Mattebegåvad ettagluttare

cosinus: Min grabb har full koll på metoderna för att plussa ihop större tal. Vad skönt för dig att du läst matte, då har du iaf lite på fötterna, själv har jag i princip inget utan jag får förlita mig på min man (disputerad biolog och halv civ ing) och vår gemensamma vän (som ska bli inneboende hos oss i slutet av sommaren). Jag kan entusiasmera och förklara sammanhang på "låg" nivå, som primtal, ekvationer och sånt, men kommer det till mer avancerade uträkningar är jag lost...

Jag ska börja förklara mer matte för honom i höst när han börjar 6-års men jag har tyckt det varit så intressant att se hur han utvecklas bara av sig själv samt att jag inte velat köra om storasyster riktigt än så jag har legat lågt. Men jag tror han skulle kunna förstå väldigt mycket då allt liksom bara faller sig naturligt.

Fröken i sexårs hos oss sa iaf att det inte skulle vara några problem att individnappasa på 6-års så han får lite mer utmaningar där för boken de har i 6-års är ju på tok för lätt och förmodligen även den för ettan även om han säkert kan tänka sig att räkna igenom den bara för att. Jag tycker iaf vår skola verkar bra, hoppas det visa sig stämma (och det är en helt vanlig kommunal skola så inget special)

Intressant det du skriver om din son! Min förhoppning är också att han får verktyg som utvecklar sitt sätt att tänka. Det finns dock en risk för att verktygen skolan kommer att presentera istället kommer att hämma det. Kanske inte på din son, om han har kommit så långt redan - men var uppmärksam...

Jag gjorde en gång en undersökning i en år 7-grupp där en av uppgifterna de skulle lösa var 999 + 999 (och där jag försökte uppmuntra dem till att redovisa hur de tänkte). Endast en elev (av 26) tänkte som din son troligen gjorde i ett exemplet ovan, dvs gjorde ett överslag och tog bort.

Övriga elever ställde upp i algoritmer. De flesta räknade talsorter 900+900, 90+90 och 9+9. Några räknade med uppställning och minnessiffror; 9+9= 18, 8 där nere och 1 i minnet. 1+9+8 osv osv. De flesta fick rätt svar, men inte de mattesvaga för de rörde ihop det i slutändan.

Eleven som kunde tänka 'utanför lådan' och gjorde överslaget till 1000+1000 är en klipsk kille som enligt uppgift sovit sig igenom hela mellanstadiet (han sov sig sedan igenom högstadiet också, hehe) och *haka sticks ut igen* jag tror därmed att han klarade sig ifrån att bli 'hjärntvättad' i mångt och mycket.

En del lärare är bra på att låta eleverna tänka högt och prata om fördelar och nackdelar med olika huvudräkningsstrategier utifrån uppgiftens karaktär. Tyvärr blir de motarbetade av läroböckerna som sällan låter uppgiften välja strategi, utan de presenterar en strategi som man sedan utan eftertanke förväntas applicera överallt... Eller så presenterar de ngn fiffig strategi, men matar sedan ändå huvudsakligen på med tråkuppgifter á la 5678 + 347 som inte lockar till någonting (mer än att foga sig i algoritmerna, ta fram mobilräknaren eller drömma sig bort).

En annan gång intervjuvade jag ett gäng år 4 respektive 6-elever som bl a fick ett problem med kakor och påsar att lösa - hur många påsar behövs till 50 kakor om det ska ligga 6 i varje påse? ALLA år 4 elever löste uppgiften galant, på många olika sätt (åt upp överblivna kakor osv). INGEN av år 6-eleverna löste det. Varför? Jo, de hade just lärt jobbat med kort division men eftersom 6 inte får plats i 5 och det sedan inte gick jämnt ut så fastnade de...

Och inte många av mina år 8-elever kunde räkna ut 3/0,25, men nästan alla hade rätt när jag frågade hur många 0,25:or det behövs för att bygga upp en 3:a...

Oj, långt blev det. Ville ju mest komma fram till det jag redan har sagt - man kan stjälpa utvecklingen av taluppfattningen genom att hjälpa fel (och ojoj, så fel det hjälps runt om i våra skolor).

