Att kalla en bonusförälder för mamma eller pappa, rätt eller fel?

Det är väl för fan inte förskolepersonalens jobb att rätta barnen i vad de kallar sina föräldrars respektive? Köp barnens ord helt enkelt!

Jag personligen tycker det är jätte fel speciellt om barnet redan har en mamma och pappa! Jag skulle nog aldrig ens låta nån man kallas för bonuspappa till min son eller någonsin låta min son ens kallas för någons bonusson. Mitt barn har en mamma o pappa PUNKT. Skulle jag träffa en ny så kallas han vid sitt eget namn och bor hos sig själv :) !

Det enda felet är om en utomstående tex förskollärare går in och "rättar" barnet.
Det finns egentligen inget rätt eller fel, det är känslan för varann som styr. Att säga mamma eller pappa rakt av är väl kanske lite väl bra, men att säga mammaxxxxxx är helt ok om båda känner det så.
I min relation till hans barn hade det känts total fel att kalla varann för "familjebenämningar", då vi inte har den reltionen till varann. Men det stör inte mig att andra väljer att göra så.

Finns det någon korrekt definition av benämningarna "mamma" och "pappa" och vem bestämmer vad den korrekta definitionen i så fall är? Kan man bara ha en mamma eller kan man ha flera? Är det biologin eller juridiken som definierar mamma? Eller är det en benämning som uppstår i ett socialt sammanhang i en särskild sorts relation? Kan man vara mycket eller lite mamma? Har man rätt att tvinga eller förbjuda ett barn att kalla någon för mamma? För vems skull finns benämningen mamma? För barnets eller förälderns skull?

Som pedagog hade jag nog valt att inte uppmärksamma det om inte barnet själv visat tidigare åsikt om att den råka säga fel eller så. Barnet ska få känna sig trygg i att pröva sådant utan att jag kommer in och lägger ett värde på det.
När det gäller min privata situation har min sambo ett barn på 7år. Då stämningen inte e den bästa för att jag kommit in i bilden så har jag klargjort ganska tydligt för barnet att de har två föräldrar som älskar det väldigt mycket och sedan mig som en extra vuxen. Detta för att skapa så lite press som möjligt på barnet då jag hört kommentarer från mammans håll i början om att jag skulle komma in å ta över mammarollen. För mig är det viktigast att barnet mår bra i just detta fall och att jag kan underlätta så de inte får skuldkänslor eller problem hos sin ibland lite osäkra mamma.

Jag väljer att vara anonym då biomamman kanske läser...

Min bonus som är 3 år kallar mig för mamma. Han är väldigt sen med språket och jag tror att han mest tar efter min dotter som är 5. Dessutom så är jag den enda "mamman" i hans liv just nu. Biomamman får inte träffa sin son pga att hon är psykiskt sjuk.

Jag vill att han kallar mig för mitt namn. Men eftersom jag heter "mamma" för dottern och "älskling" för sambon så är det säkert inte helt lätt för honom. Det kanske kommer senare. Förskolan verkar tycka det är fel, för dom tillrättavisar honom när han kallar mig mamma.

Skulle min dotter kalla sin bonusmamma för mamma skulle jag bli lite ledsen faktiskt. Men hon är väldigt mammakär och vet mycket väl vilka som är mamma, pappa, låtsasmamma och låtsaspappa. 

Barn i en viss ålder kallar alla kvinnnor för mamma, som om det är en koll på könet.. De kollar om personen de har framför sig är en 'mamma' eller en 'pappa' och då brukar ju barnen rättas. Vilket är rätt om man gör det på rätt sätt.

Men det är en helt annan sak med en bonusförälder, denne har ju klivit in som uppfostrande part så att säga och om min bonus säger mamma till mig så är jag ok med det OM pappan är det och om mina barn är det. Annars får det bli mitt namn, ev mamma + mitt  namn.