• Anonym

    Avtändning från helvetet....

    Åh herre min jevvlar, detta är dag 4 på min opiat avtändning. Och, jag mår apa... Jag har missbrukat opiater i många år, men senaste året blev det tyngre grejjer, som oxycontin och morfin. Är uppe i megadoser, tex oxy 400 mg per dag, morfin ännu högre, typ ggr tre. Morfinet ger mig inget rus direkt, men jag mår bra, klarar av min vardag, har energi osv. Jag avtände en gång i våras också, låg däckad närmare två veckor, diarré från hell, absolut noll energi, kunde knappt stå upp, gick ner nästan tio kilo i vikt, bara sket och kunde inte äta. Och nu...samma sak...detta är alltså dag fyra på at. Dag ett var ok, dag två låg jag däckad, dag tre likaså. Igår började jag äta megadoser immodium mot diarré och det har hjälpt! Jag har även varit uppe idag, duschat, klätt på mig, kört till the drugstore för att köpa mer immodium. Varit på banken...vartenda steg har varit som att bestiga ett berg, känslan går ej att förklara. Jag darrar, mår psykiskt dåligt, dödsångest, det gör ont i hela kroppen.. Men, jag ser idag som en seger! Jag har orkat! Har tom tvättat, vikt tvätten, bäddat sängen! Det var som om jag var tvungen att heja på mig själv under tiden, jag ville bara lägga mig ner på golvet i fosterställning, men klarade det! Efteråt var det som att YESSS! Fan vad jag är bra! Nån som vart med om detta här också, avtändning av opiater? Herregud vad svårt det är! Och fan vad jag hatar mig själv som började igen för nu över tre månader sen efter första helvetes avtändningen. Aldrig mer, säger jag bara. Jag klarar ju ingenting på droger, allt är maskerat. Jag vill hitta mig själv igen, mitt riktiga jag. Hjälp, jag är så svag, känner mig så ensam, detta är inget någon vet om...jag skäms.

  • Svar på tråden Avtändning från helvetet....
  • Anonym
    Stephie skrev 2012-08-07 19:04:45 följande:
    Ville bara titta in och se hur det går, Ts/ni andra e grymma!!!
    Lycka till

    www. Stephaniebengtsson.blogg.se
    Får du betalt för att göra reklam för din blogg eller har du annan syfte med att slafsa upp adressen är praktiskt taget varje tråd i den här avdelningen?
     
  • Anonym

    Som vanligt vill jag börja med att tacka er ALLA underbara, fina, STARKA människor som skriver här, delar med sig, stödjer och helt enkelt bara förgyller denna tråd och MIN tillvaro. Tack vare ER (hajja, lol) så har jag klarat detta! Lena, oj, din smärta låter inte rolig att tampas med. Säkert förstärks den nu också, iom din at, jag håller tummarna att den klingar av i samband med ditt längre avstånd från opiater. Och att du kan hitta en fungerande alternativ metod att hantera värken. Har du en bra läkare? Hur som helst, jag sov otroligt dåligt inatt. Vände och vred på mig. Halv två gick jag upp, hungrig, och åt fyra knäckemackor. Sen tillbaks i sängen, samma vakna, hemska tillstånd, vrida och vända på sig, något känns inte rätt djupt inuti. Det kryper, pirrar, långt, långt in i benmärgen. Halv fem gick jag upp igen, hungrig igen! Åt cornflakes och en hel bagle. Alltså...ska detta fortsätta kommer jag ju bli smällfet. Tillbaks i sängen, samma visa, tills murket bingarna tvingade mig upp för gott. Kaffe, sen iväg till poolen med barnen. Hett och för jävligt, men för kallt i vattnet för att doppa sig, alltså, inget är bra. Inget är ok. Allt känns bara skit. Tankarn om att jag kan slippa detta med bara ett litet telefonsamtal kryper sig fram i huvet, men jag slårsnabbt bort dom. Kan aldrig mer gå igenom en at, aldrig! Jag väljer hellre döden. Hur som helst, nu är vi hemma igen, har duschat, fixat lunch, sk snart iväg på min lilla skönhetsbehandling. Sen handla, middag, springa....och den hemska tiden nattetid kommer. Ska köpa melatonin i Walgreens idag, ta det i kväll innan sängen, se om det hjälper mot min sömnproblem. Shit! Hur som helst, kämpa på alla! Snart är det ett minne blott, allt detta. Kram!

