enligt mig är att de saknar taluppfattning. Allting ska konkretiseras så de förstår, precis som du skriver att man måste fråga hur många kvartar det får plats i 3 hela.
Har Ni inte sett föreläsningen av kilborn som tar upp just detta med svenska elevers taluppfattning på ur.se tycker jag ni ska se den: 
www.ur.se/Produkter/161032-UR-Samtiden-Underbar-matematik-Brak-decimaler-och-procent

Tyvärr tror jag risken är stor att en lågstadielärare inte själv har superkoll på primtal och roten ur om inte just den läraren råkar vara specialintresserad. Det är väl inget de har användning för annars?

Visst kan man nog få viss individanpassning i form av läroboken för ett par klasser högre eller extra stenciler, men när glappet är så stort är jag tveksam om läraren klarar det.

Ett lågstadielärare måste ju själv ha gått ut grundskolan och ha läst minst matte A i gymnasiet. Alltså borde den matematik som en sjuåring (inkl de överbegåvade) håller på med inte vålla något problem. Men visst är det ett problem att många som undervisar matematik på lågstadiet inte är utbildade mattelärare. För att få undervisa matematik på lågstadiet ska man ha läst minst 30hp i ämnet matematik.

I nuläget kan ju vilken utbildad lågstadielärare som helst undervisa i matte, och hur matten på lärarutbildningen såg ut för länge sedan vet inte jag. 

Man behöver knappast kunna ett skit om primtal eller roten ur för att bli godkänd i Matte A

Jag har påtalat för sonens fröken på utvecklingssamtalen att vi vill att han får svårare matteläxor och vi har även skrivit på matteläxorna han har fått att vi vill att han ska få svårare och inget händer.
När han fick hem första läxan var det typ 2-1 och då hade vi redan övat in flera gångertabeller och var även inne på division här hemma med honom...

Vi gör istället egna "läxor" åt honom här hemma så han får lite att "bita i". Vet inte om frökens inte ger honom svårare uppgifter för att han är disträ och ofokuserad i skolan så det tar för lång tid för honom att göra uppgifter på lektionerna. Här hemma där han inte blir störd/distraherad fungerar det utmärkt. Eller så tar det tid för honom för att han blir ofokuserad eftersom det är för lätt.

Jag funderar också hur de ska klara av att hålla sonens intresse vid liv. Han är 6 år och ska börja i förskolaklass. Många saker behöver han, då han behöver övar på att skriva siffror osv. Själv tänkandet och räknandet har han dock kommit bra mycket längre med. Dottern som ska börja fyran och tillhör de bästa i klassen i matte hänger inte med sonen. Hennes kompisar bara tittar och undrar hur han gör, så är det för de flesta vuxna också.

Det är intressant att lyssna på sonen när han liksom diskuterar sig fram och vill ha lite medhåll när han räknar. 1 minut tog det för honom att tänka ut hur många sekunder det går på 4 timmar. Och då är det ett funderande och så vill han ha medhåll från mig.

F: 6 minuter har 360 sekunder. Man får in 10 stycken 6 minuter på en timme, mamma då måste det väl gå 3600 sekunder på en timme?

M: Ja, det går 3600 sekunder på en timme.

F: 4 stycken 3000, det måste väl bli 12000. Blir det det mamma?

M: Ja, 4 gånger 3000 är 12000.

F: 4 stycken 600 blir det 2400? Mamma är 4 stycken 600 2400?

M: Ja det blir 2400.

F: Då måste det gå 14400 sekunder på 4 timmar.     

Varje dag föundras jag över saker han räknar ut, många gånger ffår man tänka lite själv innan man svarar. Han gillar att gå mellan minuter och sekunder just nu, plus att det gär väntningen på bussen till ett tidsfördriv som går snabbare. Helt plötsligt kommer han och säger att 17 minuter behöver man för att bli över 1000. OCh jag måste erkänna att jag fick räkna ut det i huvudet innan jag kunde svara honom. Att räkna om minuter och sekunder går ögonblickligt för honom. Det spelar liksom ingen roll om det skulle vara 56 minuter eller 9 minuter som han räknar med. Just nu försöker jag inte göra mer för honom. Vardagsmatte för vara nog, att gå in på samband och hur saker är uppbyggda vet jag inte om han ksulle ha någon glädje utav i dagsläget. Han är redan så mycket längre än de andra som han kommer gå med. Han skulle vara före de i femman också, då de fyra räknesätten klarar han galant.    De som vi känner som ska gå i femman blir lätt uträknade av sonen och de förstår inte hur han kan klara av sakerna.     

Din son är duktig på just "räknande" men matematik är så  mycket mer än bara räknande. Han är väldigt duktig på att räkna i huvudet och jag hoppas han får en lärare som är bra på matematik och som kan lära honom mer avancerad matematik tidigt då han har goda förutsättningar. Förhoppningsvis får han läsa matematik med de årskurser som går över honom.
Det jag menar är att just "räknande" bara är en del av matematiken, andra områden är exempelvis problemlösning, geometri, mätning, algebra.

www.prim.su.se/matematik/amnesprov_3_tidigare.html

Kolla om han redan nu klarar av nat prov i åk 3.

Mitt råd är enkelt: flytta till Singapore.
Om det är svårt, kör Singapore Maths hemma (www.sgbox.com).

Det är väldigt dålig nivå i svenska skolan allmänt, men just på matte är det  extremt.
Har du bläddrat igenom Safari matteböcker?

Man lär sig att räkna multiplikationer enbart genom additioner, divisioner genom substraktioner.

Nivån i slutet av nian mostvarar fyran i Singapore.

Som en lärare sa din son kommer att må dåligt att inte kunna tänka själv. Det får man inte göra i Sverige utan man måste alltid jobba i grupp. Det är bevisat att man blir dummare av att jobba i grupp.
Det är tyvärr det som väntar din son om du inte tar drastiska beslut.