Varför börjar man knarka?

En del gör ja, flesta inte.

Så varför gör de flesta inte det pga att de mår dåligt då?

Jag tror de flesta börjar med partydroger, vissa stannar där och vissa blir beroende och har svårt att sluta.

Många som blir beroende har troligen psykisk diagnos i grunden och drogerna lindrar som en slags självmedicinering.

Det är väl som det mesta som man blir beroende av. Man börjar supa för att kompisarna gör det, men börjar röka för att det är coolt och man får vara med i det coola gänget, man börjar snusa för det är häftigt och de andra gör det.. Knark? Ja, hamnar man i fel gäng så håller det gänget på med det också och vips är man inne i det för att få vara med.

De allra flesta använder det för en guldkant i tillvaron och ett tillfälligt nöje.
Och de flesta blir aldrig beroende ens, än mindre missbrukare.
Som tex cannabis där har man en nivå på det problematiska konsumtionen på ~4%(Källa:NIDA) av alla som tar cannabis.

Dock är gruppen som mår dåligt psykiskt, de tar droger för det är för ofta de inte får adekvat hjälp av sjukvården för sina bekymmer.
Dessa är dubbel så troliga att testa droger.

 

Sen har en tredje kategori ökat, dock inte så mycket i Sverige som andra länder.
Och det är opioidtillverkarna som pushar oxy via sjukvården för allt möjlig, låg smärta och lång tid för de som haft svåra skador/operationer.
Och där sjukvård skapat missbrukarna med ett oansvarig förskrivning, för hög dos och för lång tid.
Vi som har en beroendevård, vi har fångat upp en del av dessa, men som USA som ingen vård har alls.
Så dör dom bara efter överdoser i en rasande hastighet där, och detta drabbar ALLA demografer.

Dock de allra flesta som testar och använder droger, de gör det inte för psykisk ohälsa.
Men jag märkt man vill klumpa ihop alla till en klump, vet inte ens syftet till detta.
Då det är kontraproduktivt och man kan inte hjälpa där hjälp önskas.
Det är därför man ser så dramatiska förbättringar i folkhälsan när vården får full tillgång till patienten, och ohindrat.
Men jag lärt mig med åren att hjälpa är inte vad vi har som intresse här, och det man vill är vi inte i närheten av.
Och under tiden dör folk.

Jag började för att jag fick tramadol på recept. Var fast redan efter en vecka. Abstinensen gjorde att jag fortsatte. Ville inte erkänna för mig själv och absolut inte för andra att jag var beroende. Beroendet blev snabbt ett missbruk och då började lögnerna, manipulationen, medberoende från anhöriga osv.

När abstinensen var som värst gjorde man allt för att lindra. Man tänkte inte klart. Jag stoppade i mig allt jag kom över. Har missbrukat opiater av alla dess sorter, cannabis, kokain, alkohol, dimor (diarremedicin).

Till slut orkar inte kroppen mer. Idag lider jag av sviterna och får betala för min dumhet.

Jag började nog knarka för att jag i grunden mådde rätt dåligt. kom från en uppväxt med mycket våld och trauman. Jag kände mig väldigt udda (hade nog ptsd, även om jag inte visste vad det var då)

Jag drogs till sammanhang med droger då jag tyckte det var spännande. Reste utomlands och träffade likasinnade ganska snabbt (inom några dagar) och började av en slump med en relativt tung drog jag inte visste vad det var från början, blev nog beroende direkt första gången. 

Jag blev tillfälligt "av med" mina trauman och mina depressioner, men naturligtvis blev de ännu värre när drogen gick ur, och därför tog jag den igen.

Jag är idag drogfri, men har mått dåligt i hela mitt liv. Mår fortfarande väldigt dåligt, men vet att jag mår "jämnare" som drogfri, och risken att jag tar livet av mig minskar som drogfri.

Ska tillägga att jag alltid kunnat sluta med en drog tvärt, även vid beroende. Så jag vet inte vad jag räknas som, väldigt vanlig verkar det som i alla fall.

I slutet gick jag på heroin, som jag slutade tvärt med, och har inte rört en opiat på 11 år nu. Fick det en gång i samband med en operation i ca en vecka, men blev som tur var inte beroende igen, och kände ingen lust att bli det.

Ska tillägga att jag alltid kunnat sluta med en drog tvärt, även vid beroende. Så jag vet inte vad jag räknas som, väldigt ovanlig verkar det som i alla fall.

I slutet gick jag på heroin, som jag slutade tvärt med, och har inte rört en opiat på 11 år nu. Fick det en gång i samband med en operation i ca en vecka, men blev som tur var inte beroende igen, och kände ingen lust att bli det.

Ska tillägga att jag alltid kunnat sluta med en drog tvärt, även vid beroende. Så jag vet inte vad jag räknas som, väldigt ovanlig verkar det som i alla fall.

I slutet gick jag på heroin, som jag slutade tvärt med, och har inte rört en opiat på 11 år nu. Fick det en gång i samband med en operation i ca en vecka, men blev som tur var inte beroende igen, och kände ingen lust att bli det.