Det är ok att mitt barn svär!

Nu svär inte jag framför mina barn.

Men om jag nu skulle göra det så måste det ju vara okey att även mina barn gör det.. Kan ju inte förbjuda dom göra något och påstå att det är fult om jag själv säger det dagligen.

Däremot så skulle ju svordomar riktade mot någon INTE vara okey, inte heller könsord.

Om svordomar är ok varför inte könsord? Personligen ser jag ingen skillnad i att säga "va fan!" och "fitta!" I mina öron låter båda lika fult. Jag är en som inte svär, något enstaka "helvete" kan komma ut när jag är upprörd men där går gränsen.

Svordomar låter bara för grova och fula anser jag och därför får barnen veta om de uttalar sådana ord i mitt hem.

Jag ställde mig samma fråga till

Mig själv när jag hade skrivit det. Varför är det inte ok att säga fitta om jag tycker det är ok med fan?! Jag kom fram till att det handlar dels om att det är ord jag inte själv använder, jag kan alltså inte förbjuda ungen att säga fan om jag själv säger det dagligen det vore dubbelmoral. På samma sätt anser jag det vara dubbelmoral att banna barnen om de använder könsord samtidigt som det förekommer bland de vuxna. Men mest handlar det nog om att könsord för mig hamnar i en betydligt högre dimension av "fult" som dessutom ofta har en helt annan innebörd av kränkning inbyggt. Om mitt barn spiller ut sin juice och utbrister " helvete" så är det logiskt och ganska neutralt för mig. Skulle han däremot utbrista " fitta" så ser jag det som betydligt grövre och obefogat och inte minst förstår jag inte vad det kvunnliga könsorganet har med saken att göra.

Jag svär inte och har som en regel hemma hos oss att vi inte gör det. Inte så jag flyger i taket om tonåringen råkar säga "shit", men vi undviker att använda sådana ord.

När sonen kom i tonåren och började "krydda" sitt språk med intressanta, nya ord, hade vi ett samtal om vad som är passande i olika situationer. Man pratar till exempel olika när man pratar med gammelmormor och sina kompisar. Med kompisarna får han svära och "LOL:a" hur mycket han vill- men jag är inte hans tonårskompis som vill höra svordomar.

De yngre barnen blir tillsagda direkt om de har lärt sig något nytt, spännande ord. "Det där är ett fult ord, jag vill inte att du säger så."

Min fyraåring skrattar så han kiknar av den där ölreklamen. "Shit vad gott- en öööööööl." Han vågar inte sjunga med men mimar. *s*

Fast svordomarna ersätter ju ord så det leder ju till sämre ordförråd. När man blir ledsen eller arg är det ju bra om man lär sig att sätta ord på de känslorna, istället för att komma med fula ord och svordomar.

Dessutom kommer barn som svär att använda de orden mot andra människor och det är sårande. Jag tycker det är stor skillnad om ett annat barn säger till mitt barn att "du är dum" eller "du är så jävla dum"

Det är ord som inte är nödvändiga i vårt språk, som är "fula" i sig och har negativa innebörder. Så varför är det så himla viktigt att använda dem? 

I vår familj är det nolltolerans mot svordomar och så är jag också uppvuxen. Har aldrig svurit och det skulle kännas högst onaturligt för mig att göra det. Har aldrig haft problem med att uttrycka mig för det.   

Tycker det känns riktigt risigt med ungar som sitter och svär som borstbindare i sandlådan...

Ser absolut ingen korrelation med användandet av svärord och dåligt ordförråd ärligt talat. Orden är ju bara ett tillägg till det övriga språket, inte så att några ord flrsvinner för att man har ett "jävlar" i sitt ordförråd. Ta ditt eget exempel " du är dum" och "du är så jävla dum" där är ju faktiskt det senare exemplet betydligt "rikare" Sen lär ju jag mitt barn att överhuvudtaget inte kalla någon "dum" i en konflikt. Det anser jag vara oacceptabelt, och om det finns ett jävla där gör varken till eller ifrån . Det handlar om att inte kränka någon i affekt utan istället uttrycka sin egen känsla (jag blir ledsen/arg) när du gör si eller så.

Kalla mig gammaldags men när jag fick höra att min väninna som är förskolelärare hörde ett barn kalla henne "Jävla fitta!", ja då är det inte okej.

Men du tror inte barn som kommer från ett hem där inte svordomar används tar mer illa vid sig av ett - du är dum, än ett -du är så jävla dum?

Barn bråkar och dina barn kommer att svära åt andra barn. 

Min dotter får också svära även om hon inte gör det mer än "shit" och "satfläsk" (från solsidan) däremot vill hon gärna upprepa när andra svär. Könsord kommer däremot aldrig vara okey härhemma, tycker det är så fruktansvärt fult och såna ord vill jag inte att hon tar i sin mun när jag hör. Har aldrig hänt hittills som tur är.

Jag tycker dessutom att man se mönster i att barn som svär kommer oftare från struliga familjer. Barn som bli svurna åt, svär. Och det tycker jag är så tragiskt.

Det finns säkert föräldrar som är superbra föräldrar och som tillåter sina barn svära, men så tänker inte jag när jag hör barn säga "Ge tillbaka bilen för i helvete" i sandlådan. Då tänker jag - stackars barn...