• Anonym

    Avtändning från helvetet....

    Åh herre min jevvlar, detta är dag 4 på min opiat avtändning. Och, jag mår apa... Jag har missbrukat opiater i många år, men senaste året blev det tyngre grejjer, som oxycontin och morfin. Är uppe i megadoser, tex oxy 400 mg per dag, morfin ännu högre, typ ggr tre. Morfinet ger mig inget rus direkt, men jag mår bra, klarar av min vardag, har energi osv. Jag avtände en gång i våras också, låg däckad närmare två veckor, diarré från hell, absolut noll energi, kunde knappt stå upp, gick ner nästan tio kilo i vikt, bara sket och kunde inte äta. Och nu...samma sak...detta är alltså dag fyra på at. Dag ett var ok, dag två låg jag däckad, dag tre likaså. Igår började jag äta megadoser immodium mot diarré och det har hjälpt! Jag har även varit uppe idag, duschat, klätt på mig, kört till the drugstore för att köpa mer immodium. Varit på banken...vartenda steg har varit som att bestiga ett berg, känslan går ej att förklara. Jag darrar, mår psykiskt dåligt, dödsångest, det gör ont i hela kroppen.. Men, jag ser idag som en seger! Jag har orkat! Har tom tvättat, vikt tvätten, bäddat sängen! Det var som om jag var tvungen att heja på mig själv under tiden, jag ville bara lägga mig ner på golvet i fosterställning, men klarade det! Efteråt var det som att YESSS! Fan vad jag är bra! Nån som vart med om detta här också, avtändning av opiater? Herregud vad svårt det är! Och fan vad jag hatar mig själv som började igen för nu över tre månader sen efter första helvetes avtändningen. Aldrig mer, säger jag bara. Jag klarar ju ingenting på droger, allt är maskerat. Jag vill hitta mig själv igen, mitt riktiga jag. Hjälp, jag är så svag, känner mig så ensam, detta är inget någon vet om...jag skäms.

  • Svar på tråden Avtändning från helvetet....
  • Anonym

    Lena, tack till dig, ditt stöd och alla andras stöd här är så helt enormt fantastiskt! Nästan så man vill gråta...glädjetårar. Jag sov ytterligare några timmar på morgonen. Oroliga drömmar, vaknade upp emellanåt. Just nu har jag ångest, alltså dödsångest igen. Sitter och dricker kaffe, har tagit ytterligare en megados immodium, som hjälper fantastiskt mot diarrén. Men, har haft konstiga mardrömmar om medlet, att det är skadligt osv, haha, herregud så ens sinne kan fungera. Just nu känns det ganska jobbigt igen. Det liksom känns tungt, allt jag gör. Bara att hämta en kopp kaffe är ett gruvarbete, lol, jag får liksom prata till mig själv vad jag måste göra, ok...ställ dig upp! Gå till köket! Du kan! Jag måste storhandla idag, åka till min mardrömsaffär Walmart, har slut på allt typ, så jag har inget val. Som tur är har jag barnen som kan hjälpa. Men, bara själva tanken att behöva göra detta är så överväldigande. Och tänker på hur lätt allt var med knark i sinnet...då gick det som en dans, jag var en superhero! Men NEJ! Jag ska INTE! Skriker inombords till mig själv. Idag, söndag...min dag 6...så vet jag att min morfin dealer hämtar ut sitt script i drugstore idag...shit. Det känns tungt. Jag vet ju hur nära det är. Han bor granne med mig här. Hur hans och min relation började är lite lustigt kanske...men han fotograferade mig och barnen på våran granngårds julfest i julas. Han blev förtjust i mig, kom förbi och så. Addade mig på facebook osv. Och efter min hysterectomy op i februari kom han förbi med presenter och blommor. Han berättade att han själv opererats i sin höftled, fått en konstgjord sådan. Bingo!!! Mitt sinne började redan jobba hårt, jag insåg att han nog hade smärtstillande. Och när jag inte fick mera Percocets och Vicodines av min gyn kirurg efter min op ( vilka knappast gör ett skit för mig mera, dom är alldeles för svaga jämfört mot mina superdoser av oxycontin) så jag gick rent av över till grannen, klagade lite att jag hade slut på smärtstillande men fortfarande ont och ifall han hade nåt. Yes! Det hade han! Han gick och hämtade en stor burk med morfin sulfat 30 mg, ja, det var över hundra i burken. Storvinst! Och, den fick jag helt gratis, han vägrade ta betalt. Dom satt jag och knaprade i mig, besviken på att ruset inte var detsamma som oxys, men fick mig i alla fall motiverad och glad i hågen. Efter det har jag varit förbi honom många, många gånger, säkert tagit all hans medicin, stackaren, men insisterat på att betala, fast inte ens i närheten av oxy pris. Och efter det har det varit en salig blandning av oxy och morfin... Min oxydealer, är en vänlig, men sniken äldre tant som kedjeröker och säljer sin cancersjuke mans oxys för ockerpris till mången fler än mig. Ja, herrejösses, så man har hållt på! Helt sjukt. Men nej, Lena, och ni alla andra fina, goa människor här, jag ska aldrig, aldrig mer inta opiater. Som sagt tidigare, jag har det inte inom mig att utstå ännu en sådan här at. Tror jag hellre dör, än går igenom detta igen. Detta är det inte värt. Sänder värme och kärlek till dig Lena, många kramar, förståelse, störtning, peppning, enorm beundran för vad du åstakommer, och kärlek och tack till alla er andra som stöttat mig så! Love! :)

  • Anonym

    Jo just det...jag är 42 år gammal.

