Alltså, detta gör mig så upprörd! Att västerländska par åker till Indien och köper en kvinna som ska bära fram ett barn. Nyligen dog en indisk surrogatmamma och två indiska barn blev moderlösa. Det västerländska paret fick dock "sin" bebis. Modern slavhandel tycker jag att det är. Vad tycker du?
The Guardian har skrivit om händelsen:
www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/jun/05/india-surrogates-impoverished-die
För er som är intresserade av att sätta er in i ämnet kan jag rekommendera boken "Den röda marknaden: bland organförmedlare, skelettjuvar och blodfarmare i kroppshandelns undre värld" av Scott Carney. Han har i många år bott i Indien och beskriver hur en marknad växt fram där fattiga människor får agera leverantörer av vävnader och kroppsdelar, bl a livmödrar.
Jag är inte så insatt i surrogatfrågan men tycker ändå att svenska kvinnors aggression mot det hela är överdriven och tramsig. Tror ni verkligen att jobbet som surrogatmamma är ett dåligt, undebetalt och slitsamt jobb jämfört med de andra "arbeten" som fattiga indiskor utför? Att vara gravid i nio månader och föda ett barn är det verkligen så hemskt jämförelsevis med att prostituera sig, slava runt på gatan och försöka sälja krimskrams, jobba 24 timmar om dygnet i ett restaurangkök mm.
Dessutom: jag känner flera kvinnor (inte fattiga utan utbildade medelklasskvinnor) i Sverige som uttryckt att det absolut skulle ställa upp som surrogatmödrar för att hjälpa andra par om det hade varit lagligt i Sverige och om de hade fått ekonomisk ersättning som täcker ev sjukfrånvaro från jobbet vid illamående, foglossning och återhämtning efter förlossning för det. Så, så förfärligt vidrigt, hemskt och förnedrande tror jag inte att många tycker att surrogatmödrajobbet är.
Om det var lagligt i Sverige och om jag hade haft lätt att bli gravid hade jag kunnat tänka mig att ställa upp som surrogatmamma om någon nära mig behövde det. Jag hade dock haft svårt för att donera mina ägg.
Seriösa kliniker i Indien erbjuder visst förstklassig vård för surrogatmamman.
Seriösa kliniker sätter in max tre ägg, inte fler som nämns ovan. Och du kan själv välja att de bara ska sätta in ett.
Man får bara anlita seriösa kliniker i Indien om man inte själv kan få barn.
Kvinnorna hålls inte inlåsta utan man hyr en lägenhet till dem i närheten av kliniken om de inte vill bo hemma. De får väldigt bra vård. Bättre kontroller än i Sverige.
De tvingas inte till kejsarsnitt men får däremot frivilligt välja om de vill ha kejsarsnitt.
De kastas inte ut på gatan så fort de har fött barn utan får ordentlig eftervård.
Visst är betalningen snevriden, surrogatmamman får ca 5 årslöner medan kliniken får väldigt mycket mer beroende på hur många försök som krävs.
Kostnaden i Indien 300 tkr - 500 tkr beroende på om donerade ägg krävs och hur många försök som krävs. Denna kostnad garanterar inte att försöken ska lyckas så det kan bli ännu dyrare. I USA är lägst kostnaden ca 1 mkr.
Jag är lycklig över att tillslut ha blivit gravid själv men surrogatmödraskap hade kunnat vara ett alternativ för mig därav att jag satt mig in i frågan. Har förstått att många i denna tråd därmed klassificeras mig som en otroligt ond och egoistisk människa och att barn inte är en rättighet. Lätt att säga när man kan få barn.
Jag har som sagt nu äntligen blivit gravid efter 4 års kämpande och 4 missfall bakom mig. Är i vecka 32 och håller tummarna. Jag är dock väldigt tacksam över att denna möjlighet finns framförallt för dem som av olika anledning inte får adoptera.
Barn är ingen rättighet men mitt liv har känts väldigt tomt under de åren jag kämpat. Så får mig kommer det garanterat att kännas som att ett stort tomrum fylls och jag får möjlighet att bli lycklig. För det har jag inte varit under alla år av missfall.