• Anonym

    Avtändning från helvetet....

    Åh herre min jevvlar, detta är dag 4 på min opiat avtändning. Och, jag mår apa... Jag har missbrukat opiater i många år, men senaste året blev det tyngre grejjer, som oxycontin och morfin. Är uppe i megadoser, tex oxy 400 mg per dag, morfin ännu högre, typ ggr tre. Morfinet ger mig inget rus direkt, men jag mår bra, klarar av min vardag, har energi osv. Jag avtände en gång i våras också, låg däckad närmare två veckor, diarré från hell, absolut noll energi, kunde knappt stå upp, gick ner nästan tio kilo i vikt, bara sket och kunde inte äta. Och nu...samma sak...detta är alltså dag fyra på at. Dag ett var ok, dag två låg jag däckad, dag tre likaså. Igår började jag äta megadoser immodium mot diarré och det har hjälpt! Jag har även varit uppe idag, duschat, klätt på mig, kört till the drugstore för att köpa mer immodium. Varit på banken...vartenda steg har varit som att bestiga ett berg, känslan går ej att förklara. Jag darrar, mår psykiskt dåligt, dödsångest, det gör ont i hela kroppen.. Men, jag ser idag som en seger! Jag har orkat! Har tom tvättat, vikt tvätten, bäddat sängen! Det var som om jag var tvungen att heja på mig själv under tiden, jag ville bara lägga mig ner på golvet i fosterställning, men klarade det! Efteråt var det som att YESSS! Fan vad jag är bra! Nån som vart med om detta här också, avtändning av opiater? Herregud vad svårt det är! Och fan vad jag hatar mig själv som började igen för nu över tre månader sen efter första helvetes avtändningen. Aldrig mer, säger jag bara. Jag klarar ju ingenting på droger, allt är maskerat. Jag vill hitta mig själv igen, mitt riktiga jag. Hjälp, jag är så svag, känner mig så ensam, detta är inget någon vet om...jag skäms.

  • Svar på tråden Avtändning från helvetet....
  • Anonym (Lena)

    En sak till - Drogerna har fått oss att göra saker vi ALDRIG skulle göra annars.
    Vi blir sjuka när vi använder och gör dom mest idiotiska saker.
    Det kommer att bli bra - håll ut min vän<3
    God natt  

  • Anonym

    Beundrar dej starkt.Jag är opiatanvändare sen många år och vill avgifta mej NU men vet inte om jag klarar en sk cold turkey.Jag gjorde en nertrappning från 600 mg till 150 mg och det var ett rent helvetet,frossa feberyrsel myrkrypningar och samtidigt så trött,magen ballade ur så diarreer hade jag.Men vill inte avgifta i hemmet bland mina barn.Jag minns min mammas avgiftning och det var inget kul som 12 åring att se på.

    Så heja på och bli starkare tösen,du klarar det.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-05 00:30:52 följande:
    Sen undrar jag, kommer jag någonsin känna mig glad igen, utan opiater? Ibland blir jag rädd att min hjärnas belönings central har blivit permanent skadad...gör mig så ledsen. Med opiater i kroppen, så var ju allt så lätt. Men...var det verkligen det? Var det inte bara maskerat? När jag hade dödsångest för min ev. cancer, så lättade det bördan, i alla fall. Tänkte, jag bryr mig inte. Oj, oj, tänk på alla dessa tusentals dollar jag har spenderat sen början på missbruket. Tror det är närmare tiotusen dollar! Jag tog ju upp till tio 40 mg oxycontin om dagen, EN oxy (40 mg) kostar 25 dollar här, "street price" . Det är 250 dollar om dan! Hjälp! Dödliga doser...men, jag kunde inte å nog. Och, allt som oftast fick jag ju inte ens en kick. Men, det där ruset...det kunde vara helt...underbart! Sitta och nodda i soffan en hel kväll. Bara njuta, jag sket i allt och alla, bara jag fick sitta och flyta bort, inte tänka, bara sova. Jag kom på mig tom att somna, ståendes, när jag skulle borsta tänderna! Och som sagt, ruset var inte detsamma med morfinet, men allt var bra ändå. Jag har även minnesförluster, kommer inte ihåg stora delar av senaste året! Det jag skäms mest för...är att jag tom sålde mig själv, min kropp. Endast till en man dock, en man som var förälskad i mig, faktiskt introducerade mig till oxys och fixade en dealer till mig. För att späda ut kassan lite, gav jag till lite, lät honom ha min kropp för några minuter, i utbyte mot oxys. Usch...skääääääms! Nu har jag totalt brutit med denna man dock. Och raderat alla mina dealers nummer.

