Varför börjar man knarka?

Om du är så svag, så är ju det smart att hålla sig borta ifrån koffein, nikotin, alkohol och droger.
Och antagligen spel, shopping och liknande också.

Historiskt och än mer nutid, så är det så att det är grym restriktiv medicin utskrivning av denna typ av psykiska sjukdomar/åkommor.
Enda är ADHD "kliniker", som tar massa pengar för en diagnos, där skrivs det ut högre utsträckning givetvis.
Jag förstår att du itne vill dom ska må dåligt,men du verkar dock inte ha den empatin för att förstå att en människa som itne blir hjälpt till att må bra.
Givetvis söker sina egna vägen för att må bättre.
och kommer man till cannabis som är en kraftfull medicin mot psykiska sjukdomar om man väljer rätt cannabis.
Så slutar en del av dom att leta vidare till bättre, men en del inbillar sig det finns droger som kan få en att må än bättre.
Och hamnar olyckligtvis i svåra missbruk.
Men hade man inte övergett dom från början, så hade man säkert räddat många liv.

Vet du vad, jag gillar också solnedgången och har kärlek till mina döttrar.
Njuter av natur osv....
För vet du vad, det ena utesluter inte det andra
Och om du så vill, du har den guldkanten, jag har två jag vinner.

Du vet väl att vår restriktiva narkotika politik, resulterar i dubbelt så hög drogdödlighet än EU.
Är då en sådan politik bra?

Du kunde ha lurat mig.

Om du inte skrev det du skrev då så vad menar du med att missbrukare du har talat med hade trasliga hemförhållandet?
Hur är det relevant?
 

Jag tog en del droger, främst kokain, när jag var yngre och hängde på Stureplan

Anledningen var främst att jag aldrig blev full, avskyr att vara full och inte ha koll på vad man gör/säger, och att jag mådde så grymt bra!

Detta var många år sen men jag är inte helt 100% på att jag skulle tacka nej om jag skulle bli erbjuden idag...

Min anledning var att jag inte ville vara med i livet längre, orkade inte känna känslorna, ville fly verkligheten.

Det finns en del som gör så också.

Själv var det av rena medicinska skäl, mot ryggvärk.

För min del handlar det enbart om drogval, varav vissa har en illegal status. Jag anpassar drogvalen utifrån min person, helt enkelt, snarare än anpassar det till något annat (vad det än må vara). Tar inte till med något bara för att det fanns just då eller för att just det har en legal status - tar en aning större ansvar för vad jag stoppar i mig för kemikalier än så.

...alltså en annan sorts självmedicinering mot känslor.

Känslor?
Du kanske skulle skrivit känsla, så hade det kanske funkat.

Jag har en dokumenterad fysiskskada, och fått flera ton med opiater utskrivna.
Och nu befriad från denna extremt beroende framkallande medicin, och tar nu en som går att behovs ta.
Fast än man haft för ont i flera månader och tagit varje dag, så reflekterar man inte ens över inte ta den sen.

Alltså, man får gärna prata med sådant folk eftersom det såklart ger en viss inblick hur jävligt det är att knarka sig själv till döds eller fördärv. Precis som en dödligt fet (eller död fet) människa förmodligen kan förklara hur jävligt det är att äta sig själv till döds eller fördärv.

Jag råder alla människor att göra detta. Det gör jag eftersom att jag tycker att alla människor borde sträva efter att förstå sig själva och andra (det är svårare än det låter). Du vet - botten hos mig är även botten hos resten av mänskligheten, vi är i grunden lika.

Strävar man efter förstånd är det såklart också obligatoriskt att prata med dem som knarkat, och ätit sig till andra tillstånd än död och fördärv. Något som jag tycker att trådstarten verkar intresserad av så här kommer min personliga anledning till knarkande (till varken död eller fördärv).

Jag började knarka av nyfikenhet. Denna nyfikenhet grundade sig att jag när jag var runt 18 hade förmånen att lära mig att knark inte bara är medel som höjer en människas välbefinnande för stunden (även om det såklart finns sådant knark). Läser man på lite om cannabis förstår man att den inte fungerar som t.ex. opium som i princip bara tillför "glädjeämnen" till hjärnan. Det var trevligt att röka på då och då, även om jag i efterhand kanske tycker att jag gjorde det lite väl mycket när jag var 19 för min egen smak (inget som jag ångrar i efterhand, en trevlig lärdom helt enkelt).

Nu för tiden röker jag ibland med vänner och har helt enkelt en trevlig stund med tillståndet "stenad" som en ytterligare faktor i situationen. Precis som att man i grunden har kul med sina vänner och ibland väljer att ha kul med sina vänner i lite berusat tillstånd (de flesta gör ju det här). Jag har dock förstånd nog att se hur vissa väljer att ha trevligt med alkohol eller röka med vänner som en ytterligare faktor i situationen, detta kan så klart vara problematiskt. Jag röker även ensam ibland, då under ledorden "jag vill navelskåda". Jag kan bli väldigt introvert under cannabisrus och använder det ibland som ett verktyg för att studera mig själv och föra en slags dialog med mig själv om mitt liv och vad jag gör. Svårt att förstå ifall man inte känner igen sig kanske.

När jag var 19 testade jag även psykedelia (svamp, kaktus, LSD m.m. för er som inte vet - dessa droger har i princip samma effekt). Det var för mig perspektivförändrande. Jag har använt drogen i min ensamhet, med ögonbindel över ögonen i en tyst, trygg situation - med en vän i närheten. Jag orkar inte redogöra för den typen av upplevelse för mycket, det är så svårt att förklara - och för den delen förstå om man inte varit där. Men kort uttryckt kan man säga att psykedelia får användaren att komma i kontakt med sitt under- och o-medvetna och uppleva världen under dessa premisser. Det är fullständigt sanslöst, ibland vidrigt, jobbigt, svårt att stå ut med. Andra gånger är det glatt, positivt, kärleksfullt. Det jag kan säga är väl att den typen av erfarenheter har hjälpt mig riktigt mycket med att hantera omvärlden och mig själv på ett mer konstruktivt sätt, då jag lärt mig så mycket om mig själv. För er information kan jag tilläga att psykedelia används med framgång mot depression, missbruk, och andra psykiska åkommor inom psykiatrin. Det finns bland annat bevis på att en psykedelisk session (tripp) kan sänka aktiviteten i hjärnan i de delar som associeras med negativa känslor flera år efter den ägt rum. Forskning visar att en tripp kan ha positiva effekter som varar upp till 25 år. Psykedelia har gjort mig mer kärleksfull, mot mig själv och andra - och vänt mig från destruktiva val (inte drogrelaterade) i livet associerat med känslor av meningslöshet.

Kan även påpeka att jag en gång testat kokain, det var meningslöst och tråkigt men jag mådde bra - har inte någon lust att testa igen.

Så sammanfattningsvis kan man säga att jag började knarka av nyfikenhet, och fortsatte av insikten att droger går att använda som både njutningsmedel och verktyg. Och jag använder knark som både och - utan negativa effekter i mitt liv. Jag:
Röker gräs ca 3 gånger i månaden
Tar psykedelia 1 gång per år
Har testat kokain 1 gång

Så där folk, har ni hela min knarkkarriär.