  • Lh90

    Jag har läst igenom hela tråden och även om jag inte har några erfarenheter av detta ville jag bara önska er lycka till. Jäklar vad duktiga ni är som klarar detta, vilken disciplin alltså. Så otroligt härligt att läsa. Fortsätt kämpa och ta hjälp av varandra. Och glöm inte att oavsett om det gäller droger eller inte - så klarar vi mer än vi tror!

  • jebba

    Har inga egna erfarenheter av att tända av men vill ge er alla en styrkekram. Ni är så j-à duktiga och starka som tar er igenom helvetet och tillbaka på ren vilja. Jag håller på er! Hela vägen!,

  • Anonym

    Gud vad gulliga ni är, ni två som skrev här ovan och hejjade på oss. Tack! Det är sånt som får mig i alla fall, att känna glädje, lycka och tacksamhet. Kram!

  • Anonym (En till)
    Anonym (Lena) skrev 2012-08-06 11:29:28 följande:
    Hej!
    Jag skulle rekommendera dig  till att söka hjälp på nån beroendeklinik - där kan du få hjälp med nedtrappning samt någon att tala med och dom är proffs.
    Jag vet inte om du fortfarande har smärta men har du det så är det svårt att klara det på egen hand - men det går.
    Den fysiska abstinensen den klarar man av även om det är ett helvete - den psykiska abstinensen är inte att leka med, den samt min smärta har ALLTID gjort att jag börjat använda igen.
    Min erfarenhet är att det är långtifrån över bara för att den akuta abstinensen är det - man kan komma in i en post akut abstinens och den är då psykisk och kan vara i månader.
    Man är beroende resten av livet men man kan tillfriskna och få ett riktigt gott liv - bara vi inte använder.

    Det här med att vara beroende av läkemedel är hur vanligt som helst och INGET att skämmas över. 
    Börja sluta nu - vänta inte - sök hjälp - var inte ensam i detta - DU ÄR INTE ENSAM.

    TRÅDSTARTAREN:
    Det är gott att höra att du mår så mycket bättre - fortsätt som du gör så kommer det bli riktigt bra tillslut. Att du är ute och springer är ju fantastiskt och gör dig så himla gott. Det kommer att gå upp och ner med måendet men när du har goa dagar/stunder så NJUT.
    Jag är stolt över dig PÅ RIKTIGT även om jag inte känner dig så känner jag med dig.
    Det finns en enkel men samtidigt så svår sak att göra för att vi skall förbli drogfria och det är att INTE TA DEN FÖRSTA. Tar man inte den första så är man drogfri.

    Ta hand om dig min vän.
    Kramar om

     
    Hej ts, Lena och ni andra!

    Jag beundrar er hur ni kämpar på, fortsätt kämpa jag hejar på er!

    Svar till Lena, jo, jag har kvar svår smärta, men vissa dagar är bättre...
    Jag håller med, de fysiska symptomen klarar man av, men de psykiska är en mardröm!!! De är så illa att stundtals blir man ju livrädd för sig själv. Har tagit bort morfinet helt sedan 3 dagar, börjat trappa ner på oxyn, denna gången SKA JAG KLARA DET!!!
    Ni andra som har slutat, har ni haft kvar av mediciner hemma, eller har ni varit smarta nog att slänga bort allt?