Gaytjej: intressant det du skriver. Jag undervisar i matematik på gy och jag märker ofta att eleverna inte har med sig bra verktyg eller lösningsstrategier från grundskolan. Min erfarenhet är att det ofta beror på att eleverna har fått sitta mycket själva och räkna sida upp och sida ner. Ofta utvecklar eleverna egna lösningsstrategier och visst kan de komma långt med det men förr eller senare tar det stopp. Jag försöker ge eleverna bra verktyg redan när jag träffar dem i åk 1 på gy men många är ovilliga att ta till sig det. De är så insnöade på att göra som de alltid gjort och tycker det är jobbigt att lära sig "ett nytt sätt". Ett klassiskt ex är hur man löser ekvationer. Många elever prövar sig fram vilket inte funkar i längden. Sen upplever jag precis som du skriver att många har problem med division och bråk men även multiplikationer som tex 0,5*0,5. Vet inte hur många ggr jag har fått svaret att det ska bli 2,5... De nya matematikkurserna på gy kräver mer eller mindre att eleverna kan grundläggande räknefärdigheter när de börjar (framförallt på de högskoleförb. prog.) eftersom det är en rejäl kunskapshöjning jämfört med innan.
Ursäkta TS, detta blev kanske OT.

Det är de begåvade eleverna som ofta får sitta själva för "de klarar det så bra själva". De får LTG-uppgifter (Låt tiden gå). Trist! 

Skulle vara givande med ett större utbyte mellan stadierna på grund och sedan gy tycker jag, för det glappar ju rätt bra i övergångarna och sedan har vi inte samma syn på vad som ska prioriteras och vad som är bra verktyg och bra träning, även om läroplanerna bygger på varandra (fast er gamla tyckte jag nog aldrig riktigt byggde på vår gamla? Har inte kollat Gy11, men har fått för mig att kraven har hårdnat ytterligare, stämmer det?)

Gillar den här: :)

 

Talar du utifrån egen erfarenhet eller är du också lärare?

Så ser det inte ut på vår skola iaf. Vi jobbar rätt bra med de elever som har lättare för matten tycker jag! Alla våra elever räknar samma områden (i alla fall i år 7 och 8), men vi har flera olika arbetsscheman och dessutom görs individuella justeringar på dessa. Sedan jobbar vi alltifrån att de sitter själva till att vi jobbar i helklass.

Både lärare och förälder till ett mattebegåvat barn. Dock ej mattelärare, men jag jobbar ju på en skola och vet hur det ser ut. 

Tråkigt att ni har det som ni har det på er skola =/

Hos oss kämpar vi med att försöka tillgodose allas behov, trots knappa resurser, och som ett led i det har vi faktiskt gjort det inpolitiskt korrekta och nivågrupperat matten. Nivågruppering i matte har inget stöd i forskningen (iaf inte i den jag har tagit del av) i form av bättre resultat, men för oss har det ändå fått några positiva effekter tycker vi. T ex så är det lättare för läraren att individanpassa när gruppen i alla fall är något mer homogen och både vi och eleverna upplever att alla har en chans att få komma fram. Nästan alla 'mattesvagare' deltar aktivt helgruppsdiskussioner nu och man kan låta deras funderingar ta upp lång tid, utan att det sitter ett annat gäng och tar över, går för fort fram eller börja tänka på annat. Och för de som vill spänna bågen lite extra i matten så finns nu en tydligare plats. 

Vi har dock upplevt en grupp som förlorat något på vår nivågruppering och de är 'mellangänget'. Även om placeringarna i grupperna är helt flytande så har vi inte fått så många kliv uppåt som vi hade hoppats på och vi har anat oss till att några i mellangruppen presterar lite mindre. Därför har vi nu provat att ha två typer av grupper. En grupp med två undervisande lärare och möjligheten att få mer hjälp med grunderna finns, och sedan tre grupper för resten av eleverna med en lärare/grupp. I dessa grupper så försöker vi sedan mata på med utmaningar där vi försöker få med även de som är lite mer osäkra. Vet inte vad utvärderingen av detta visade, gick på f-ledighet innan läsåret var till ända.

Tycker för övrigt inte att man bör se på matten i två delar som du föreslår. Men många jobbar just så med en indelning i ensamräkning och problemlösning i grupp, och då blir det lätt så som jag har beskrivit i exempel i inlägg ovan. Även "räkningen" borde behandlas så så många jobbar med problemlösningen - diskutera strategier och sätt att redovisa, motivera val av verktyg osv. Sedan finns det förstås mkt man kan göra själv och många elever vill också sitta själv, med så väl problemlösning som verktygsslipning!

 

(syftade på tidigare inlägg, och menade även din sons skola)