• Anonym

    Avtändning från helvetet....

    Åh herre min jevvlar, detta är dag 4 på min opiat avtändning. Och, jag mår apa... Jag har missbrukat opiater i många år, men senaste året blev det tyngre grejjer, som oxycontin och morfin. Är uppe i megadoser, tex oxy 400 mg per dag, morfin ännu högre, typ ggr tre. Morfinet ger mig inget rus direkt, men jag mår bra, klarar av min vardag, har energi osv. Jag avtände en gång i våras också, låg däckad närmare två veckor, diarré från hell, absolut noll energi, kunde knappt stå upp, gick ner nästan tio kilo i vikt, bara sket och kunde inte äta. Och nu...samma sak...detta är alltså dag fyra på at. Dag ett var ok, dag två låg jag däckad, dag tre likaså. Igår började jag äta megadoser immodium mot diarré och det har hjälpt! Jag har även varit uppe idag, duschat, klätt på mig, kört till the drugstore för att köpa mer immodium. Varit på banken...vartenda steg har varit som att bestiga ett berg, känslan går ej att förklara. Jag darrar, mår psykiskt dåligt, dödsångest, det gör ont i hela kroppen.. Men, jag ser idag som en seger! Jag har orkat! Har tom tvättat, vikt tvätten, bäddat sängen! Det var som om jag var tvungen att heja på mig själv under tiden, jag ville bara lägga mig ner på golvet i fosterställning, men klarade det! Efteråt var det som att YESSS! Fan vad jag är bra! Nån som vart med om detta här också, avtändning av opiater? Herregud vad svårt det är! Och fan vad jag hatar mig själv som började igen för nu över tre månader sen efter första helvetes avtändningen. Aldrig mer, säger jag bara. Jag klarar ju ingenting på droger, allt är maskerat. Jag vill hitta mig själv igen, mitt riktiga jag. Hjälp, jag är så svag, känner mig så ensam, detta är inget någon vet om...jag skäms.

  • Svar på tråden Avtändning från helvetet....
  • Anonym

    Tack för era pepp, känns bra! :)

  • Mieya

    Heja! Du är nog inte ensam om att skämmas på ett AN möte, börja med att gå dit och lyssna på andra, kanske säga vad du missbrukat. Sakta men säkert, sen kanske du kan tala inför hela "gruppen".

  • Centrumhets

    Synd att du inte vill be om hjälp, det hade verkligen hjälpt dig! Men... vill du inte så vill du inte!
    Kämpa på! 

  • Anonym

    Vilken dag idag...nu har jag barnen för en hel vecka, så nu måste jag fungera. Tvingar mig. Men, som vanligt, vill jag bara krypa ner i fosterställning. Jag har redan legat två hela dagar och nätter, med overklig ångest, i sängen och kvidit, sovit i endast 20 minuters intervaller, svettats och sprungit på toan. Många gånger har tanken slagit mig, att jag är ju bara ett telefonsamtal bort från detta helvete, dvs ringa min dealer, men....jag har stoppat mig själv! Jag intalar mig själv att varje minut som går, så kommer jag längre bort från detta. Intalar mig själv att detta varar inte för alltid.

  • Mieya

    Hur har det gått?


    Anonym skrev 2012-08-04 03:43:01 följande:
    Vilken dag idag...nu har jag barnen för en hel vecka, så nu måste jag fungera. Tvingar mig. Men, som vanligt, vill jag bara krypa ner i fosterställning. Jag har redan legat två hela dagar och nätter, med overklig ångest, i sängen och kvidit, sovit i endast 20 minuters intervaller, svettats och sprungit på toan. Många gånger har tanken slagit mig, att jag är ju bara ett telefonsamtal bort från detta helvete, dvs ringa min dealer, men....jag har stoppat mig själv! Jag intalar mig själv att varje minut som går, så kommer jag längre bort från detta. Intalar mig själv att detta varar inte för alltid.

  • Anonym

    Hej! 
    Läste om ditt helvete och jag själv har det exakt likadant just nu är på dag 4 med allt vad det innebär.
    Jag har använt morfin och andra opiater i ca 30 år och för 2 år sedan så åkte jag in på en lång avgiftning. Det är verkligen ett helvete att stå emot suget och längtan efter att få bort all smärta och bli "normal".
    Det går att bli drogfri - det kan man på egen hand.
    Att förbli drogfri då MÅSTE man ta hjälp av andra som varit i samma situation och NA är det bästa alternativet.
    Jag har varit med i NA i 2 år men jag har ändå trott att jag klarar detta själv och då slutat gå på möten - jag hamnar ALLTID tillbaka där jag slutade I SKITEN.

    Jag tycker att du skall ta kontakt med NA för dom kommer att stötta dig till 1000 och du har ALLTID någon att ringa till när det är jobbig.
    Jag var livrädd när jag gick till NA första gången men jag blev mottagen med jubel och kramar och fick alla kvinnornas telefonnr.
    Dom som sitter på dessa möten har nån gång oxå varit nykomling så dom vet EXAKT hur du känner dig när du kommer - så var inte rädd och skäms inte.