    Kramar till er
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-04 00:08:59 följande:
    Åh herre min jevvlar, detta är dag 4 på min opiat avtändning. Och, jag mår apa... Jag har missbrukat opiater i många år, men senaste året blev det tyngre grejjer, som oxycontin och morfin. Är uppe i megadoser, tex oxy 400 mg per dag, morfin ännu högre, typ ggr tre. Morfinet ger mig inget rus direkt, men jag mår bra, klarar av min vardag, har energi osv. Jag avtände en gång i våras också, låg däckad närmare två veckor, diarré från hell, absolut noll energi, kunde knappt stå upp, gick ner nästan tio kilo i vikt, bara sket och kunde inte äta. Och nu...samma sak...detta är alltså dag fyra på at. Dag ett var ok, dag två låg jag däckad, dag tre likaså. Igår började jag äta megadoser immodium mot diarré och det har hjälpt! Jag har även varit uppe idag, duschat, klätt på mig, kört till the drugstore för att köpa mer immodium. Varit på banken...vartenda steg har varit som att bestiga ett berg, känslan går ej att förklara. Jag darrar, mår psykiskt dåligt, dödsångest, det gör ont i hela kroppen.. Men, jag ser idag som en seger! Jag har orkat! Har tom tvättat, vikt tvätten, bäddat sängen! Det var som om jag var tvungen att heja på mig själv under tiden, jag ville bara lägga mig ner på golvet i fosterställning, men klarade det! Efteråt var det som att YESSS! Fan vad jag är bra! Nån som vart med om detta här också, avtändning av opiater? Herregud vad svårt det är! Och fan vad jag hatar mig själv som började igen för nu över tre månader sen efter första helvetes avtändningen. Aldrig mer, säger jag bara. Jag klarar ju ingenting på droger, allt är maskerat. Jag vill hitta mig själv igen, mitt riktiga jag. Hjälp, jag är så svag, känner mig så ensam, detta är inget någon vet om...jag skäms.
    Vet inte vad jag ska säga mer än att WOW vad du är modig..... Kämpa på, det är värt vartenda sliten sekund du upplever nu. Hjärta
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-08 08:08:40 följande:
    Vet inte vad jag ska säga mer än att WOW vad du är modig..... Kämpa på, det är värt vartenda sliten sekund du upplever nu. 

  • Anonym

    Sov faktiskt ganska ok inatt! Måste tipsa om melatonin, jag tog en 5 mg kapsel innan sängdags igår kväll. Visst vaknade jag många gånger och gick även upp en sväng halv sex för att äta lite, men i all allmänhet så sov jag bättre än jag gjort någonsin sen jag började denna at. Idag är det....dag 9!!!! Yes!!!!! Alla som kämpar på, ni kan! Ni är bäst! :) lycka till och skriv gärna! Vill höra. Kram

  • smallsize

    Hej! Idag var första dagen som jag vakande upp och mådde bättre! Nu kan jag äta mina temgesic igen mot smärtan utan att det den framkallar mer at oxy-at:n och gör det hela värre... Men tar bort oxy-at:n gör den ju tyvärr inte. Men smärtan iaf, delvis. Jag var på magnetröntgen idag och klarade av att ligga stilla i ca 1 timme trots dessa krypningar. Gick även med min mamma och dotter, och tittade runt i affärer samt åt lunch. Måste säga att jag nästan kände mig som vanligt då jag inte hade tid att tänka på at:n alls... Gick ju hela tiden också så krypningarna höll sig borta. Så det kan jag verkligen rekommendera. Ut och gå med er så mycket ni orkar! Jag vet att det är hemskt att bara ta steget å sätta på sig skorna när man knappt orkar andas. Men när man väl är ute och traskar så blir man en helt ny stark själ. När man sen kommer in igen känns det som man räddat hela världen! Det gör en gott att röra på sig lite mitt i allt kaos.

    I övrigt så tackar jag för allt stöd och fortsätter tala om hur duktiga ni är! Fortsätt hålla hårt i målet ni har i era små händer och släpp det ALDRIG! Man måste vara envisare än envisheten själv, vilket jag redan förstått att ni alla är. Men det kan vara så lätt att knuffa bort herr envis och göra vad den onda djävulen i en ber om... Dvs fortsätt knapra dina underbara piller! Men icke då! Det är en falsk lycka som inte kommer göra annat än att skapa
    kaos.... IGEN.     Så keeep fighting och gör det med bravur! Ni är bäst i världen och ni är värda varenda minut av erat nya liv som väntar!

Svar på tråden Avtändning från helvetet....