Västjämtland skrev 2012-09-10 21:37:12 följande:
Punkt 1.
Det låter mycket riktigt, om man ser det från de transsexuella/intersexuellas vinkel
Dock har det inte så mycket med manligt/kvinlig vardag, utan får ses som en pastisch på verkligheten. för den aktuelle personen är det deras vardag och det skall respekteras.
Nr 2
Enligt "Statsfeminismen" och Pk-pressen så är det ju alltid mannens fel. Läser man bara ett urval av nyhetsflöden och tidningar ser man tydligt den ton i samhället där ett uttalat missandri frodas och uppmuntras.
Nr 3
Om man betraktar mäniskan som en varelse och ser den ur strikt beteendevetande så håller jag med om att mycket av personens roll tas ur dess samspel med omgivningen. dock kan du aldrig frångå det nedärvda. Vissa egenskaper och beteenden är genetiskt betingade, och alla som håller på med avelsarbete kan intyga att ras/kön har olika nedärvda egenskaper. Mäniskan är bättre på att lära sig och anpassa sitt beteende, men det nedärvda finns alltid kvar!
Nr 4
Kan bara säga att fast opto-fiber är lysande bra!
Nr 5
Hur säkerställer du att barnet inte bara gör som du vill för att göra dig glad?
Hur gör du för att säkerställa att du inte tvingar ditt barn att leva ut dina förhoppningar, att du omedvetet tvingar in den i en "Roll" den inte själv vill ha?
H
Det håller jag inte med om. De områden där män har sämre villkor lyfts sällan upp, men att det skulle hävdas att saker och ting är mäns fel är inte rätt uppfattat. Jag tror du blandar ihop det strukturella förtrycket med individer här. Strukturerna med patriarkat (till exempel) upprätthålls av BÅDE män och kvinnor.
Saken är den att de nedärvda egenskaperna
inte behöver förstärkas. De kommer att finnas där ändå, oavsett hur du förhåller dig till dem. Det finns därför ingen fara i att försöka förändra roller: Det biologiska kommer att bestå ändå.
Det går inte att säkerställa att mitt barn inte påverkas av mina förväntningar. Det är inte i alla avseenden lämpligt heller (jag kan till exempel tänka mig att förväntningen att själv städa sitt rum är en ganska bra sådan). Däremot kan jag arbeta med mig själv för att försöka se vilka förväntningar jag har på mitt barn, vilka som beror på kön, och utifrån de insikterna redigera mitt beteende.