Att kalla en bonusförälder för mamma eller pappa, rätt eller fel?

Oj, att man kan bli så förbannade av att ts ställer fråga. En fråga hon förövrigt ställde för att hon INTE ville trampa någon på tårna utan kolla vad andra hade för tankar.

Och det är inte särskilt vanligt med splittrade familjer i alla kretsar (jag känner ingen förutom kanske på facebook) så det är inte så självklart vad man borde svara. Är det inte då bättre att ts frågade här istället för att fråga ett barns bonuspappa som kanske hade blivit sårad?

Gör som så ts att du lyssnar på barnen vad dom själva kallar sina föräldrar. Så får föräldrarna säga ifrån om dom inte uppskattar det, hellre det än att såra barnet.

J***a mobb. Ts må komma från en skyddad värld och inte hunnit reflektera över styvfamiljer och regnbågsfamiljer och alla andra familjer tillräckligt än men hon visar ju ändå på en nyfikenhet och på en vilja att förstå och göra rätt. Istället för att öka hennes förståelse för andra människors livssituationer får hon istället en massa påhopp. Suck.

Ja, i det läget går min känsla för det före barnets. Faktiskt. Liksom jag bestämmer vem dom ska pussa på munnen. Även där går jag in och begränsar.

Sen kan jag inte se hur det skulle bli så, då dom har både mig och sin far väldigt närvarande. 

Jag anser att det är upp till barnet och dess föräldrar. Fråga om hur ni ska göra!

Min dotter började kalla min sambo för sin pappa när hon var ca. 3 år gammal. Det var förskolepersonalen som berättade att de hade hört henne berätta om "pappa" och undrade hur de skulle ställa sig inför det. Eftersom det var dottern själv som tog det steget så accepterade jag det.

Min dotter har ingen kontakt med sin biologiska pappa så min sambo har väl tagit över fadersrollen helt. Dock har jag alltid varit ärlig mot dottern om att hon har "en riktig pappa".

Oki. Du avgör alltså vem dina barn får pussa? 
Hur avgör du vem dom får pussa och inte?
Får dom pussa farfar? For dom pussa bonusmamma? Får dom pussa bonuspappa? Mormor? Kusin? Bästa kompis?
Och du avgör hur dina barn får känna?
För om det inte passar dig så är det fel? Hur förmedlar du det till dina barn utan att kränka deras integritet och deras egna vilja? 

jag skulle inte gilla om mina barn kallade sin bonus för mamma eftersom de nästan bara bor hos mig MEN vill de göra det så är det ju upp till dem. Jag skulle aldrig säga att de inte får göra det även om det skulle skära i mitt hjärta.
Tror inte heller att förskolepersonal ska ta nån ställning till det. Kallar barnet bonusföräldern för mamma/pappa så ska man följa det som personal tycker jag.

Ärligt talat, min personliga åsikt är att

1: En pedagog som inte vet ska inte rätta barnet om denna kallar bonus för mamma/pappa.

2: En pedagog som vet hur föräldrarna ställer sig till det i första hand ska berätta för föräldrarna så dom får prata om det då det är en väldigt känslig fråga. Om detta fortsätter visst då antar jag att föräldrarna vill "rätta" barnet. Men då är ordet "riktiga" ett som man vill undvika som pesten.

Men jag tror däremot man gör barnet en otjänst om man inte låter den uttrycka känslan som säkerligen legat och grott länge innan barnet kallas sin bonus mamma/pappa. Det är inget som man bara kommer på en dag att man säger så. 

"Utan att kränka deras integritet och deras egna vilja"... Oh brother. Sånt vidrigt flumsnack. Det är inte förälderns uppgift att i alla lägen respektera barns (dagisbarns!) "integritet och egna vilja".

Hur menar du nu? 
På vilket sätt ska en förälder inte respektera ett barns integritet så länge det inte handlar om något som är skadligt?
I detta fallet handlar det om osäkra föräldrar, inte något som är farligt.  

Föräldrar ska lära sina barn sunda värderingar. Har man redan misslyckats med att hålla ihop ett äktenskap så ska man inte förvärra situationen genom att försöka påskina att en styvförälder är samma som en förälder.