  • Anonym
    Anonym (Sos) skrev 2012-08-05 10:11:53 följande:
    Jag följer er tråd även om jag inte är opiatmissbrukare själv. Och jag hejar på er. Själv är jag bara nikotinberoende och rätt nyligen återfallit i rökning efter nästan tio års rökstopp. Nikotin är min drog och jag mår dåligt utan mitt nikotin och blir deprimerad och tappar livslusten utan. Kan tänka mig att opiater är hundra gånger värre. Men jag tycker ändå att ts gör bra som ska börja springa igen. Jag gjorde det när jag slutade med nikotin och det hjälpte mig. Man får ju en naturlig endorfinkick av det. Jag funderar också om det skulle vara värt för er att testa antidepressiv medicinering mot deppigheten.

    Ojoj, ja, jag har rökt själv, slutade för över 15 år sedan eft 13 års rökning, så jag vet hur helvetiskt svårt att sluta det är också! Ärligt talat, nästan svårare än detta, för det är liksom ett konstigt mentalt sug och en mekanisk vana som man lärt sig älska. Ha cigg paketet och tändare, belöna sig med en paus, tända ciggen,, hålla den osv osv....när jag slutade så kändes det som jag mist min bästa vän. Länge. Men, det gick! Och du kan du med :) you go girl! :) kram
  • Anonym (Nej.)

    Knarka är ett val. Är man dum nog att punda så har man sig själv att skylla hur man mår. Inte synd om pundare för fem öre. Ger ingen sympati eller hejjarop år folk som frivilligt stoppat i sig skit på det viset.

  • Anonym

    Jag håller mina tummar att ni alla ska klara detta!! Jag tror på er!! Ämnet berör mig djupt då droger tog min brors liv. Jag är arg på drogerna! Kvar lämnade han efter sig en son som idag står utan sin mamma o pappa pga droger. Kämpa på o när ni känner att ni inte orkar mer o allt är skit så tänk på era barn. Tänk på allt härligt ni har framför er ihop som en familj. Tänk på era vänner o familj som älskar er o behöve er. Ut o ta långa promenader! Det är balsam för själen. Kramar till kämparna!

  • Anonym
    Anonym (Nej.) skrev 2012-08-05 20:38:43 följande:
    Knarka är ett val. Är man dum nog att punda så har man sig själv att skylla hur man mår. Inte synd om pundare för fem öre. Ger ingen sympati eller hejjarop år folk som frivilligt stoppat i sig skit på det viset.

    Ja...herregud, vad ska man säga...lol...men ha en bra dag! Och vi knarkare stöttar väl varandra bäst vi vill, när det gäller att sluta. Är det inte bra att man vill sluta? Och vem fan sket i dina frukostflingor imorse, så att du blev på sånt pass humör att du måste racka ner på dom som redan ligger ner ( i fosterställning, till på råga, din dumma sate, lol) Jag har då aldrig påstått att nån ska tycka synd om mig, men däremot tycker jag jävligt synd om mig själv, just nu. Och mina systrar och bröder, som sitter i samma båt. Det kan du inte ta ifrån mig. Och, du verkar ganska naiv och oinsatt. Många, som tar dessa droger, gör det legalt, försöker inte ens bli höga, tar inte större dos än rekommenderat. Många har haft legal smärta och fått ex oxy utskrivet, helt legalt. Måste använda i många år. Det är helt normalt att man får utsättningssymptom när man lägger av. Kanske en vacker dag att du får se själv, då är du nog inte så kaxig längre. Många har fått välja mellan smärta och ett liv på opiater. Först tänkte jag anmäla detta inlägg, detta är ju faktiskt ett känsligt snack och ditt inlägg bryter ju mot alla regler så att det tjongar om det. Men, så tänkte jag, att vi behöver få skratta lite i detta ellände och ditt inlägg var ju nästan mer komiskt än det var idiotiskt, så vassego ditt okänsliga odjur, detta bjussar jag på! Tjolahopp! Som vanligt, till er andra, kramar! :)
  • Anonym (Lena)

    Det inlägget är inget att bry sig om - många tycker så.
    Det gjorde min familj oxå innan dom fick komma på anhörig träffar.

    Självklart så stöttar vi varandra ändå - tycker väl att när någon vill göra en förändring till det bättre och kanske inte klarar det själv oavsett vad det är JA DÅ HJÄLPER MAN VARANDRA.

    Min jobbkompis fick lungcancer av att hon rökte och hade ett helvete INTE FAN SKET VI I HENNE OCH SA DIN DUMMA FAN SKYLL DIG SJÄLV.
    Nej, vi satt hos henne när hon somnade in.

    Det finns ALLTID orsaker till att saker och ting går åt helvete.
    Ja ja folk har rätt att tycka vad dom vill och ingen är tvingad till att hjälpa eller stötta.

    Men ni som gör det NI ÄR GULD VÄRDA.

    Kämpa på nu alla DUMMA USLA KNARKARE

     

  • Anonym

    Lena, så sant så som du säger, och alltid är det väl någon som ska försöka sätta en på plats. Bara det, att jag vet redan min plats. Sen kan man undra hur vissa mår, som kommer in här och ska jävlas, när dom kan läsa vad det är vi försöker åstakomma här. Kram!

  • Flisis

    Kan inte göra annat än att skicka er massa styrke kramar! Gud så duktiga ni är som klarat den första jobbigaste tiden.. Och jag som inte ens klarar av att sluta röka.. Fortsätt kämpa tjejer!

Svar på tråden Avtändning från helvetet....