    Jag blir tvärtom väldigt deprimerad och självmordsbenägen,sen å andra sidan helt stirrig och får ryck av att köra till köpenhamn och speeda runt,blir helnojig och skämtar mycket.Jag förstår inte på mej själv.Vet att innan tradolan var jag en skämtsam och jämt glad person.Nu är jag jämt deprimerad och har massa självmordstankar.Vågar snart inte ta bilen mer,kan sitta och stortjuta i bilen för ingenting och det är mycket farligt,lätt att då trycka gasen i botten.
  • Anonym (Sos)

    Jag följer er tråd även om jag inte är opiatmissbrukare själv. Och jag hejar på er. Själv är jag bara nikotinberoende och rätt nyligen återfallit i rökning efter nästan tio års rökstopp. Nikotin är min drog och jag mår dåligt utan mitt nikotin och blir deprimerad och tappar livslusten utan. Kan tänka mig att opiater är hundra gånger värre. Men jag tycker ändå att ts gör bra som ska börja springa igen. Jag gjorde det när jag slutade med nikotin och det hjälpte mig. Man får ju en naturlig endorfinkick av det. Jag funderar också om det skulle vara värt för er att testa antidepressiv medicinering mot deppigheten.

  • Anonym (Lena)
    Anonym skrev 2012-08-05 08:14:30 följande:

    Jag blir tvärtom väldigt deprimerad och självmordsbenägen,sen å andra sidan helt stirrig och får ryck av att köra till köpenhamn och speeda runt,blir helnojig och skämtar mycket.Jag förstår inte på mej själv.Vet att innan tradolan var jag en skämtsam och jämt glad person.Nu är jag jämt deprimerad och har massa självmordstankar.Vågar snart inte ta bilen mer,kan sitta och stortjuta i bilen för ingenting och det är mycket farligt,lätt att då trycka gasen i botten.
    Såg nu att du blev deprimerad när du använder och det kan ju bli så att man blir mer och mer tolerant, för att känna samma effekt som i början så kräver hjärnan mer.
    Men att öka dosen kommer att få katastrofala följder - försök att sluta för du mår ju ändå inte bra på att använda.
    Tramadol/tradolan är en lätt opioid  men ett riktigt rävgift.
    Var snäll mot dig själv - du är värd att må bra UTAN PILLER.

    Kram 
  • Anonym (mamman)

    Kämpa på! Jag tror på dig!

  • EnsamMammaTillTvå

    Så himla duktiga ni är som har slutat/försöker sluta droga! Alla tummar upp för er!

  • Anonym (20)

    Här är en till som håller tummarna!!!

    Nu är det 20 år sen min sista avtändning, håll ut och stå emot, det finns ett helt liv som väntar på er, bättre än vad man tror när man är inne i skiten!

  • Anonym

    Hej Lena och alla ni andra som skrivit här, och du nya anonyme opiat missbrukare, som kan identifiera dig i detta elände! Vad fantastiskt att få höra av er alla! Klockan är endast lite över fem här på morgonen nu, dag 6 på min at. Harvsovit relativt hyfsat inatt. Klev upp, för jag är, hör och häpna, hungrig! Äter lite medans jag skriver här, blev bara så glad och rörd av att höra av er alla! Lena, med erat fantastiska stöd här på nätet, så kan jag förstå att NA stöd är guld värt! Måste bara berätta, att jag tom orkade ta barnen ut på glass och promenad igår kväll!!! Så underbart! Började med håglöshet, sittandes på soffan. Beställde hem kinamat till middag till barnen och sushi till mig. Själv åt jag bara några bitar, tills dom växte i munnen. Slängde bort allt. Soffan igen....senare, när klockan var typ runt sju, verkligen tvingade jag mig upp ur soffan, tog barnen som sagt på glasstur och en jättefin promenad, våran favorit runda. Vi såg tom fyra hjortar och barnen gungade på en jättehög trädgunga som sitter i en hundratals års gammal cottonwood träd, man liksom swingar sig ut över ån. Vi såg en grön groda i vattnet, fiskar och ja...livet kändes...ok! Jag var så mäkta stolt att jag klarat detta. Blev en ok kväll sedan, med the i soffan. Jag skriver mer sen igen, det är fortfarande mörkt här, barnen sover djupt ännu, jag ska krypa ner, tillbaka i min säng igen. Kram till er alla, stå på digbidag Lena, du kan detta! Och även du, nya anonyma. Kram!

  • Anonym (Lena)

    Vad glad jag blir för din skull att du känner att du är på väg tillbaka - BRA JOBBAT!
    Men du, ta det nu försiktigt och tro inte att du kan ta bara en - för det kan du inte.
    Vi vill inte bara ha en - EN ÄR FÖR MYCKET TUSEN ALDRIG NOG!

    När jag läser alla inlägg som jag gjort så fattar jag inte att det är jag som skrivit det - är inte alls så där positiv :(
    Ja jag har gjort det här många gånger nu sen jag började mitt försök till ett drogfritt liv för 2 år sedan - och jag sitter här igen med abstinens.
    Jag finner inga ord om vad jag tycker om mig själv......
    Nu är det riktigt riktigt jobbigt för mig usch......

    Men som sagt: Var nu stolt över dig själv för du har kommit en liten bit på den väg som bara kan leda till ett bättre liv och ett DROGFRITT sådant.

    Jag är stolt över dig för detta är en mardröm från helvetet!!!!!!!!

    STOR STOR KRAM till dig och dina barn som har en fighter till mamma!!! 

Svar på tråden Avtändning från helvetet....