    Var stolt över dig själv att du nu ska ta dig ur den här skiten för det leder dig/oss bara mot elände och ev död.
    Du liksom jag är värda att leva ett bra och gott liv - vi är inte sämre än någon annan men vi kan inte få det med hjälp av piller eller någon annan skit.

    Själv har jag opererat mig 15 ggr och jag har ständig värk så jag vet vad det innebär att alltid ha ont.
    Jag stöttar dig till 100% om du vill.

    Ta några minuter i taget - det klarar du.

    Jag är ny på denna sidan så jag vet inte riktigt hur det funkar om man kan skriva privat till varandra - men om det går så får du gärna göra det.
    Jag såg ditt inlägg och blev då medlem för jag ville säga att du är INTE ensam - jag känner dig inte men jag finns här om du vill.

    STOR KRAM

     

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-04 00:32:45 följande:
    Hej, tack alla ni gulliga! Jag bor i USA, hemlängtan till Sverige, men kan aldrig mer flytta hem, pga barn här. Delar dom med exmake. Allt känns för jävligt... Anonyma narkomaner skulle jag aldrig våga gå till, never! Jag skäms så för detta, vill hålla det gömt.
    Fanns en tjej i en situation här innan, du kanske kan försöka fiska upp henne i dennes tråd.
    Kommer dock inte ihåg vad den tråden hette just nu.
    Om ni nu inte är samma person då.

    Har man utvecklat även ett psykiskt beroende som du verkar ha gjort, så blir kanske AT inte så mycket värre.
    Men efteråt så kommer det ligga kvar ett sug som kommer vara jobbigt.

    Du bor inte i någon stat där medicinsk marijuana finns.
    I så fall gå till läkaren och berätta din historia och att du behöver hjälp.
    Den är en effektiv uttrappnings medicin, från tyngre droger.
  • Anonym

    Hej igen alla, tack för allt stöd! Otroligt! Och till dig anonym, du som är i samma sits som mig, vad skönt att höra av en som går igenom samma sak! Jag börjar just nu dag 5. Känner mig så svag, men bättre. Började dagen med en uberdos immodium, det hjälper jättebra. Jag är fortfarande väldigt svag, orkeslös, håglös. Men, sov relativt ok inatt! Vaknade flera gånger, men sov i längre intervaller. Jag tror jag måste få i mig mer mat, få energi. Jag gå igenom otroliga attacker av ångest mellan varven. När jag tittar ut genom fönstret, ser livet går förbi mig, jag är för svag för att njuta av livet. Hur mår du nu, du anonyme? Jag är också ny här, har ingen aning hur det funkar. Men, det var som en lättnad att höra en annan i samma sits.

  • Anonym (Lena)

    Hej!
    Jag kallar mig Mia så vet du vem jag e ;)
    Gott att du fått sova det är jätte viktigt att få lite sömn - själv har jag knappt sovit alls men jag däckar väl snart antar jag.

    Att du får ångest och orkeslös ja allt du känner det tillhör abstinensen - det är INTE du.
    Det går över men det är jobbigt till tusen - jag vet.
    Försök att distrahera dig så mycket som det går med vad som helst - INGA PILLER 
    Mot värken i kroppen brukar jag bada varma bad gör det om du har badkar eller duscha varmt, det lindrar lite.
    Mat och dryck så mycket som du kan i alla fall dryck om du inte kan äta.
    Du kommer att klara det - tänk inte så mycket på i morgon utan stå ut idag minut för minut, det klarar du.

    När jag får skriva till dig så hjälper jag mig själv oxå så tillsammans kan vi komma en bra bit på vägen om du vill.
    Jag hamnade på sjukhus när jag injicerade morfin - bara för att jag ville må lite bättre.
    Så jävla dumt!!
    Jag har använt opiater i 30 års tid och dom senaste 20 åren varje dag bara för att jag skulle komma upp ur sängen - va e det för liv??

    Det var så med mig oxå att ingen visste eller såg det på mig eftersom jag var "normal" men chefen på jobbet kom på mig. Blev skickad på avgiftning och sedan behandling i 14 mån - men jag hade ju inga problem tyckte jag så jag gjorde som jag alltid gjort fortsatte. 
    Tyckte att livet var skit utan droger - men livet är skit MED droger så är det bara.
    Nu vet jag att jag är Allergisk mot alla sinnesförändrande medel så nu tar jag nya tag och går tillbaka till NA eller AN som det väl heter hos er - då håller jag mig drogfri.

    Försök att ta dig till ett möte - du behöver inte säga något mer en ditt namn sedan kan du bara sitta och lyssna om du vill.
    Jag skall inte säga att du inte klarar detta själv det kanske du gör - jag vet bara att jag INTE gör det och jag vill inte prova en gång till.

    Så - ska vi hjälpa varandra???

    Ta väl hand om dig
    Jag går in här ofta och kollar om du skrivit så SKRIV innan du gör något dumt så pratar vi lite - det behöver jag med för suget är enormt just nu.

    KRAMAR

     

  • Anonym (Lena)
    Lena ska det vara inte Mia ;)
Svar på tråden Avtändning från helvetet....