Midsommargänget III

Svar fraga om det visar sig att risken är stor. Eller, da blir det ju fvp för var del men om det DA skulle visa sig att barnet har kromosomfel sa vej jag nog ända inte vad jag skulle göra. Men precis som Timisen skrev sa är man ju ialla fall förberedd om man bestämmer sig för att behalla det. Hoppas jag slipper fundera sa mycker pa det efter idag.

bra resonemang ni har. tackar o bugar. jag känner mig ung (är 33, blir 34 i ar), vi känner inte till nagra handikapp el. dyl. i vara familjer och har bestämt oss för att vi vill ha det här barnet - det är en del av oss och ett barn med downs är ocksa välkommet. sedan kan jag ju ärligt talat ifragasätta mig själv när jag skriver sa om jag skulle se pa det likadant om sisadär 1 ar... chansen är ju ända relativt liten, sa som jkag läste i en bok, även om chansen skulle vara 1 av 10, sa bör man vända pa det, chansen att det inte är fel är 9 av 10, det later ju onekligen bättre. Naväl, far se om ULet nästa vecka ger tecken pa att nagot skulle kunna vara fel, da kan vi tydligen fortfarande ta beslut hur vi gör!
jobbigt med alla dessa beslut man maste ta som man när man krampaktigt försöker bli gravid inte ens tänker pa att sadant kommer. ansvaret börjar sa att säga langt innan barnet "ploppar" ut!

Jag kan i nuläget inte tänka mig att medvetet föda ett barn med handikapp (snackar downs el ngt lika allvarligt). Dels är jag för egoistisk; jag är inte beredd att låta 150% av mitt liv uteslutande kretsa kring barnet resten av mitt och/eller barnets liv. Sen är jag inte så säker på att allt liv är ett bra liv för barnet heller. MEN det här är mina alldeles högst personliga tankar. Har tagit mkt stort intryck av min kompis med handikappad syrra!

3 kvar till 1400 och vinsten är en...graviditet...:-P

Pliiis Timisen - gör mig på smällen!

nej, det är just det - medvetenheten. Det är väl just det som gör detta test sa oroväckande, för helt plötsligt blir man medveten... Det finns säkerligen en anledning till varför detta test rekommenderas för kvinnor fran 35 ar och uppat och inte till alla. naväl, far se hur jag gör - tycker dock att det finns sa manga handikapp av olika karaktär. De downsbarn jag träffat pa är nog de hjärtligaste och mest älskvärda, alltid sa glada och verkar ha ett riktigt bra liv. De har ju numera ocksa riktigt lang livslängd (uppemot 55-60 ar), och manga klarar sig pa egen hand (med lite hjälp kanske) och utför yrken. Andra handikapp kan pa sa sätt nog vara extremt mycket värre (ur föräldrasynpunkt)...

oops, timisen - da vagar jag nog inte ga in och sabba för de andra... eller ökar jag chansen för nästa om jag snabbar mig in?

Precis som Timisen tänkte vi. Men det är nästan "förbjudet" att yttra sånt på fl. Då ska man vara så stark och vara kapabel till att välkomna allt som händer. Men jag tror inte vi hade varit så starka. Men jag har nog alltid varit för abort - på den tiden när man var straxt över 20 hade jag nog inte blinkat utan gjort abort för att jag inte var redo eller mogen. Men andra hade säkert en annan åsikt redan då.
Fast sen är det alltid en sak att vara säker i teorin och en annan att ställas inför fakta. Knivigt.

då går jag in nu och tar 1399

En kvar...