Varför börjar man knarka?

Varför man knarkar ja du bra fråga jag frågar mig själv var gång varför jag ger mig på de.
Det svaret jag får är att jag mår bättre just då men har en jävla ångest efteråt.
Vad som fick mig att prova första gången va en kille som gav mig amfetamin i mängder för att jag skulle hålla mig vaken sen har jag varit fast.
Men jag gör allt jag kan just nu för att sluta vilket gör att läkarna ger mig benzo så jag blir beroende av något annat.

Du skulle verkligen behöva prata med fd knarkare och döda knarkare (!) för att se vad det får för hemska konsekvenser med sådant skit.l

är man av beroendenatur så är det ännu lättare att trilla dit. jag är av beroendenatur och vägrar därför ens testa sån där skit eftersom jag 95% säker på att jag kommer tycka alldeles för mycket om effekten och därmed fastna i skiten och dö en för tidig förnedrande död

Det är för sjutton tyvärr att man måste ta till mediciner och skit för att man ska fungera i samhället? Jag tycker INTE att de ska må dåligt fattar du väl. Herregud. Jag vill att ALLA ska må bra UTAN att behöva använda en massa kemiskt skit vare sig det är droger utskrivna av läkare, olagligt skit som cannabis, amfetamin, kokai, heroin etc etc etc. Jag tycker även det är självdestruktivt att supa sig full på alkohol. Att röka äckliga cigaretter. Att snusa. Knarka. Skada sig själv genom att dricka röka injicera skära sig själv osv.
Jag har både vänner och familjemedlemmar som missbrukat någonting, vare sig det gäller sex, alkohol, cigaretter, snus, vänner etc så är det lika hemskt.  

Jag tycker ärligt talat synd om folk som tror att de måste använda alkohol, cigaretter, knark etc för att få lite extra guldkant på tillvaron. Jag dricker inte alkohol, röker inte cigaretter, jag snusar inte, jag knarkar inte och ändå kan jag hitta guldkanter i min tillvaro. Konstigt va? Jag hittar det i min kärlek till min dotter. I en solnedgång. I en rolig fest med bra musik. Ett stilla sommarregn. En solig dag på stranden. Eller bara i att lyfta blicken ifrån datorskärmen på jobbet och titta ut på älven som flyter förbi utanför. Jag behöver inga kemiska tillsatser för att hitta guldkanter i mitt liv. Jag önskar att det vore så för alla.

Jag önskar att alla kunde få må bra. Att det inte fanns skit som adhd, cancer och alla andra på sina sätt hemska sjukdomar, skador etc. Men den perfekta världen existerar inte någonstans. Den perfekta människan existerar inte heller. Ingenting är perfekt och det vet jag. Been there done that got the t-shirt.  

Jag började missbruka när jag var tretton. Hela min familj och en del av släkten är psykiskt sjuka, att växa upp med människor som är sjukaoch dricker alkohol och tar medicin är inte lätt, blev både fysiskt och psykiskt misshandlad av min mamma och styvpappa och min syster, fick inget stöd av någon och var helt ensam. Mådde väldigt dåligt och hade en massa känslor som jag inte kunde hantera. Hade inga kompisar för jag blev retad mycket, först när jag var liten för att jag var tjock och sen när jag blev större för att jag mådde dåligt och klädde mig annorlunda. Jag hade också börjat svälta mig själv. Träffade en kille som behandlade mig som skit, tryckte ner mig och tog mitt sista självförtroende, våldtog mig och misshandlade mig. Började dricka av min mammas alkohol och tog min mammas och systers medicin (benzo). Oj vilket rus! All ångest bara försvann och jag behövde inte tänka eller må dåligt och äta. Var ute och festade mycket och blev rätt populär bland de äldre killarna, men blev utnyttjad och när jag däckade så blev jag våldtagen. Men jag brydde mig inte ens. Började umgås med tyngre missbrukare och började med amfetamin, då kände jag mig som mig själv, att detta var vad som fattats mig. Började med sprutor när jag var sexton och sen var det bara utför. Glömde förresten berätta att jag i princip växt upp på olika hem sen jag var tretton år eftersom min mamma inte "orkade"med mig, det var också mitt fel när hon senare försökte ta livet av sig. Har ingen kontakt med min mamma idag.

Fattar inte vad folk menar med att knarka? För flera år sen led jag av sömnproblem och fick under ett par år flera olika sorters sömntabletter utskrivna. Många skulle nog säga att jag inte knarkade bara för att drogerna, vilket jag anser mediciner är,  var lagliga. Biverkningarna av dom medicinerna var i många fall helt för jävliga och vissa var även beroendeframkallande. Lösningen för mig blev till slut att röka en joint med gräs innan jag skulle lägga mig. Sov som en gud och mådde prima när jag vaknade på morgonen och inga märkbara biverkningar. Men bara för att jag tog något som inte var lagligt så var jag plötsligt en "knarkare". Rökte innan sängdags i ungefär ett år men har inte behövt dom senaste åren.

Men herregud anonym, det är lustigt att du kan läsa in så mycket om mig på några få meningar.
Skärp dig nu.

För att det är förbannat kul helt enkelt. För att man mår så fantastiskt bra under ruset.  Även om baksidan av det är mörk.

Tyvärr så förstår inte folk detta.
Dom försöker säga "nä, såklart de ska få hjälp".
Men vi har tyvärr kommit så inom sjukvården att det ska vara ett självändamål att ha ont eller må dåligt.

Som senast jag hade ont extremt ont i foten, berättade detta för läkaren.
Hon sa ta en alvedon, det har jag tagit och ipren och voltaren.
Då skrev hon ut någon annan skit som inte heller hjälpte.
Som tur var hade jag en släkting som hade brutit armen och hade ett gäng tabletter över.
Så klara mig några dagar tills foten blev bättre.

Och du kanske borde prata med alla som har noll problem med droger och bara tar dom för att få lite guld kant på tillvaron vid valda tillfällen.
Så tar jag pratar med med missbrukarna.

leker vi med tanken det tar 1år för mig att prata med alla missbrukare, så kommer det ta minst 10år för dig.
Sådan är rotationen.